Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Människan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
627
Människan
628
Bild 7. Underkäken från Mauer vid Heidelberg.
och nerver. Halsens främre sida synes
kortare än den bakre, enär den delvis
skymmes av huvudets ansiktsdel.
Bålen är framifrån bakåt något tillplattad.
Där urskiljas tre delar, bröst, buk och
bäcken. I bålen befinna sig tre stora
hålrum, bröst-, buk- och bäckenhålan. Stommen
i bålväggen utgöres baktill av ryggraden,
som omsluter ryggmärgen. På
ryggradens bröstdel äro revbenen fästa. De äro
framtill anslutna till bröstbenet.
Ryggradens bröstdel, revbenen och bröstbenet bilda
tills, bröstkorgen, vars botten är
mellangärdet (diafragma). I bröstkorgen
finnas de båda lungorna,
luftstrupen, bronkerna, hjärtat och de stora
kärlen samt matstrupen. Nedanför
mellangärdet ligger bukhålan, vars väggar
framåt och åt sidorna utgöras av muskulatur. De
i bukhålan belägna viktigaste organen äro
magsäcken och tarmkanalen,
levern, gallblåsan, mjälten,
bukspottkörteln och njurarna.
Bukhålan övergår nedåt i bäckenhålan, som bland
andra organ inrymmer ändtarmen,
urin-blå s a n och könsorganen.
De övre extremiteterna el. armarna äro
fästa till bålen genom skuldergördeln,
de undre el. benen genom bäckenet, som
Bild 8. Kraniefragment av Neandertalrasen.
tillika utgör den undre begränsningen av
bäckenhålan. Armen omfattar tre
huvuddelar, överarm, underarm och hand.
Bland handens fem fingrar intager t u
m-m e n en särställning dels därigenom, att den
blott har två leder mot de övrigas tre, dels
genom att den är kraftigare byggd och
mycket rörligare. Även benet består av tre
huvuddelar, lår, underben och fot. (Om
olika kroppsdelar och organ se resp,
uppslagsord samt bilderna till denna art.) Jfr
även Blodomlopp (med pl.),
Hörselorgan, Känselorgan, Lukt,
Lymfkärlen, Munhåla, Muskel,
Röst-apparat och ög at. E. Abr.
3. De fossila människorna. Med fossila m.
menas m. från ett äldre geologiskt skede än
vårt (nutiden). Flera skäl göra troligt, att
m. uppkommit under slutet av tertiärtiden.
Var m. utvecklats kan man ännu blott
uttala gissningar om. Apmänniskan från Java
och Peking, Pithecanthropus (se d. o.),
räknas på visst håll som ursprunglig m. men
av flertalet forskare väl ännu som ej fullt
mänsklig. Den äldsta kända benresten av en
m. är underkäken från Mauer vid Heidelberg.
Den är ytterligt grov, har en mycket bred
uppstigande gren (fäste för tinningsmuskeln)
och saknar varje spår av hakutskott.
Tänderna äro emellertid så utpräglat mänskliga,
att den ej kan tillskrivas något annat väsen,
väl närmast en föregångare till
Neandertalrasen. Hur denna m. i övrigt sett ut är svårt
att säga.
Osäkert till sin ålder är Piltdownfyndet
(av upptäckaren kallat Eoanthropos Dawsoni)
från England, stycken av kraniet jämte
underkäke. Från visst håll har påståtts, att
underkäken tillhört en schimpans. övriga delar
äro oomtvistligt mänskliga och visa, om de
tillhöra början av istiden, att en ras med
nutidsmänniskans huvudskålsbildning funnits
i Europa före Neandertalrasen.
Mest omtalad av alla raser är den, som
uppkallats efter Neandertal vid
Düsseldorf, där redan 1856 en dylik benstomme
påträffats. Länge omstridd, ingår nu
neander-talaren som en hörnsten i vetandet om
forn-människan. Att ställa upp den som särskild
art (Homo primigenius) torde däremot vara
överflödigt. Nu finnas rätt många benrester
av neandertalaren. Han har i mycket skilt
sig från nutidsmänniskan, är i vissa
avseenden mer aplik än denna, i andra däremot
mera specialiserad. Att uppfatta honom som
övergångsled mellan apmänniskan och
nutidsmänniskan torde vara oriktigt.
Neandertalrasen, som levde huvudsaki.
under Moustiertiden, utmärktes av medelmåttig
längd (160—-165 cm hos mannen), stort huvud,
relativt stor hjärna, flat, sluttande panna,
skärmlikt utskjutande skalldel ovan ögonen,
stort, klumpigt ansikte med stora ögonhålor.
Hakutskott saknades så gott som
fullständigt. Skuldrorna voro breda, benstommen över
huvud kraftig och i vissa avseenden olik
nutidsmänniskans, händer och fötter kraftiga.
Neandertalrasen har varit utbredd över
stora delar av s., mell. och n. v. Europa.
Också i Asien och Afrika har den uppträtt.
Till en viss procent torde dess blod ingå i
nu levande befolkning i trakter, där den en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
