Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mosjöen (Nordland fylke) - Moské - Moskenesöy - Moskiter - Moskitokusten - Moskoviter - Moskva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
355
Moské—Moskva
356
inv. (1930). 2 km n. om M. ligger uthamnen
H a 1 s ö e n. M. blev ladested 1875.
Moské (arab. me’sdjid), muhammedanskt
gudstjänsthus, där männen samlas på
böne-timmarna för rituell tvagning och tillbedjan
och där koranen föreläses och predikan, chutba
(se d. o.), hålles varje fredag. Andra religiösa
akter, omskärelse, brudvigsel o. dyl.,
utföras däremot icke i m. Till de större, vilka
nämnas djämi, samlingsplats, hör vanl. utom
den egentliga byggnaden med pelargångar och
brunn för tvagningen även en yttre gård med
planteringar, springbrunnar, gravmonument
o. s. v. Ofta äro även bibliotek och skolor
med bostäder för personalen och celler för
elever och pilgrimer samt anordningar för de
fattigas bespisning inrymda inom samma
område. Utom den till dessa annex hörande
personalen äro i regel vid m. en scheich,
föreståndare, en chatib, predikant, en imäm (se
d. o.), gudstjänstledare, ofta flera, samt en
mue’ddin (se d. o.), utropare av bönetimmarna,
anställda. Liksom de inre anordningarna och
utsmyckningarna variera från de förnämsta
alster av muhammedansk konst (se
d. o.) till en av fattigdom betingad naken
enkelhet. så växlar arkitekturen i alla grader
från majestätiska basilikor och indiska
praktbyggnader till Afrikas primitiva gräshus och
det inre Asiens enkla lerhyddor. G. Rqt.
Moskenesöy, se Lofoten.
Moskiter [måskl’tor] (sp. mosqui’tos), se
Myggor.
Muskltokusten, se Mosquitokusten.
Moskoviter, eg. invånare i Moskva; sedan
storfurstarna i Moskva utbrett sitt välde
över Ryssland = ryssar.
Moskva [maskva’], ty. Moskau, eng.
Mos-cow, fr. Moscou, Sovjetrysslands huvudstad
och största stad, centralt belägen i
förhållande till Östersjön, Vita havet och de
sydliga jordbruksområdena, vid floden Moskva,
ett tillflöde från vänster till Oka; 2,320,000
inv. (1929); säte för socialistiska
Sovjetunionens högsta myndigheter och förnämsta
kulturella institutioner, tillika huvudstad i dess
största stat, Ryska Sovjetunionen, samt i
Moskvaregionen (se nedan).
M :s äldsta kärna, Kreml (»borgen») och
därinvid Kitaj gorod (»befästa staden»),
omges koncentriskt av de yngre
stadsdelarna Belyj go ro d (»vita staden») och
Zemljanoj gorod (»jordstaden»). De
begränsas utåt av planterade ringgator, som
ersätta forna stadsmurar, sammanfattade
under namnen Bulvardskoje koltso, resp.
Sado-voje koltso. Utanför den sistnämnda vidtaga
nyare tiders fabriks- och bostadskvarter.
Stadsdelen s. om Moskvafloden kallas
Za-moskvoretje (»på andra sidan Moskva»). Off.
indelas M. f. n. i sex räjonger:
Chamovnitje-skij, Krasno-Presnenskij, Sokolnitjeskij,
Bau-manskij, Proletarskij och Zamoskvoretskij,
som uppdela stadsområdet i sektorer med
gemensam medelpunkt i Kreml. Stadsbilden
karakteriseras av en pittoresk blandning av
måleriska kyrkor och kloster, praktfulla f. d.
adelspalats, torftiga träkojor, rykande
fabriker, hypermoderna affärskomplex samt
ämbetsverk. Från äldre tider kvarstå i regel
endast kyrkor och kloster; övriga byggnader,
som mestadels uppfördes av trä, ha under de
många eldsvådorna blivit lågornas rov. —
Kreml omgives av en 15—20 m hög mur,
försedd med torn. Dess inre upptages av en
oregelbunden samling byggnader av skilda
stilarter. Det imposanta Stora palatset, uppfört
1838—49, inrymmer bl. a. tsarernas tronsal
(nu sammanträdeslokal för centrala
exekutivkommittén m. fl.) och deras forna
privatvåningar. På borggården ligger M:s trol.
äldsta byggnad, katedralen Spas na boru
(från 1200-talet, flera ggr restaurerad). Bland
övriga anslutande äldre kyrkor märkas
Bla-govesjtjenskijkatedralen (1482—90),
Archang-elskijkatedralen (1505—09; före Peter den
stores tid tsarernas gravplats) och den
praktfulla Uspenski [katedralen (1467—79), där
tsarerna krönts sedan 1500-talet.
Sammanbyggda med Stora palatset äro de äldre
Terempalatset (äldsta delarna från 1500-talet) och
Granovitaja palata (»fasettpalatset»; 1473—
91; med den forna audiens-, sedermera
bankettsalen). Hela byggnadskomplexet
domineras av det 97 m höga klocktornet Ivan
veli-kij, ett av M:s mest karakteristiska
byggnadsverk; vid dess fot ligger jätteklockan
Tsar kolokol (se Klocka, sp. 861). Kremls
v. del upptages av rustkammaren
(Oruzjej-naja palata), sedan revolutionen museum,
inrymmande kronjuvelerna och tsarfamiljens
personliga dyrbarheter samt rika samlingar
av nationaliserade kyrkliga konstföremål
(bl. a. även från synodens berömda
skattkammare). I Kremls ö. del ligga det rödmålade
Tjudovklostret (1300-talet), Lilla palatset och
Voznesenskijklostret (1800-talet; katedral
från 1519); framför Tjudovklostret ligger den
väldiga tsarkanonen (Tsar pusjka), gjuten
1586 och vägande 39 ton. I n. delen märkes
regeringsbyggnaden (f. d. justitiepalatset),
säte för allryska exekutivkommittén och
folkkommissariernas råd. — Kitaj gorod
skiljes från Kreml av Krasnaja plosjtjad
(»röda torget»), M :s största torg och
samlingsplats vid trupprevyer och offentliga
manifestationer; här ligga bl. a. Historiska
stats-museet, statens stora varuhus och i s. den
fantastiska Vasilijkatedralen (1554—60;
museum), eg. en samling sammanbyggda
kapell, krönta av bisarra kupoltorn, som skimra
i alla regnbågens färger. Torgets mitt
upptages av ett monument över Minin och
Pozjar-skij; vid Kremlmuren ligger Lenins
gravmonument (provisoriskt uppfört av trä 1924,
definitivt av sten 1930), omgivet av de s. k.
brödragravarna (Bratskije mogili), gravplats
för kommunistiska politiker och
revolutionärer. Kitaj gorod, som omgives av vitmenade
murar, är M:s egentliga city; de livligaste
affärsgatorna äro Nikolskaja ulitsa, Ilinka
och Varvarka. Här ligga flertalet
folkkommissariat, flera stora varuhus, Simon
Usja-kovmuseet (f. d. Gruzinskoj
Bogomaterikyr-kan) och Bojarmuseet (fordom på lösa
grunder kallat Romanovbuset). — Citybildningen
har i nyare tider fortsatt ut i Belyj gorod
och Zemljanoj gorod. Viktigast av de
radie-rande gatustråken äro Vozdvizjenka—Arbat
ulitsa, Herzena ulitsa, Tverskaja ulitsa,
Mjasnitskaja och Pokrovka. Trafikcentrum
är Sverdlova (f. d. Teatralnaja) plosjtjad
(med bl. a. Stora akademiska teatern) och det
anslutande Revoljutsii plosjtjad, varifrån den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
