Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Müller, Hermann (politiker) - Müller, Iwan von - Müller, Johann - Müller, Johannes (biolog) - Müller, Johannes (religiös skriftställare) - Müller, Johannes von (historieskrivare)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
507
Müller, I. v.—Müller, J. v.
508
1876). Ägnade sig från 1899 åt
socialdemokratisk journalistik och blev 1906 medlem av
tyska socialdemokratiska partiets styrelse.
1916—18 och sedan
1920 led. av tyska
riksdagen, var M. 1919
—20 led. av
nationalförsamlingen. Juni
1919—juni 1920 var
han tysk
utrikesminister och
undertecknade jämte J. Bell
(se d. o.) 28 juni 1919
fredstraktaten i
Versailles. Mars—juni
1920 var M. tillika
rikskansler. Juni 1928
kallades han att ånyo
bilda ministär. Det blev honom omöjligt att
få till stånd den flera gånger eftersträvade
»stora koalitionen», som ansågs vara enda
förutsättningen för en fast regeringskurs. M.
lyckades emellertid med sin begränsade
koalition trots många slitningar och flera
partiella rekonstruktioner b^iålla
regeringsmaktens ledning till mars 1930. Under denna tid
tillkom bl. a. beslutet om Youngplanen. (L-ts.)
Müller, Iwan von, tysk filolog (1830—
1917). Blev gymnasielärare 1856 samt prof.
1864 vid univ. i Erlangen och 1893 i München.
M. arbetade företrädesvis med de grekiska
medicinska skriftställarna, i synnerhet
Galenos; mest bekant är han som huvudred, av
samlingsverket »Handbuch der klassischen Al
tertumswissenschaft» (sedan 1885). M. Pn N-n.
Müller, Johan n, seRegiomontanus.
Müller, Johannes, tysk biolog (1801—
58). M. studerade i Bonn, där han slöt sig
till den tyska naturfilosofien: från Goethes
färglära och dess iakttagelser över
synsinnets subjektivitet
utgå hans »Zur
ver-gleichenden Physiolo-gie des Gesichtssinnes»
(1826) och Ȇber
phan-tastische Gesichtser-scheinungen» (s. å.),
genom vilkahan
grundläde den moderna
sin-nesfysiologien. De
själviakttagelser, som
han för ändamålet
utförde, upprevo
emellertid hans nerver och
tvungo honom att
lämna dessa intressen; studiet av Berzelius’
djurkemi och vistelsen hos Rudolphi (se d. o.)
i Berlin förde honom över till exakt
forskning. Som Rudolphis efterträdare ägnade han
sig till en början åt fysiologien, vars
experimentella metod han införde i Tyskland;
särskilt nerv- och körtelverksamheten
bearbetade han. Hans stora »Handbuch der
Physio-logie» (2 bd, 1834—40) blev bestämmande för
samtidens syn på livsföreteelserna. M. är
vitalist, han tror på en »organisk
skaparkraft» som grundvalen för allt liv. Inom
morfologien utförde han ett för den kommande
tiden normgivande arbete i »Vergleichende
Anatomie der Myxinoiden» (1834), vari han,
utgående från pirålen, ger en detaljerad
jämförelse av organen hos ryggradsdjuren över
huvud. Sist ägnade sig M. åt havsbiologien,
som han studerade på resor, bl. a. i Sverige
med sin vän A. Retzius; även här gjorde han
banbrytande inlägg, särskilt rörande maskars
och molluskers utvecklingshistoria. Som
lärare var M. oöverträffad; få ha haft en
sådan mängd lysande lärjungar som han, bl. a.
Schwann, Henle, Virchow och Helmholtz.
Hans oerhörda verksamhet nedbröt honom i
förtid; han dog trol. för egen hand. Led. av
sv. Vet.-akad. (1834). E-k N-d.
Müller, Johannes, tysk religiös
skriftställare (f. 1864). Har under mer än tre
årtionden utövat en omfattande, i vida kretsar
högt värderad religiös författarverksamhet.
Huvudsyftet med
denna framgår redan av
titeln på den
skriftserie, som M. under
många år från 1898
— de första åren tills,
m. H. Lotzky —
utgav: Blätter zur
Pfle-ge Persönlichen
Le-bens. M. vill söka
vara en själavårdare
för den moderna
kulturmänniskan. Hans
lösensord är
»omedelbart» och
»ursprung
ligt» liv. Bland M:s mera betydande arbeten
märkas: »Die Bergpredigt» (1906; 6:e uppl.
1920; »Bergspredikan tolkad för vår tid»,
1922) samt »Die Reden Jesu» (3 dir, 1909—
18; »Vad Jesus talat, tolkat för vår tid», 2 bd,
1914—16). Några av M:s mindre verk äro
övers, till sv.: »Vem var Jesus?» (1920), »Vad
som hämmar livet» (s. å.), »Om livet och
döden» (1921) m. fl. M:s styrka ligger
väsentligen i den väckande och impulsgivande
karaktär, som hans skriftställarskap äger.
Terminologien däremot är ofta mindre noggrann
och tankegången icke sällan dunkel. — M.
bor på Schloss Elmau i Bayern, där han
inrättat ett slags hospits i stor stil för
kroppslig och själslig vila och vederkvickelse. G. A-n.
Müller, Johannes von, schweizisk
historieskrivare (1752 3/t—1809 29/b), ämbetsman
först i Kurmainz’ tjänst, sedan hos kejsaren
i Wien, i Preussen och slutligen i
kungariket Westfalen. M:s
förnämsta historiska
verk äro
»Vierund-zwanzig Bücher
all-gemeiner Geschichten
besonders der
euro-päischen Menschheit»
(3 bd, 1810; sv. övers.
1818—19) och
»Geschichten der
Schwei-zer», forts, under
titeln »Die Geschichten
schweizerischer
Eid-genossenschaft» (4 bd
och förra delen av ett
5:e, 1780—1808, omfattande tiden till 1499;
forts, av flera andra förf.). M. kan betraktas
som en av banbrytarna för romantikens
historieuppfattning. För den på 1700-talet
föraktade medeltiden hyste han levande intresse
och kärleksfull förståelse. Han skildrar med
känsla och fantasi livet på riddarborgarna,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
