Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nordamerika - Geologi - Växtvärld
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nordamerika (Växtvärld)
1089
kanska museerna. Under kritperioden
utbildades i västra N., i New Mexico, Colorado,
Wyoming och Montana samt v. därom, en
geosynklinal, som vid slutet av kritperioden
genom den s. k. laramide revolution (efter
La-ramie, fyndort för vertebratfossil från översta
kritan) gav upphov till de veckzoner, som nu
återfinnas i Klippiga bergen och kunna följas
från Mexiko till Alaska. Dessa äro
emellertid endast en del, den östra, av de
nordamerikanska Kordillererna. Däri inbegripas
nämligen såväl Klippiga bergen och de stora
platåerna som kustbergen med Kaskadbergen
och Sierra Nevada. De senare äro bildade
genom en senare veckning, kallad cascadian
revolution (efter Kaskadbergen), som började
vid mitten av miocentiden och möjl. varade
ända in i kvartärtiden. Kustbergen, som ännu
ha mycket skarpa konturer, kunna följas från
Mexiko över den kaliforniska halvön till
Alaska och löpa sedan ut i Aleuternas ökedja.
Vulkaner förekomma i så gott som alla delar
av Kordillererna, men endast några få äro
ännu verksamma. På Aleuterna och i Alaska
finnas icke mindre än 42 vulkaner, som varit
verksamma i historisk tid. I Kaskadbergen
och Sierra Nevada finnas vidsträckta lavafält
men endast fyra verksamma vulkaner, högst
är M:t Rainier, 4,391 m; sydligare, i Mexiko,
äro de något mera talrika med inalles sju
verksamma, högst äro Popocatepetl, 5,452 m,
och Citlaltepetl el. Orizaba, 5,653 m ö. h. —
Under tertiärtiden avlagrades inom skilda
områden av nordamerikanska kontinenten,
företrädesvis inom dess v. delar, terrestra
bildningar av olika slag, innehållande rika
dägg-djursfaunor. — Mellan Klippiga bergen och
Kaskadbergen finnas stora platåområden,
delvis neddenuderade veck. Dessa platåer sakna
till en del avlopp till havet, och på andra
ställen ha floder eroderat ned djupa kanjoner, t. ex.
Coloradoflodens Grand Canyon (se d. o.). I ett
avloppslöst område, great basin district, i Utah
och Nevada, funnos under kvartärtidens
kallare del stora insjöar, Bonnevillesjön (se
d. o.) och Lake Lahontan, av vilka nu endast
obetydliga rester finnas kvar, t. ex. Stora
Saltsjön. — Kvartärtiden var i norra N.
liksom i Nordeuropa en istid, som företer stora
överensstämmelser med den nordeuropeiska.
Mineraltillgångar. Den
nordamerikanska kontinenten äger ofantliga
mineraltillgångar av olika slag, framför allt bränsle
och metaller. Guld finnes i Kalifornien. Nyare
rika guldfält äro Porcupine och Kirkland lake
i Kanada i provinsen Ontario. Silver har
nian funnit i större mängd dels i Mexiko,
dels i Nevada (Comstock Lode). Koppar
finnes framför allt i Butte mountain i Montana
samt flerstädes i Arizona. Världens
förnämsta förekomst av nickel är Sudbury i Ontario,
och järnmalmerna vid Lake Superior äro de
största fyndigheter, som f. n. brytas. Av icke
metalliska råämnen torde erinras om
bauxit-förekomsterna i Alabama, asbestfyndigheterna
i Thetford och Black lake i provinsen Quebec
samt fosfatförekomsterna i Florida, vilka bilda
grundlaget för en stor del av världens
fabrikation av superfosfat. Av svavel äro Förenta
staterna f. n. den största producenten i
världen genom de rika förekomsterna i Texas och
1090
Louisiana. Petroleum förekommer i N.
synnerligen rikligt, och N. står främst som
producent av denna vara. Om N:s oljefält se
Oljefält. — Se även H e 1 i u m.
Stenkol av olika geologisk ålder, från både
karbon-, krit- och tertiärperioden, finns även
rikligt i N. De äldre stenkolen finnas i Nova
Scotia samt i ö. och centrala delen av Förenta
staterna, dels kring Alleghanybergen, dels s.
om Stora sjöarna, särskilt i Michigan,
Illinois och Indiana, samt v. om Mississippi i
lowa, Missouri, Arkansas och Texas. Stenkol
från kritperioden finnas i Kanada i Alberta
och i Förenta staterna i n. delen av Klippiga
bergen i Montana, Nord-Dakota och
Wyo-ming, Colorado, Utah och New Mexico, medan
tertiära kol, delvis brunkol och ligniter,
förekomma n. om Mexikanska bukten i Alabama,
Mississippi, Louisiana samt fortsätta in i
Mexiko. K. A. G.
Växtvärld. Längst i n. urskiljer man en
arktisk region, som omfattar N. norr om
trädgränsen. Sin sydligaste punkt når denna
och därmed det arktiska området på n. New
Foundland. Området täckes till största delen
av tundra.
S. om det arktiska området utbreder sig
ett barrskogsbälte, som omfattar största
delen av Kanada och delar av n. U. S. A. samt
i Kordillererna sträcker sig långt åt s. Bland
barrträden märkas Abies balsamea, Pinus
banksiana, Picea canadensis, Larix
ameri-cana samt i v. Pseudotsuga taxifolia, bland
lövträden Betula papyrifera, Populus
tremu-loides och P. balsamifera. Inom
barrskogs-regionen ha kärr och mossar stor utbredning.
I ö. delen av Förenta staterna s. om
barr-skogsregionen ha urspr. sommargröna
lövskogar förhärskat. Artrikedomen är betydligt
större än i Europa, och floristiskt påminner
området om Östasien. Bland viktigare träd
märkas flera arter av ek, lönn, Aesculus,
Castanea, Carya, samt tulpanträdet
(Lirio-dendron). I n. finnas barrskogar av
weymuth-tall (Pinus strobus) m. fl. arter, och på
sandig mark på kustslätten förekommer även
skog av olika tallarter. Kuststräckan utefter
Atlanten s. om Kap Hatteras samt vid
Mexikanska bukten bildar jämte Florida (utom s.
spetsen) en subtropisk skogsregion
Skogbildande äro här bl. a. pitch pine (Pinus
pa-lustris), sumpcypressen (Taxodium distichum)
samt ständigt gröna lövträd, bl. a. flera
ekarter. Även palmer av släktet Sabal ingå i
vegetationen. Inom hela den bördiga och tätt
befolkade atlantiska regionen är den
ursprungliga växtvärlden till stor del utträngd av
kulturen. — Åt v. övergår det atlantiska
lövskogsområdet i det stora stäppområdet,
prä-rierna, som i v. når fram till Klippiga bergen
och norrut sträcker sig långt in i Kanada.
På prärierna dominera xerofila gräs. Vanliga
äro även rikblommande örter av släktena
Oenothera, Phlox, Ilelianthus m. fl. Träd,
mest popplar och pilar, finnas nästan endast
kring vattendragen. Prärien är nu till
mycket stor del uppodlad.
På högslätten mellan Klippiga bergen och
de v. kustkedjorna täckas stora sträckor av
en gles, låg stäppvegetation av buskartade
chenopodiacéer och Artemisia-arter samt torra,
XIV. 35
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
