Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Obefintlig - Obefintligt hemman - Obefläckade avlelsen - Obehörig vinst - Obeïd, El- - Obelisk - Obelos - Oberammergau - Oberbayern - Oberelsass - Oberfranken - Obergurgl, Ober-Gurgl - Oberhausen - Oberhof - Oberhummer, Eugen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
107
Obefintligt hemman—Oberhummer
108
Scen frän passionsspelet i Oberammergau 1922.
rikes ort el. om vilkas vistelse under tiden
mellan två på varandra följ,
mantalsskrivningar upplysning ej vunnits. Den, som
överförts till boken över o., kan ej utan vidare
erhålla prästbevis. O. Hpl.
Obefintligt hemman, hemman, vars ägor
sammanblandats med andra hemmans el. vid
skifte uppgått i dessa, utan att hemmanet
ånyo kan utbrytas såsom sådant; uteslutes
vanl. ur jordeboken.
Obefläckade avlelsen, se A v 1 e 1 s e 2.
Obehörig vinst, ekonomisk fördel, som
tillflutit en person på annans bekostnad utan
sådan grund, som av rätten godkännes. Den
romerska rätten tillerkände i åtskilliga
hithörande fall den förlorande parten ett
åter-fordringsanspråk, vilket i en del moderna
rättssystem fått allmän tillämplighet. I svensk
rätt medges dylikt återfordringsanspråk blott
i enstaka fall, ss. då missräkning ägt rum
el. då till följd av en växels el. checkfordrans
preskription gäldenären skulle till
fordringsägarens skada göra o. Utan direkt stöd i
lag förmenas anspråket emellertid även i
andra fall berättigat. C. G. Bj.
Obeid, El-, se E 1 - O b e i d.
Obeli’sk. 1. (Byggnk.) Fyrkantig, uppåt
avsmalnande stenpelare med pyramidformig
spets. O. torde i det gamla Egypten urspr.
ha stått i förbindelse med den i
On-Heliopo-lis dyrkade solgudens kult. Dess
pyramid-formiga spets, pyramidion, gällde för att vara
en avbildning av den i Heliopolistemplets
fe-nixhus förvarade heliga benben-stenen. På
denna över urhavet sig höjande sten skulle
solguden enl. en legend ha tagit plats vid
världens skapelse. De äldsta hittills kända
obeliskerna härröra från Gamla riket. I de
av 5:e dynastiens kungar uppförda soltemplen
höjde sig i bakgrunden en väldig, på en
py-ramidliknande underbyggnad uppförd o., på
vars förgyllda spets den uppgående solens
första strålar föllo. Forntida avbildningar
visa, att åtm. några av dessa jätteobelisker
kröntes av en solskiva (förmodligen av
förgylld metall). Framför o. stod ett altare.
Uppenbarligen var o. solgudens symbol. Ung.
samtidigt uppstod bruket att placera helt små
o. i privatgravarna. Det tilltagande bruket
av o. i tempelarkitekturen stod med all
san
nolikhet i samband därmed, att från omkr.
2000 f. Kr. de stora provinsgudarna efter
hand alla identifierades med solguden Ra.
Ett antal egyptiska o. ha i äldre och nyare
tid förts till Västerlandet. Under
kejsartiden flyttades flera till Rom; i samband med
Isiskulten utfördes även efterbildningar. Om
Kleopatras nålar se d. o. P. L-n.
2. Se A s t e r i s k.
Obelo’s, se As te risk.
Obera’mmergåii [åbor-], by i reg.-omr.
Ober-bayern (841 m ö. h.), mellan skogbevuxna berg
vid Isars biflod Ammer, 99 km med järnväg
från München via Murnau; 2,281 inv. (1925).
Passionsspelen i O. Kyrkliga spel
uppfördes i O. långt före trettioåriga krigets
dagar, men då pesten 1632—33 härjade byn,
lovade invånarna att vart tionde år
uppföra passionstragedien, om farsoten upphörde.
1634 uppfördes det första passionsspelet. Från
1680 förlädes spelen till jämna tioårstal.
1770 förbjöds uppförandet av passionsspel i
Bayern, men 1780 återupptogos spelen med
särskilt privilegium (upphävt 1801, förnyat
1811). Den äldsta bevarade texten är från
1662 och leder sitt ursprung från ett
passionsspel från 1400-talet, senare insprängt
med delar av andra liknande spel av
Sebastian Wild (Augsburg omkr. 1550) och
Johann Aelbl (Weilheim omkr. 1600).
Bearbetningar ha senare upprepade gånger
företagits, den mest betydande 1815 av pater
Ottmar Weiss (1771—1843). Hans text, 1850
reviderad av kyrkoherden i O. Alois
Daisen-berger (1799—1883), är ännu i bruk liksom
den 1811 av läraren Rochus Dedler (1779—
1822) komponerade musiken. I spelen
medverka omkr. 800 pers, jämte en orkester på
omkr. 50 man. Rollernas antal överstiger 100.
Alla medverkande äro infödda amatörer, men
genom tradition och grundlig förberedelse
under i München skolad ledning når den naiva
hänförelsen konstnärliga resultat. Spelet
uppföres numera vart 10 :e år (senast 1930) 2—4
dagar i veckan under månaderna maj—sept.
och plägar besökas av över 1/4 mill. främlingar.
Berömda Kristusframställare ha varit Tobias
Flunger, 1850, Joseph Mayr, 1870—90, och
Anton Lang, 1900—22. Spelens ledare är från
1922 bildhuggaren Georg Lang. Se H.
Die-mer, »O. und seine Passionsspiele» (3:e uppl.
1922). Jfr bild på sp. 109—110. G. K-g.
Oberbayern [ä’bar-], reg.-omr. i Bayern (se
d. o.). Huvudstad: München.
Oberelsass [å’ber-], fordom tyskt distrikt i
Elsass-Lothringen, nu fr. dep. Haut-Rhin.
Oberfranken [5’bar-], reg.-omr. i Bayern
(se d. o.). Huvudstad: Bayreuth.
Obergurgl [å’bergorgl], Ober-Gurgl, alpby
i Gurglertal, Oetztalalperna, 1,927 m ö. h.
(jfr O e t z t a 1).
Oberhausen [ä’berhåuz9n], stad i preuss.
reg.-omr. Düsseldorf, Ruhrområdet, mellan
Mühlheim, Duisburg och Essen; 104,708 inv.
(1925). Stor järn- och stålindustri; säte för
Gutehoffnungshütte, ett av de äldsta
företagen i Ruhrdistriktet.
Oberhof [ä’berhåf], by och luftkurort i
Thü-ringen, s. s. v. om Erfurt, 800—1,000 m ö. h.;
gammal vintersportplats.
Oberhummer [ä’berhomor], Eugen, tysk
geograf (f. 1859). Blev 1892 prof, i München
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
