Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Narcissus - Narcissväxter, Amaryllidacéer - Narcotica, Narkotiska el. Dövande medel - Nardus - Nardusolja - Narenta - Nares, sir George Strong - Narew - Nargile
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
721
N arcissväxter—Nargile
722
—54 e. Kr.) frigivna och förtrogna. N:s
upp-höjelse och stora inflytande väckte ovilja i
senatorskretsarna. N. var verksam vid
Mes-salinas störtande. Omedelbart efter Claudius’
död tvangs han att själv taga sitt liv.
Narcissväxter, Ama rylli dacéer,
Ama-ryllidäceae, monokotyledon växtfamilj, som är
nära släkt med liljeväxterna. I det vanl.
undersittande fruktämnet (frukt: trerummig
kapsel el. starkt färgade bär, som spridas
genom djur) utveckla sig ofta blott få
fröämnen till mogna frön. Den översittande
kalken består av två blombladskretsar, och
ståndarna äro sex. N. äro örtartade lökväxter;
några få ha rotstock. Familjens omkr. 1,000
arter förekomma talrikast i de tropiska och
subtropiska stäppområdena. Särskilt rika på
n. äro Kaplandet och Pyreneiska halvön. I
Sverige saknas vilda n. Familjen indelas i
fyra underfam. Amaryllisväxter,
Amaryl-lidoideae, ha lök och blommorna ensamma el. i
en flock i toppen av en stängel. Ilaemanthus,
penselblom- el. blodliljesläktet, med små
blommor i rikblommiga, av stora och brokiga
hölsterblad omslutna blomsamlingar,
omfattar ett 60-tal afrikanska arter. E. albiflos,
E. natalensis (jfr färgplansch) m. fl. jämte
ett stort antal bastarder odlas som
krukväxter. Om Clivia se d. o. och färgplansch, om
Galanthus se Snödroppe och färgplansch,
och om Leucoium se d. o. Amaryllis
bel-ladonna och Vallota purpurea (se
färgplansch) härstamma båda från Kaplandet.
Ixioliron montanum (Mindre Asien) med
violetta blommor är fullt härdig och
förtjänar att odlas i Sverige. Crinum, haklilja,
utgöres av omkr. 130 tropiska och subtropiska
arter med stora, vackra och doftande
blommor i rikblommig flock. Inemot 40 arter
odlas i växthus. Pancratium har trattlik
krona och bikronan sammanvuxen med
ståndarna. Ett dussin arter finnas på
Kanarieöarna, kring Medelhavet och i Främre
Indien. P. maritimum, som växer på sandiga
stränder i Sydeuropa, nyttjas som surrogat
för havslök (se d. o.). Jakobsliljan, Sprekelia
formosissima, fördes från Centralamerika 1593
till Europa. Den 2 dm höga stängeln uppbär
en ensam, tvåläppig, röd och honungsrik
Turkisk vattenpipa (nargile).
blomma, som i solsken synes överpudrad av
guldstoft. Jakobsliljan är en ypperlig
krukväxt, vars lökar böra förvaras torrt över
vintern. Om Eippeastrum och Eymenocallia
se dessa ord. Narcissus, närmare 40 arter, har
sitt utbredningscentrum i v.
Medelhavstrak-terna. Blomkalken är sambladig, med smal
pip och utbrett bräm, delat i sex likformiga
flikar. Kring pipens mynning sitter en
klocklik el. skålformig bikrona. Släktets mest
bekanta arter äro N. poeticus, pingstlilja, N.
pseudo-narcissus, påsklilja, N. jonquilla,
jonkvill, och N. tazetta, tazett (se färgplansch).
Agaveväxter, Agavoideae, ha de vanl. tjocka
och köttiga bladen i en rosett, som oftast
är markställd el. sitter på en pelarformad
stam. Hela underfam. är amerikansk (jfr
A ga ve och Fourcroya). Polianthes
tu-berosa, »tuberos», från Centralamerika liknar
bromeliacéer och odlas ofta i en
dubbelblom-mande form till snittblommor.
Hypoxisväx-ter, Eypoxidoideae, ha alla rotstock.
Alstroe-meria, uppkallat efter Klas Alströmer, har
sitt utbredningscentrum i Chile. A.
auran-tiaca är härdig i Stockholmstrakten; andra
arter trivas väl i hemmen. Molineria
recur-vata (= Curculigo recurvata) från
Sunda-öarna och n. Australien har ända till 1 m
långa, längs efter veckade, dekorativa blad
och är en omtyckt krukväxt. Litt.: F. Pax
och K. Hoffmann, »Die natürlichen
Pflanzen-familien», bd 15 a (1930). E. S-g.
Narcötica (av grek. na’rke, bedövning),
Narkotiska el. Dövande medel,
ämnen med förlamande verkan på stora hjärnan,
särskilt dess bark, varav följa ro och sömn,
narkos. Till n. räknas: 1)
bedövningsmedel (se d. o.) el. anestetiska
medel, t. ex. kloroform och eter, 2)
sömnmedel (se d. o.), ss. kloral och veronal,
3) alkohol (se d. o.), vars verkan i
princip överensstämmer med övriga n:s, samt
4) opium (se d. o.) och morfin (se d. o.)
m. fl. narkotiskt verkande växtbaser. C.G.S.
Na’rdus, bot., se S t a g g.
Nardusolja, välluktande olja, bibelns
»kos-telig nardus», som erhålles av rotstocken hos
den i Himalaja växande Nardostachys
jata-mansi, av fam. Valerianaceae. N. och nar
dussalva skattades fordom mycket högt.
Nare’nta, flod, se N e r e t v a.
Nares [nä’oz], sir George Strong,
engelsk sjöofficer, polarfarare (1831—1915).
Deltog bl. a. på »Besolute» i Belchers
arktiska expedition 1852—54 och 1872 i
Chal-lengerexpeditionen samt var befälhavare vid
nordpolsexpeditionen med »Alert» och
»Disco-very» 1875—76, varvid 82° 77’ n. br. nåddes,
den nordligaste punkt något fartyg dittills
nått. N. adlades 1876 och blev 1892
viceami-ral. Han utgav bl. a. »Narrative of a voyage
to the polar sea during 1875—76» (2 bd,
1878). M.
Narew [na’räf], biflod fr. h. till Bug i n.
Polen, 425 km lång; inmynnar vid Serock i
Bug, som härifrån, i sitt nedersta lopp, även
kallas Narew. Under världskrigets början
kallades 2:a ryska armén (under general
Samzonov) Narewarmén. Jfr
Polskryska fronten.
Nargile (av pers, närgil, kokosnöt),
orientalisk vattenpipa, som består av
vattenbehål
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
