Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Murillo, Bartolomé Esteban - Murjek - Murklor - Murko, Matija - Murkrona - Murkryparsläktet - Murkvadrant - Murmanbanan - Murmankusten - Murmansk (Romanov)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
455
Murjek—Murmansk
456
flitigt anlitad för Sevillas kyrkor och
kloster. Hans stil utvecklas till allt större
mjukhet. Typisk för hans senare skede är den
luftiga och skimrande rymden kring hans
gestalter. Van Dycks
veka elegans och
lyriska känslighet ha
stämt överens med
hans eget andalusiska
lynne. Denna
läggning kommer till sin
rätt i skildringar av
den jungfruliga
Maria, svävande över
månskäran — ett
ämne, som han ofta
framställt —, av Maria
med barnet och den
heliga familjen samt i
bilder ur barnets värld, heliga eller profana.
Han ansluter sig i sina fruktätande gatpojkar
o. a. tavlor med liknande motiv till
Sevilla-skolans realistiska riktning men förenar med
verklighetsstudiet ett behag, som gränsar till
sötma. Historiemålningarna av hans hand
sakna dramatisk uttrycksfullhet, så även de
berömda stora dukarna i Caridadhospitalet i
Sevilla »Mose slår vatten ur klippan» och
»Brödundret». »Ädlingens dröm» och
»Ädlingen berättar sin dröm för påven», båda
dukarna med ämnen från legenden om
kyrkan Maria Maggiores i Rom grundande, i
museet i Sevilla, äro helt lyriska, och en
poetisk stillhet fyller också den vackra
målningen »S:t Thomas av Villanova utdelande
allmosor» i samma museum. Flera gånger
har M. målat milda och svärmiska
munkhelgon, S:t Franciscus och S:t Antonius av
Padova och deras visioner av den Korsfäste
el. Jesusbarnet. Skönast är S:t Franciscus,
som omfamnas av den korsfäste Kristus, en
av klenoderna i Sevillas museum, så rikt på
mästerverk av M. Han var även god
por-trättör och visar sig i denna egenskap
mäktig mera karaktär och kraft än i många
av de religiösa bilderna. M. är en skicklig
och förfinad konstnär med ett älskvärt
poetiskt lynne men icke en kraftfull och
nyskapande målare, som tillfört sin konst nya
värden. Mycket beundrad under äldre skeden,
står han i vår tid icke lika högt i kurs. Men
otvivelaktigt har han med sina från skilda
håll sammanletade uttrycksmedel fått fram
det dåtida andalusiska lynnet, ridderligt,
förvekligat, religiöst svärmiskt och färgat av
en mild sensualism. I sina bästa verk har
han givit gestalt åt en poesi, som icke
förlorat sin tjusning.
M. levde ett stilla men verksamt
konstnärsliv. Hans död vållades av ett olyckligt
fall från ställningen, medan han var
sysselsatt med sitt arbete. Det är i museerna i
Sevilla och Madrid han bäst studeras, men
nästan alla stora europeiska museer ha
vinnlagt sig om att äga honom väl företrädd, så
Louvre, Eremitaget i Leningrad, museerna i
Dresden, München, Berlin, Budapest, London,
Rom. I skandinaviska museer finnas inga
målningar av M. — Litt.: C. Justi, »M.» (2:a
uppl. 1904); A. L. Mayer, »M.» (»Klassiker
der Kunst», bd XXIII, 1912). A. L. R.
Mu’rjek, station på Malmbanan, i
Jokk
mokks socken, n. Lappland, utgångspunkt
för bilväg till Jokkmokks kyrkby och
Jun-karhällan, fortsatt av huvudleden till
Kvikk-jokk (se d. o.); omkr. 500 inv. (1930). I M.
ligger sedan 1904 ett statens seminarium
(upprättat 1875 i Mattisudden) för utbildning av
småskollärarinnor.
Toppmurkla, Morchella
esculenta.
Stenmurkla, Gyromitra
esculenta.
Murklor, till fam. Helvellaceae av
diskomy-ceterna hörande svampar. Deras
fruktkroppar bestå av en med sporsäckar beklädd hatt,
uppburen av en fot. Mest kända och som
matsvampar högt värderade äro
toppmurklan (Morchella esculenta) med nätlikt
förbundna åsar på den kägelformiga hatten,
stenmurklan (Gyromitra esculenta), vars
oregelbundet rundade hatt på ytan har veck och
vindlingar, samt hattmurklorna
(Ilelvella-arter) med sadelformig hatt. M. innehålla
den giftiga helvellasyran, som lätt kan
utdragas med kokande vatten och även
försvinner vid långvarig torkning. — Jfr
färgplansch vid art. Svampar. Th. Lfs.
Murko [mo’rkå], M a t i j a, slovensk
filolog (f. 1860), prof, i Graz 1902, i Leipzig 1917,
i Prag 1920. Har bl. a. skrivit »Geschichte
der älteren südslavischen Litteraturen» (1908),
studier över reformation och motreformation
hos sydslaverna, om sydslavisk folkepik samt
kulturhistoriska avhandlingar. A. A-t.
Murkrona, se Krona, bild 10.
Murkryparsläktet, Ticho’droma, ett
träd-kryparsläktet närstående tättingsläkte,
förekommande i mell. Europa, v. och mell. Asien
samt n. Afrika. Murkryparen, T.
muraria, blir 16 cm lång, är till färgen askgrå
med svarta, vita och röda fläckar och
igen-kännes på sin långa, spetsiga näbb. Födan
utgöres av insekter, som fångas med den
spetsiga, hullingförsedda tungan. Den lever i
bergstrakter och klättrar skickligt. T. P.
Murkvadrant, astron., se Murcirkel.
Mu’nnanbanan, rysk, 1,044 km lång
järnvägslinje från Petrozavodsk vid Onega till
Murmansk (se d. o.), byggdes 1915—17 för
att under världskriget underlätta
förbindelserna med västmakterna.
Mu’rmankusten, n. kusten av Kolahalvön
(se d. o.), från Kolafjorden till udden
Svja-toj Nos. M. är över 420 km lång och genom
Golfströmmens inflytande isfri året om. Den
klippiga kusten når i v. över 200 m ö. h. och
erbjuder i fjordarna goda hamnar. Vid M.
bedrives om sommaren betydande fiske av
torsk, kolja, sill, piggvar, haj m. m.
Mu’rmansk (till 1917 R o m a n o v), hamn
och huvudstad i det från 1927 direkt under
Leningradregionen lydande distr. M. (137,459
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
