Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oland - Olander, Valborg Henrika - Olands och Frösåkers kontrakt - Olandsån - Olaus Laurentii (Olof Larsson) - Olaus Magni (Olof Månsson) - Olaus Magnus - Olaus Martini (Olof Mårtensson)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
195
Olander—Olaus Martin!
196
kvkm, 20,460 inv. (1930). Socknar: Stavby,
Tuna, Ekeby, Skäfthammar, Alunda,
Mor-karla, Dannemora, Film, Tegelsmora,
öster-lövsta och Hållnäs. O. är ett jämnt lågland,
som sakta stiger mot s. och till största delen
täckes av skogs- och mossmarker, bl. a.
Florerna; flera betydande sjöar. Södra O.
avvattnas av Olandsån, mell. O. av Fyrisån och
norra O. av smååar till Lövstabukten och
öre-grundsgrepen. 22,903 har åker, främst kring
vattendragen, 78,529 har skogsmark. Den till
österby (omkr. 1,300 inv. 1921) under
världskriget koncentrerade järnbruksrörelsen står
f. n. tillbaka för träindustrien, huvudsaki.
koncentrerad till Gimo (se d. o. och G i m
o-österby bruks a.-b.). Den fordom
betydande gruvdriften vid Dannemora är
avvecklad. Kommunikationer: se kartan vid
Uppland. Tillhör Uppsala läns n.
domsaga; delat på Tiunda och örbyhus fögderier.
Olander, Valborg Henrik a, pedagog,
(f. 1861 n/5), var 1879—88 lärarinna vid olika
flickskolor och 1888—1916 adjunkt vid
folk-skoleseminariet i Falun. Hon har utgivit
pedagogiska skrifter, dels ensam (bl. a.
»Handbok till Nils Holgerssons underbara resa»,
1918), dels tills, m. prof. G. Cederschiöld
(»Svensk uppsatsskrifning», 2 bd, 1896, flera
uppl.; »Svensk språklära för folkskolor och
allmänna läroverkens lägre klasser», 1904,
flera uppl., m. m.). (Fr. Sg.)
Olands och Frösåkers kontrakt, i
Ärkestiftet, omfattar 9 pastorat: Börstil och
östhammar; Alunda och Morkarla; Tuna och
Stavby; öregrund och Gräsö; Harg; Forsmark;
Hökhuvud och Skäfthammar; Valö; Ekeby
och Bladåker.
Olandsån, ö. Upplands största vattendrag,
från Ovansjön (15 mö. h.) i Rasbo socken n. ö.
om Uppsala genom Närdinghundra, Olands och
Frösåkers härader till öregrundsgrepen;
flodområde 850 kvkm, längd 65 km.
Oläus Laure’ntii (latinisering av Olof
Larsson), ärkebiskop (d. 1438). Blev efter
studier i Leipzig och Paris, där han tog
magistergraden, domprost i Uppsala och valdes
1432 av kapitlet till ärkebiskop samt fick i
Rom påvlig utnämning och konsekration.
Konungen, Erik av Pommern, utsåg i stället
dansken Arnold Klemensson, som med våld
tog ärkestolen i besittning. Men svenska
kyrkans ledande män togo parti för O., som
även fick bistånd av Baselkonsiliet. Arnold
dog redan 1434, och efter Engelbrekts
resning kom O. i besittning av ärkestolen. —
Litt.: Aktsamling ang. O:s val och striden
därom, utg. av A. Lindblom. (1903); K. B.
Westman, »Reformationens genombrottsår i
Sverige» (1918). Hg Pl.
Oläus Ma’gni (latinisering av Olof
Månsson), finländsk biskop (d. 1460). Frikostigt
understödd av Magnus Tavast (se T a vas t),
som antages ha varit hans fader, studerade
O. länge vid univ. i Paris, där han blev
magister och baccalaureus i teologi samt
lec-tor ethicorum. Han valdes 1432 och 1435
till univ:s rektor. Redan tidigare hade han
gjort kortare besök i hemlandet, dit han
återvände omkr. 1438. S. å. utsedd till domprost,
blev han 1450 biskop i Äbo. E-c A-i.
Oläus Ma’gnus, ärkebiskop, kulturskildrare
och diplomat (1490—1557), son till en borgare
i Linköping och bror till Johannes Magnus
(se d. o.). Bedrev sina skolstudier i
Linköping och Västerås och studerade 1510—17 i
Tyskland. Återkommen till Sverige 1518, fick
han anställning hos påvlige legaten och av
latsförsäljaren Arcimboldus (se d. o.) och reste
med denne genom n. Sverige, möjligen ända
till n. om Torneå. Sina iakttagelser under
resan inarbetade O. i sin »Historia de gentibus
septentrionalibus» (se nedan). 1519 återvände
han till Stockholm, där han var närvarande
vid Stockholms blodbad (1520). 1524 sändes
han på diplomatisk beskickning till Rom, där
han förmådde kurian att åtm. delvis foga
sig efter de svenska kraven på nya
biskops-utnämningar. En tid var O. föreståndare
för Birgittas hus i Rom. Han anlitades i
skilda diplomatiska uppdrag av Gustav Vasa.
Kungens orientering åt luteranismen
medförde dock en brytning, O. berövades sina
ämbeten och fick sin privategendom konfiskerad.
Han vistades därefter i Danzig och Italien.
1539 bodde han jämte sin broder i Venezia
och slutförde där sin »Carta marina». Han
utnämndes 1544 av påven till ärkebiskop av
Uppsala men fick aldrig tillträda sitt stift.
1545 deltog han i Tridentinska kyrkomötet
och bodde sedan i Rom,, där han från 1549
åter var föreståndare för Birgittas hus.
O:s »Carta marina» över Norden (i träsnitt,
på 9 blad; enda kända exemplaret finnes i
Bayerische Staatsbibliothek, München) är
av-grundläggande betydelse för den följ, tidens
nordiska kartografi. Den utgavs i faksimile
1912 av I. Cöllijn. Än viktigare är hans
kulturhistoriska verk »Historia de gentibus
septentrionalibus» (1555), som innehåller
utomordentligt viktigt material till kännedomen om
äldre tiders folkseder, hemliv, jakt och fiske,
jordbruk, skrock och vidskepelse, idrott m. m.
Den har stort etnografiskt och
kulturhistoriskt värde, om än många upplysningar äro
av rätt fantastisk karaktär. På olika språk
föreligga från 1500- och 1600-talet många
uppl. (sv. övers, av vol. 1—4 utgavs 1909—25;
en femte del, innehållande register och
kommentar, är under utarbetande). Sv. akad. lät
1897 prägla en medalj över O. — Litt.: K.
Ahlenius, »O. och hans framställning af
Nordens geografi» (1895); H. Hildebrand, »Minne
af Olaus Magni» (1898; i »Sv. akad:s handl.
ifrån år 1886», d. 12); Hist. Handl., bd 12: 2
(1893); Michaelisgillets Tillfälliga
Publikationer, 1—5 (1909—17; innehållande bl. a. I.
Collijn, »O. M. Ett försök till karakteristik
och några önskemål»); C. Bildt i Hist. Tidskr.
1912. O. W-n.
Oläus Martlni (latinisering av O 1 o f
Mårtensson), ärkebiskop (1557—1609), son till
Martinus Olai (se d. o.). Blev efter studier i
Uppsala och Rostock, där han 1583
promoverades till magister, 1584 skolrektor i
Nyköping. Hans oförfärade kamp mot »Röda
boken» under liturgiska striden (se d. o.)
skaffade honom stort anseende. Vid Uppsala möte
1593 utsågs han till sekr. och valdes till biskop
i Växjö men tillträdde ej detta ämbete utan
blev i stället 1594 kyrkoherde i Nyköpings
v. församling. På Linköpings riksdag 1600
ledde O. prästerskapets häftiga motstånd mot
hertig Karls försök att införa en ny handbok
med något calvinistisk anstrykning. Hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
