Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Närke (Nerike) - Förhistoria - Kyrklig konst - Etnografi - Historia - Litteraturanvisningar - Närkes regemente - Närke-Värmlands regemente
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Närkes regemente—Närke-Värmlands regemente
69
Värmland den enda del av Svealand, där
gravläggning i hällkistor under stenålderns slut
ägt rum. Fr. o. m. bronsåldern tyckes N.
vara överflyglat av Mälarlandskapen. Det
behöll ännu under en god del av järnåldern,
såsom de här liksom i Västergötland vanliga
domarringarna visa, en tydlig anknytning till
Götaland. Sedermera sluter det sig
emellertid, genom sina talrika bygdeborgar och vid
medeltidens inbrott genom runstenarna,
närmare samman med sveabygderna.
Som ståtligast bland landskapets
fornminnen kunna nämnas de fyra domarringarna
vid Norrby i Hallsberg, den vid Hjortsberga
i Kumla, med ett präktigt bygravfält,
Tarsta-och Åmhällaborgarna samt kungshögarna vid
Konsta i Sköllersta, Torshögen vid Skyberga
i Hardemo och den illa skadade Haborsrösan
vid Segersjö i Lännäs. S. L-t.
Kyrklig konst. N. bildar icke, såsom
fallet är med t. ex. grannprovinsen
Västergötland, en sluten konstprovins. Som
genom-gångsled mellan huvudorterna för den tidiga
kristna konsten i Mellansverige, Husaby-—
Skara och Sigtuna—Uppsala, har landskapet
emellertid redan tidigt berörts av den
kristna konstverksamheten. Den äldsta
kyrkoar-kitekturen företräddes av stavkyrkor, varav
rester påträffats. Av den äldre
stenbygg-nadskonsten är täml. litet bevarat.
Sannolikt ha Närkes stenkyrkor under 1100-talet
influerats av den västgötska arkitekturgrupp,
som har rakslutet kor. Västtorn torde
allmänt ha förekommit.
Övergångstidens arkitektur kännetecknas
av inslag från cisterciensernas byggnadskonst,
vars central i N. var Riseberga kloster, men
konstnärliga inflytelser torde även ha
kommit från Värnhems kloster.
Gotikens arkitektoniska huvudverk är
Ni-kolaikyrkan i Örebro. Långhuset och de två
praktportalerna äro från 1300-talets förra
hälft. Till de mera framstående alstren av
nyare tidens byggnadskonst höra Askersunds
landsförsamlings kyrka, av Erik Dahlbergh
1670, samt den originella centralkyrkan i
Ramundeboda från 1688. Under senare
delen av 1700- och början av 1800-talet
ombyggdes flertalet kyrkor i typisk »ladustil».
Den förgotiska bildkonsten representeras
förutom av dopfuntar i en tydligen från
Västergötland influerad stil av en madonnatyp,
som anses införd av cisterciensbröderna.
Under ung- och höggotiken röner N:s
bildhug-garkonst inflytande från den samtida
gotländska. S :t Olof och madonnan äro de
oftast förekommande framställningarna.
De stora altarskåpens tid, 1400-talet, synes
i N. vara mindre rik än i Uppland och
Södermanland, och liksom i dessa är Nordtyskland
huvudleverantören av altarprydnader och
helgonbilder. S. H-d.
Etnografi. Inom landskapet N. föreligger
en bestämd skillnad mellan den centrala
slättbygden och bergslagen i n. v.
Slättbygds-kulturen har sina närmaste förbindelser med
Västergötland och uppvisar flera klart
götiska egenheter i t. ex. boningshusens
planformer, i eldstadsformer, folkdräkt etc.
Däremot äro byarna åtm. i ö. anlagda såsom
radbyar efter östsvenskt mönster (jfr B y och
bild 3 där). Likaledes äro gårdarna vanl. i
70
äldre tid centralsvenska med skiljelänga
mellan man- och fägård. Gentemot detta förete
nu bergslagssocknarna, som i stort sett
överensstämma med närgränsande delar av
Västmanland och Värmland, ensambebyggelse el.
hyttbyar med boningshus och heminredning
av mera utvecklad, högreståndsmässig art.
En sådan typisk detalj som det allmänna
bruket av torvtak har också inemot våra
dagar här bevarats.
På Närkesslätten har jordbruket även i
gammal tid spelat en betydande roll, men
därjämte förekom i många bygder i stor
utsträckning en boskapsuppfödning, som stod
i beroende av de vidsträckta ängsmarkerna
kring de östernärkiska sjöarna. Mycket
märkligt var det som hemhantverk bedrivna
sko-makeriet, som särskilt florerade i
Kumla-trakten. Som bekant bildar detta
handsko-makeri bakgrunden och förutsättningen till
den dominerande ställning skoindustrien
numera intager i örebrotrakten. — Om N:s
folkmål se Svenska språket. G. Brg.
Ilistoria. N., vars namn uppkommit ur
Nærikjar (enl. J. Sahlgren — jfr litt. nedan
— trol. folket i den del av Rek, d. v. s.
Re-karne, som ligger kring sjön När, nuv.
Kvis-maren), indelades urspr. i tredingar, senare i
härad. De första uppgifterna om landskapets
utsträckning äro från början av 1300-talet
och visa, att det då hade i stort sett samma
omfattning som nuv. Örebro län v. om Järleån
och s. om dess fortsättning Arbogaån. I
kyrkligt hänseende hör N. sedan omkr. 1170 till
Strängnäs stift. Det torde förut ha, jämte
Re-karne, bildat ett särskilt stift med biskopssäte
i Eskilstuna. N har tidigt utgjort egen lagsaga
och ägde en (nu förlorad) lagbok, som
stadfästes av Magnus Ladulås. 1525—54 var större
delen av N. förlänat åt riksmarsken Lars
Sig-gesson Sparre; N. ingick senare i hertigarna
Karls och Karl Filips hertigdömen. Å. S-n.
Litteraturanvisningar. Föreningen Örebro
läns museums publikationer; G. Djurklou, »Ur
Nerikes folkspråk och folklif» (1860); H.
Hotberg, »Nerikes gamla minnen» (1868); E.
Asp-ling, J. Gralén och Hj. Lindén, »Närke» (1922);
om landskapsnamnet Närke se J. Sahlgren i
Namn «och Bygd 1925; J. L. Saxon,
»Folkminnen och folkliv i Närke» (1923) och
»Närkes kyrkor» (1928); Sv. Turistförenis Ärsskr.
1930; uppsatser om N. av L. v. Post, G. Berg,
C. Sahlin m. fl. i »Risebergaboken» (1931).
Närkes regemente tillhörde
Närke-Värmlands regemente (se d. o.) men
skildes 1812 från detta och fick 474 rotar i
Örebro län och 292 rotar i Värmlands län.
Regitets övningsplats var Sanna hed, 6 km n.
om Hallsberg, dess chefsstation Örebro.
Genom 1892 års organisation sammanslogs
regitet från 1893 med Livregitets grenadjärer
till Livregementet till fot,
sedermera kallat Livregementets
grenadjärer (se d. o.). M. B-dt.
Närke-Värmlands regemente. I 1634 års
R. F. upptogs ett fotfolksregite, som omkr.
1636 kallades N. Vid indelningsverkets
genomförande 1686 och 1687 fick regitet 3 komp,
i Närke och 7 komp, i Värmland. Regitet
delades 1812 i två regiten, Närkes
regemente och Värmlands regemente
(se dessa ord). M. B-dt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
