Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Norstedt, P. A., & söner - Norström, Karl Edvard - Norström, Vitalis - Norsälven - North, Christopher - North, Frederick
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1277
Norström—North, F.
1278
lag 1914, P. Palmquists tryckeri och
bokförlag 1917 och Isaac Marcus’ boktryckeri-a.-b.
1929. Firman tillhör sedan 1930 a.-b.
Sveriges litografiska tryckeriers (Esseltes)
koncern. — 1823—1905 innehade firman
Vet.-akad:s privilegium på utgivandet av
almanackan och statskalendern samt trycker
sedan 1834 Svensk Författningssamling och en
stor del annat off. tryck. Post- och Inrikes
Tidningar ha utkommit hos firman sedan
1878. Inom förlagsverksamheten har firman
varit ledande i fråga om läroboksbranschen.
1928 övertogs den av firman N. samt av firman
Albert Bonnier, var för sig, dittills bedrivna
verksamheten beträffande skolböcker av ett
särskilt bolag, a.-b. Svenska
bokförlaget P. A. Norstedt & s ö n er- A
1-bert Bonnier, med ett aktiekap. av 6,3
mill. kr. Firman N:s förlagsverksamhet i
övrigt omfattar främst historiska, juridiska,
skönlitterära och konsthistoriska arbeten.
Aktiekap. är 9,6 mill. kr. — Litt.: C. G.
Laurin, »P. A. Norstedt & söner.
Jubileumsskrift 1823—1923» (1923). T. L-d.
Norström, Karl Edvard, ingenjör,
järn-vägsbyggare (1815—71), blev 1836 löjtnant
vid Flottans mekaniska kår och 1863
överstelöjtnant i Väg- och vattenbyggnadskåren. N.
var en av överste Nils Ericsons främsta
medarbetare vid statens järnvägsbyggnader
under 1850—60-talet och ledde byggandet av
betydande delar av Västra, Södra, Nordvästra
och östra stambanorna. G. H-r.
Norström, Vitalis, filosof (1856 29/t—1916
29/u), prof, i Göteborg 1893, led. av Sv. akad.
1907. N:s doktorsavh., »Om den gifna
verklighetens form» (1885), går helt i
boströmia-nismens tecken,
vartill påverkan av C. Y.
Sahlin särskilt bidrog.
Under inverkan av E.
O. Burman drevs han
dock till en kritisk
prövning av
boströmia-nismens förutsättningar och till intagande
av en självständig
ståndpunkt.
Genombrottet förebådas i
»Om
natursammanhang och frihet» (1895)
och framträder fullt
klart i »Hvad innebär en modern ståndpunkt
i filosofien?» (1898). Sin nya ståndpunkt
utvecklar N. vidare i »Tankelinjer» (1905),
»Naturkunskapens själfbesinning» (1907),
»Religion och tanke» (1912; N:s huvudarbete),
»Tankar och forskningar» (1915) och »Viljans
frihet» (1917).
Vad N. saknar hos Boström är främst den
kunskapsteoretiska
grundläggningen. Brytningen innebär en anknytning
till Kants och Fichtes kunskapskritik och
läran om det praktiska förnuftets primat. I
nyare filosofi har han beröring med
nykantia-nismen, särskilt med dess värdeteoretiska form
(Windelband, Rickert och Münsterberg), och
med Machs kritik av naturvetenskapens
grundbegrepp. — N. avhöjer tanken, att
sanningen avbildar en på förhand given
verklighet. Han söker visa, att sanningen icke kan
bestämmas utan vissa värdesynpunkter.
San
ning finnes endast för den, som vill något,
och då viljan alltid syftar till det i någon
mening goda, blir sanningsbegreppet
beroende av detta. Sanning och vetenskap äro
icke självändamål utan få sin betydelse
endast i den goda viljans tjänst. »Sanningen
är icke något i och för sig varande, varefter
vetenskapen strävar, utan det, varefter
vetenskapen faktiskt strävar, heter sanning.» N:s
sanningsbegrepp är så tillvida pragmatiskt,
men han tar avstånd från den
anglo-ameri-kanska pragmatismen (se d. o.). Vetenskapen
liksom kulturen i övrigt förutsätter ett
grundvärde, och detta finner N. i religionen.
Denna är vetenskapens yttersta förutsättning.
Kunskapslära och religion sammanhänga på
det intimaste, icke så, att ett dogmatiskt
religiöst begrepp postuleras som vetenskapens
förutsättning, men så, att man från
specialvetenskapernas resultat steg för steg måste
leda sig tillbaka till den universella religiösa
sanningen.
Jämsides med sitt filosofiska författarskap
utövade N. även ett kulturkritiskt. I
hithörande skrifter, »Om pligt, frihet och
förnuft» (1891), »Ellen Keys tredje rike» (1902),
»Radikalismen ännu en gång» (1903), »Den
nyaste människan» (1906), »Masskultur» (1910)
m. fl., vilka tilldragit sig större
uppmärksamhet än de rent filosofiska, är han bl. a.
påverkad av Nietzsche och Eucken. Han
bekämpar radikalismen, kulturutvecklingen i
den utilitaristiska lyckomoralens och
individualismens tecken utan förankring i någon
transcendent värdeverklighet och hävdar den
kristet-idealistiska livsåskådningen. N. har
varken framställt något enhetligt filosofiskt
system eller bildat skola, men hans ofta
skarpsinniga, av en personlig glöd burna och
stilistiskt fängslande författarskap har utövat
ett stort inflytande. — Litt.: E. Liljedahl, »V.
N.» (2 dir. 1917—18); E. Åkesson,
»Norströmi-ana, fynd, förstudier, kritik» (1924). N:s brev
utgåvos i urval 1923 av E. Åkesson. G. O-a.
Norsälven, Frykensjöarnas avloppsälv
genom s. Värmland till Vänern; flodområde
4,160 kvkm, längd 28 km (tills, m.
huvudtillflödet, Ljusnan, i n. omkr. 180 km),
disponibel medelvatteneffekt 65,000 hkr, utbyggd
10.300 hkr (1928), främst vid Frykfors (jfr
M ö Inb ack a — Trysil). N:s
fiottledssys-tem, som genom Frykens tillflöden omfattar
stora delar av det centrala Värmland (se
karta vid d. o.), är näst Klarälvens
Västerbygdens största; 570 km flottled, tillsläppt
flottgods 477,541 kbm (1928), 1,265 arb.
North [nåp], C h r i s t o p h e r, se
Wilson, John.
North [nåp], Frederick, sedan 1790 earl
av G u i 1 f o r d men allmännast känd under
sin tidigare titel lord North, engelsk
tory-politiker (1732—92), invaldes 1754 i
underhuset, var skattkammarlord 1759—65, blev
1767 skattkammarkansler samt var 1770—82
premiärminister efter hertigen av Grafton.
N. lät sig av Georg III brukas som redskap
i dennes kortsynta amerikanska politik, vars
oklokhet han dock snart insåg. 1778
framlade han lagförslag, som innehöllo betydande
eftergifter åt amerikanerna och även av
parlamentet antogos, ehuru de blevo utan
följd. De ostindiska angelägenheterna skötte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
