Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mommsen, Theodor - Momus - Mon (folk) - Mon (ångsåg) - Mon (gränsstation) - Monaco
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
233
Momus—Monaco
234
dikter med anledning av
schleswig-holstein-ska frågan. Han reste 1844—47 i
Frankrike och Italien och var 1848 red. för
Schles-wig-Holsteinische Zeitung i Rendsburg. S. å.
kallades han till prof, i juridik vid univ. i
Leipzig men förlorade 1850 sin plats på grund
av deltagande i de föreg. årens politiska
rörelser. M. utvandrade då till Schweiz och blev
1852 prof, i romersk rätt vid univ. i Zürich
och 1854 i Breslau. 1858 blev han prof, i
antikens historia, i Berlin samt var 1873—95
preuss. vet.-akad:s ständige sekr. 1873—82
var M. medlem av preussiska lantdagens
Ab-geordnetenhaus och tillhörde där först den
nationalliberala fraktionen och sedan
»liberala föreningen». 1882 blev han åtalad för
ett yttrande i ett valtal mot furst Bismarck
men frikändes 1883 av riksdomstolen i
Leipzig. Han fick Nobelpriset i litteratur 1902.
M:s mest bekanta verk är hans
snillrika men numera i mycket föråldrade
»Rö-mische Geschichte» (bd 1—3, t. o. m. Caesar,
1854—56, 13 :e uppl. 1922—25; bd 5, rom.
provinsernas historia, 1885, 9:e uppl. 1921;
bd 4 utkom aldrig). M. var en glänsande
skriftställare. Hans utomordentligt stora
vetenskapliga betydelse beror på en förening av
sällsynt juridiskt och filologiskt skarpsinne,
ovanlig organisationsförmåga och sällspord
arbetskraft. Hans livsgärning var
epokgörande i romersk statsrätt och latinsk
epigra-fik, där han, efter att själv ha givit
förebilderna, skapade det av Berlinakad. utg.
samlingsverket av de latinska inskrifterna (»Corpus
inscriptionum latin arum», fr. o. m. 1863).
Dessutom utgav han en rad historiska och
juridiska texter och författade banbrytande
arbeten i språkhistoria, kronologi och
numis-matik. Bland M:s arbeten må nämnas de
banbrytande »Die unteritalischen Dialekte»
(1850), »Corpus inscriptionum neapolitanarum»
(1851), med ett mästerligt företal, »Die
rö-mische Chronologie bis auf Cæsar» (1858; 2:a
uppl. 1859), »Geschichte des römischen
Münz-wesens» (1860), »Römische Forschungen» (bd
1 1864, 2:a uppl. 1865; bd 2 1879), »Res gestæ
divi Augusti ex monumentis Ancyrano et
Apolloniensi» (1865; 2:a uppl. 1883), »Digesta»
och »Corpus iuris civilis» (5 bd, 1868—72),
Katedralen i Monaco.
»Römisches Staatsrecht» (bd 1—2 1871—76,
3:e uppl. 1887—88; bd 3, 1887—88), »Abriss
des römischen Staatsrechts» (1893) och
»Römisches Strafrecht» (1899). Hans sista större
arbete var en ny uppl. av »Codex
Theodosia-nus», I (1905; tills, m. P. Meyer). »Reden
und Aufsätze» utkommo s. å., och
»Gesam-melte Schriften» utgåvos i 8 bd 1905—13. -—
Litt.: K. Zangemeister, »M. als Schriftsteller»
(1887; ny, tillökad uppl. av E. Jacobs 1905);
C. Bardt, »Th. M.» (1903); L. M. Hartmann.
»Th. M.» (1908); U. von
Wilamowitz-Moellen-dorff, »Th. M.» (1918).
Två bröder till M. ha gjort sig kända som
klassiska filologer: Johannes Tycho M.
(1819—1900), gymnasialdirektor i Frankfurt
a. M. 1864—85, såsom Pindaros- och
Shake-spearekritiker samt August M. (1821—1913),
konrektor vid gymnasiet i Schleswig sedan
1864, genom avhandlingar över tideräkning
och fester hos grekerna. J. C.*
Mömus, lat., tadlet, förtalet, personifierat
till gud; belackare.
Mon, inhemskt namn på det äldsta kända
folket i Iravadis floddelta, prov. Pegu.
Burmanerna kalla m. talaing, som rätteligen är
folkets namn, medan mon eg. är namnet på
dess språk. M. var på 1500-talet det
härskande folket i dessa trakter men underkuvades
senare av burmanerna och lyda sedan 1853
under engelsmännen. Språket, som tillhör de
m o n - a n.n amitiska språken, är i färd
med att helt undanträngas av burmanskan.
M. äro buddister. (J. Ch-r).
Mon, numera nedlagd stor ångsåg i
Sköns-mons municipalsamhälle, invid Sundsvall.
Ägdes av M:s trävaru-a.-b., gr. 1893, och
ned-lades på 1920-talet.
Mon, gränsstation mot Norge vid Dalslands
järnväg, Toftedals socken, Dalsland;
tullkammare.
Monaco [må’nakå], suveränt furstendöme
under franskt skydd vid Medelhavet, mellan
Nizza och Mentone, omslutes h. o. h. av fr.
dep. Alpes-Maritimes; 1,5 kvkm, 24,927 inv.
(1926). Omfattar en smal, 3,5 km lång
kustremsa på Rivieran och är delat på tre
stads-kommuner (sedan 1917 med gemensam
förvaltning): Monaco (huvudstad, biskopssäte;
2,085 inv.), La Condamine (11,787 inv.) och
Monte Carlo (11,055 inv.). Staden M. intar
Casino och teatern i Monte Carlo.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
