Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nyed (socken) - Nyeds kontrakt - Nyen - Nyerup, Rasmus - Nyevangelism - Nyfilologiska sällskapet i Stockholm - Nyfors
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1343
Nyeds kontrakt—Nyfors
1344
18,885 har skogsmark. Egendomar:
Blombacka (se d. o.) och Lindfors samt Tidafors
bomullsspinneri m. m. I N. Molkom (se d. o.)
med folkhögskola. Ingår i N:s och Älvsbacka
pastorat i Karlstads stift, N:s kontrakt.
Nyeds kontrakt, i Karlstads stift, omfattar
10 pastorat: Filipstad och Färnebo;
Nordmark; Rämen; Gåsborn; Brattfors; Väse och
ö. Fågelvik; Alster; Nyed och Älvsbacka;
ölme; Kroppa och Lungsund.
Nyen, fi. Ne’valinnan Käu’punki, fordom
stad på Nevas högra strand, ö. om det nuv.
Leningrad, fick stadsprivilegier 1638 och
1642. Gustav II Adolf hade likväl redan
förut, efter erövringen av keksholmska och
ingermanländska områdena, föranstaltat om
grundläggningen av en stad vid N. I staden
funnos en svensk och en tysk kyrka samt ett
hospital. V. om staden låg N y e n s k a n s (se
Leningrad, sp. 996). L. W:son M. (L. af P.)
Nyerup [ny’rop], Rasmus, dansk
litteraturhistoriker (1759—1829). Var 1778—1804
anställd vid kungl.
bibi., blev 1796 prof,
i litteraturhistoria och
1803 tillika
universitetsbibliotekarie. N.
utgav en lång rad
skrifter, som till en
del voro banbrytande
och ännu bevara sitt
värde. Tills, m.
Rah-bek och Abrahamson
utgav han »Udvalgte
danske viser fra
mid-delalderen» (5 bd, 1812
—14), som han
fort
satte (tills, m. P. Rasmussen) med »Udvalg af
danske viser fra midten af 16. aarhundrede
til henimod midten af det 18., med
melodier» (2 bd, 1821), 1829 utgav han Peder
Laales ordspråk, 1800—08 tills, m.
Rah-bek »Bidrag til den danske digtekunsts
historie» (4 bd), som fortsattes 1819 och 1828,
och 1818—20 tills, m. J. E. Kraft »Almindeligt
litteraturlexikon for Danmark, Norge og
Island». 1807 gav N. impulsen till upprättandet
av Oldnordisk museum i Köpenhamn. P. E-t.
Nyevangelism kallas sedan 1850-talets
början den läro- och fromhetstyp, som man
möter bland de norrländska nyläsarna (se L
ä-sare, sp. 495), »hedbergianerna» (de svenska
anhängarna till den finländske prästmannen
F. G. Hedberg; se d. o.) och den av C. O.
Rosenius (se d. o.) inspirerade väckelsens folk.
Under stark påverkan från Luther och
herrn-hutismen (för »rosenianernas» del även från
den anglo-amerikanska evangelikalismen)
koncentrerade »de nyevangeliska» sin
förkunnelse kring budskapet om Guds genom
Kristi offerdöd förvärvade fria och
oförskyll-da nåd. I medveten motsats till det krav på
frälsningens tillägnelse i en viss »nådens
ordning», som uppställdes av pietister och
schartauaner, sköto nyevangelisterna alla
subjektiva betingelser åt sidan och förnyade den
herrnhutiska inbjudningen: »Kom som du
är!». I själavårdande intresse betonades det
objektiva och definitiva i Kristi verk ibland
så starkt, att försoningen identifierades med
rättfärdiggörelsen. Denna ansågs ha ägt rum
en gång för alla i Kristi död (den
herrnhutiska sångversen »Världen i Jesu rättfärdig är
vorden» blev de extrema nyevangelisternas
lösensord), så att sedan dess varje människa,
även den ogudaktigaste, äger syndernas
förlåtelse. Det gäller blott, att hon får veta
detta och håller det för sant, så är hon salig.
Denna lära, som modifierades av Rosenius,
medförde inom somliga grupper av den
nyevangeliska väckelsen en viss antinomistisk
praxis och framkallade på 1860-talet skarpa
gensagor framför allt från sådana lärjungar
till Tübingenteologen J. T. Beck (se d. o.) som
O. F. Myrberg och V. Rudin. I allm. förbands
den antinomistiska teorien emellertid med en
rätt nomistisk, om pietismen erinrande
livsföring. Den ännu inom Evangeliska
fosterlandsstiftelsen, Bibeltrogna vänner m. fl.
riktningar kvarlevande n., som i 1850-talets
Sverige betydde den herrnhutiskt
uppmjukade lutherdomens genombrott på bred
folklig front, hade från pietismen även övertagit
vissa andra drag (syndapessimism och
hinsi-deslängtan), vilka trängdes tillbaka, sedan
ledningen 1868 övergått från den »kvidande»
Rosenius till den med en viss levnadsglad
optimism utrustade P. P. Waldenström.
Denne, som i början drev ultraevangelismen till
sin spets, frångick vid 1870-talets mitt läran
om världens ’ättfärdiggörelse en gång för alla
och betonade trons karaktär av personlig
hängivenhet samt vikten av ett i den
individuella rättfärdiggörelsen förankrat
helgelseliv. Termen n. kom dock att begagnas även
om den Waldenströmska, i jämförelse med de
äldre nyevangeliska strömningarna vida
mindre Luther- och kyrkovänliga
fromhetsrikt-ning, som 1878 fick en central organisation i
Svenska missionsförbundet. Då n., som bröt
mark för såväl inre som yttre mission, blev
en hävstång för den religiösa
lekmannaakti-viteten och delvis mynnade ut i antinomism,
separatism och baptism, möttes den av livlig
opposition från högkyrkligt håll. Det oaktat
har den även där satt spår efter sig (se E.
Newman, »Svensk hög-, låg- och
frikyrklighet», i »Festskrift till J. Gummerus och M.
Ruuth», 1930, s. 425 ff.). Även till Danmark
(särskilt på Bornholm), Norge, Finland och
Nordamerika har dess inflytande sträckt sig.
— Litt.: E. Newman, »Den W’aldenströmska
försoningsläran i historisk belysning» (1931),
s. 114 ff-, och »Hedbergianismen i Sverige»
(i Acta Academiae Aboensis, Humaniora VII,
1931). E. Nwn.
Nyfilologiska sällskapet i Stockholm
bildades på initiativ av bl.a. prof. Carl Wahlund
(stadgar 1896). N. har nu omkr. 100 medl.
Dess verksamhet består i föredrag och
diskussioner samt i smärre avh., publicerade i
serien »Studier i modern språkvetenskap»
(hittills, 1931, 10 vol., 1898—1928). I bd 8
(1921) en översikt av sällskapets verksamhet
av Ä. W:son Munthe. P. A. G. (E. S-f.)
Nyfors, se Eskilstuna, sp. 1035.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
