Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mikrokosm - Mikrokristallin(isk) - Mikroliter - Mikrometer - Mikrometerskruv - Mikron el. Mikromillimeter - Mikronesien - Mikronesier - Mikroorganismer - Mikropegmatitisk - Mikropertit - Mikropsi - Mikropyle - Mikroskop
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
43
Mikrokristallin(isk)—Mikroskop
44
Mikrometerskruv.
ling av universum. Denna tanke, mer el.
mindre mystiskt betonad, framträder ofta i
filosofiens historia, t. ex. i renässansens
naturfilosofi och Leibniz’ monadologi. G. 0-a.
Mikrokristallln(isk), se Mikro-,
beteckning för att en bergart(sgrundmassa) är så
tät, att man först under mikroskopet kan
tydligt se dess natur av ett kristalliniskt
aggregat och bestämma de i densamma
ingående mineralen. Jfr
Kryptokristal-1 i n(i s k). N. Zn.
Mikrollter (av grek. mikro’s, liten, och
li’thos, sten), mikroskopiskt små kristaller,
t. ex. i glasiga bergarter och slagger. N. Zn.
Mikrometer, hjälpapparat till astronomiska
el. fysikaliska instrument för uppmätning av
små längder. Den vanligaste formen av m.
är avläsningsmikroskopet, som
betjänar sig av ett
el. flera medelst en
skruvs kringvridning
rörliga hårkors i
mik-roskopokularets fokal-plan. Skruvens
kringvridning, som kan
avläsas på en trumma,
ger den sökta
längden. Anslutningen till
en viss nollpunkt sker antingen genom
koin-cidensavläsningar i förhållande till fasta
hårkors i okularet el. genom mikroskopets
projektion mot en fast skala. Då gänghöjden
såväl skall vara lika stor längs hela skruven
som gängornas krökning överallt vara
densamma men avvikelser av bägge slagen
alltid förekomma, uppstå dels periodiska,
dels fortskridande fel, vilkas
bestämning utgör en viktig del av
instrumentteorien. — Ibland nyttjas
mikrometerskruven som självständigt instrument, så
att mätningarna utföras utan användning av
mikroskopiska hjälpmedel. K. Lmk.
Mikrometerskruv, se Mikrometer.
Mikrön el. Mikromillimèter (av grek.
mikro’s, liten), en milliondel av en meter el.
en tusendel av en millimeter (O,ooi mm),
betecknas vanl. med den grekiska bokstaven
(my). En tusendel härav, m i 1 1 i m i k r o n
(en milliondels mm), betecknades förr ofta
numera vanl. Jfr Färg och Ä n g-
strömenhet. J. T.
Mikronesien, en av de stora ögrupperna i
Stilla havet, n. ö. om Australien och n. om
Melanesien, ung. mellan ekvatorn och n.
vändkretsen. Den omfattar öarna Marianerna,
Pa-lauöarna, Karolinerna, Marshall- och
Gilbert-öarna. Se O c e a n i e n.
Mikronésier, invånarna i Mikronesien (se d.
o.). I språkligt och kulturellt avseende bilda
m. (f. n. omkr. 90,000) en enhet. Den
ursprungliga kulturen är stadd i utdöende. Språket
tillhör den malajo-polynesiska gruppen. M.
utgöra en växlande blandning av en tidigare
melanesisk befolkning med polynesiska och
trol. även malajiska element. Jfr A. Bastian,
»Die mikronesischen Kolonien aus
ethnologi-schen Gesichtspunkten» (1899).
Mikroorganismer, för blotta ögat osynliga
växter och djur.
Mikropegmatltisk, miner., se Struktur.
Mikropertit, miner., se F ä 11 s p a t.
Mikropsl, en underskattning av yttre
före
måls storlek, som någon gång åtföljer
förlamning el. försvagning av
ackommodations-muskulaturen och även kan förorsakas av
sjukdomar i gula fläcken (se d. o. och M e
tamo rf op si). M. iakttages även vid seende
genom prismor, så ställda, att de tvinga till
starkare konvergens än normalt. Rörande
förklaringen jfr M a k r o p s i. K. G. P-n.
Mikropyle, bot., detsamma som micropyle,
se Fröämne.
Mikroskop [-skä’p] (av grek. mikro’s, liten,
och skopél’n, se), optiskt instrument, med
vilket man kan se små föremål förstorade.
Dess huvuddelar äro objektivet och
okularet samt stativet, som uppbär
och förenar dem. Objektivet och okularet
bestå av linssystem, vilka verka som
samlings-linser. Om linsernas verkningssätt se bild 1.
Okular och objektiv måste tillsammans bilda
ett akromatiskt system (jfr Akromatis m).
Hos objektivet måste den sfäriska och den
kromatiska aberrationen (jfr Aberration
2) vara så små som möjligt. Synfältet skall
vara stort. Om detaljer i m:s byggnad se
bild 2. Belysningsapparaten
utgö-res av en liten rund, vridbar dubbelspegel,
som på den ena sidan är plan (för svaga
förstoringar) och på den andra konkav (för
starkare förstoringar). Till
belysningsapparaten hör även bländare. Vanl. användes
numera irisbländare, som utgöres av ett
större antal skärformiga, likformigt rörliga
metallskivor. På större m. är irisbländaren
förenad med en s. k. kondensor, som är fäst i
objektbordets centrala öppning. Kondensorn
består av 2—3 till ett system förenade
plan-konvexa linser, varigenom det från spegeln
reflekterade ljuset brytes så, att den
ljuskägla, som träffar det i närheten av
konden-sorns brännpunkt befintliga föremålet
(preparatet), erhåller största möjliga
öppningsvin-kel. Vanl. bruka kondensor, irisbländare och
spegel vara förbundna till en särskild
apparat, som efter sin konstruktör kallas Abbes
belysningsapparat (bild 4). M:s egentliga
optiska utrustning utgöres av okular och
objektiv. Okularet, som inskjutes i tubens övre
öppning, består av ett kort metallrör med en
plankonvex lins i vardera ändan och mellan
dessa en bländskiva. Objektivet inskruvas
antingen direkt i tubens nedre öppning el.
ock i en särskild, vid tuben fäst s. k.
revolver, en vridbar objektivbärare, avsedd för
2—4 objektiv, varigenom ernås ett hastigare
ombyte av dessa. Alltefter de fordringar, som
ställas på objektivens förstoringsförmåga,
innehålla dessa 2-—flera enkla el. dubbla linser,
i möjligaste mån korrigerade för sfärisk och
kromatisk aberration (jfr Apokromat och
Lins). Föremålen, som skola undersökas i
m., läggas i en vätskedroppe på ett
objektglas och betäckas med ett tunt täckglas. De
ljusstrålar, som från föremålet falla in i
objektivet, ha alltså i vanliga fall att först
passera genom glas och sedan genom ett
mellanliggande luftskikt. Då luftens
brytnings-förmåga är en annan än glasets, komma
därvid en del strålar genom brytning att gå
förlorade. Man har därför konstruerat s. k. i
m-mersionslinser. Dessa äro mycket
starkt förstorande objektiv, som, när tuben
är inställd på föremålet, komma att med sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
