Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mikroskop - Mikroskopera - Mikroskopisk - Mikroskopisk teknik - Mikrotom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
47
Mikroskopera—Mikrotom
48
främre lins ligga mycket nära intill
preparatets täckglas; en vätskedroppe (vatten eller
bättre starkt ljusbrytande olja, t. ex.
cederträ-olja) anbringas på täckglaset, och
immer-sionslinsen föres så nära täckglaset, att dess
främre lins, frontlinsen, doppas ned i
droppen. Genom immersion ökas såväl
mikroskopobjektivets öppningsvinkel som bildens
klarhet. — På större stativ anbringas vanl. ett
rörligt objektbord, där preparatet
flyttas med mikrometerskruvar i två mot
varandra vinkelräta riktningar. För mätning av
mikroskopiska föremål nyttjar man en
oku-1 a r mik ro me t e r, som utgöres av en
cirkelrund glasskiva, på vilken etsats en skala,
omfattande ett visst antal millimeter, delade
i lika delar. Denna inlägges på bländskivan
i okularet; man iakttar då i m. skalan
samtidigt med bilden av föremålet. Med en o
b-jektivmikrometer, som är ett
preparatglas med en skala, där en mm uppdelats
i 100 lika delar, kan man så bestämma
värdet på avståndet mellan mikrometerskalans
delstreck, som ju växlar vid olika
förstoringar, och på så sätt beräkna föremålets
storlek. — Ett m:s förstoringsförmåga mätes
av förhållandet mellan föremålets och bildens
storlek. — För att teckna de i m. förstorade
bilderna begagnar man en s. k. camera lucida
el. teckningsprisma (se Camera 2). För
att mäta aperturen (se d. o.) har Abbe
konstruerat en apertometer, bestående av en
halvcirkelformad glasskiva med vinkelskala
och två ogenomskinliga löpare. Då skivan
på ett bestämt sätt betraktas genom m. kan
man genom inställning av löparna bestämma
synfältets utsträckning i vinkelmått och
därmed även m:s apertur.
Bland särskilda typer kan nämnas
dubbel- el. binokularmikroskop med
två tuber och okular, som genom ett system
av totalreflekterande prismor uppfånga de
genom det gemensamma objektivet
kommande ljusstrålarna; de förstorade föremålen
synas då i relief. För att undersöka
mikroskopiska föremål i polariserat ljus (se
Polarisation) använder man polarisation
s-mikroskop; man anbringar i m. två
Ni-colsprismor, det ena under objektbordet, det
andra strax ovanför okularet. För
undersökning och uppmätning av kristaller begagnar
man på särskilt sätt konstruerade
mineralogiska m., för metallografiska ändamål s. k.
metallmikroskop (se Metallmikroskopi). I
ett bildmikroskop projicierar
objektivet en bild direkt på en skärm. Ersättes
skärmen med en fotografisk plåt, fås en
apparat för mikrofotografi (se d. o.).
Det första sammansatta m. konstruerades
av två holländare, bröderna Janssen. Okular
och objektiv bestodo vartdera av en konvex
lins, och föremålet undersöktes vid påfallande
ljus, som koncentrerades på föremålet
medelst en samlingslins, anbragt snett ovanför
detta. Hook arbetade med ett dylikt m., då
han 1667 upptäckte cellerna i flaskkork. 1704
konstruerade Marshall linssystem, som tilläto
olika förstoringar med samma m. 1735
införde Culpeper metoden att belysa föremålen
med en spegel underifrån. Linsernas optiska
förmåga var naturligtvis i början synnerligen
ofullständig på grund av aberration, de gåvo
otydliga bilder o. s. v. Bland berömda
mikroskopkonstruktörer från senare tid kunna
nämnas Leitz, Reichert, Seibert och Zeiss. —
Litt.: H. Hager, »Das M. und seine
Anwend-ung» (13 :e uppl. 1925). — Se även
Mikroskopisk teknik, med litt. G. O. R.*
Mikroskopéra, använda mikroskop.
Mikroskopisk, synlig endast med hjälp av
mikroskop. Jfr Makroskopisk.
Mikroskopisk teknik. De flesta ämnen, som
skola undersökas i mikroskop, måste först
genomgå en särskild behandling. Endast
mycket små eller finfördelade föremål, ss. lägre
växter och djur samt pulverformiga ämnen,
kunna direkt undersökas. Större föremål
skäras i skivor, så tunna, att de äro
genomskinliga, då mikroskopisk undersökning nästan
alltid sker i genomfallande ljus. Snitten
skäras antingen för hand med rakkniv eller
medelst mikrotom (se d. o.). I senare fallet
brukar föremålet först fixeras (se Fixering)
och bäddas därefter in i paraffin eller
celloi-din, innan det skäres. För undersökning
läg-ges materialet på en glasskiva, objektglaset,
i någon lämplig vätska, ss. vatten eller
gly-cerin, och täckes med en mindre och tunnare
glasskiva, täckglaset. Svårgenomskinliga
objekt behandlas ofta med något
klarningsme-del, ss. mjölksyra, kalilut, kloralhydrat.
Oftast färgas undersökningsmaterialet för att
framträda tydligt. De mest använda
färgämnena äro hematoxylin, karmin och
anilin-färger, ss. fuchsin, safranin, gentianaviolett,
anilinblått och metylenblått. Många färger
tjäna även som mikrokemiska reagens, då de
färga ämnen av bestämd kemisk
sammansättning. Såväl botaniska som zoologiska objekt
behandlas ibland medelst maceration. Hårda
föremål, ss. ben och bergarter, kunna ej
skäras utan slipas till tunna, genomskinliga
skivor. Varaktiga preparat framställas
därigenom, att man som inneslutningsmedel för
objekten använder kanadabalsam,
dammarharts, glycerin, glyeeringelatin el. dyl.
Litt.: R. Westling, »Kort handledning i
mikroskopisk teknik» (1908); F. Elfving,
»Botanisk mikroskoperbok» (2:a uppl. 1912); T.
Pehrson, »Mikroskopet och vad det avslöjar»
(1925); E. Strasburger, »Das botanische
Prac-tikum» (7 :e uppl. 1923). K. A.
Mikrotom [-tå’m] (av grek. mikro’s, liten,
och tomé, snitt), ett instrument, som nyttjas
till skärande av tunna snitt av preparat, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
