Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Olsson, Peter Magnus, i Blädinge - Olsson, Petter - Olssön, Christian Wilhelm Engel Bredal - Olstorp - Olsvig, Patrik Viljam - Olszewski, Karol Stanisław - Olten - Oltenia - Olthoff, Christian von - Oltmanns, Friedrich - Oltu, Olt(ul) - Olufsen, Ole - Olustra (Olstra) - Olvon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
237
Olsson, P.—Olvon
238
statsutskottet sedan 1925. Han var led. av
försvarsberedningen 1911. L. K.
Olsson, Petter, affärs- och kommunalman,
politiker (1830—1911). Började 1853 en liten
diversehandel i Hälsingborg, som snart
utvecklades till en mycket betydande
spann-målsaffär. O. blev
efter hand en av de
drivande krafterna i
Hälsingborgs
kommunala liv
(stadsfullmäktiges ordf. 1888—
1903) och en mycket
framstående
industrimän. Bland företag,
vid vilkas tillkomst
O. spelade en ledande
roll, må nämnas
Hälsingborgs ångkvarn,
mek. verkstad,
sockerbruk och
gummi
fabrik, flera rederier och järnvägar (till
Hälsingborg ingående linjer) samt tegelbruk i
Rögle o. s. v. 1870—95 var han tysk konsul.
O. tillhörde 1869 och 1872—77 Ändra
kammaren, 1879—87 samt 1889—97 Första
kammaren och var därvid bl. a. led. av
banko-och statsutskotten. Bland de frikyrkliga
intog O. en framskjuten ställning, och på hans
egendom Rögle höllos stora möten vid pingst
(se biogr. av A. Åberg, 1926). — Hans son
J o n a t h a n (John) O. (f. 1858) var 1890—
1905 advokat i Stockholm, ledde de frisinnades
valkampanjer och tillhörde 1892—1905 Andra
kammaren. Dennes bror Christian O. (f.
1859), fil. lic. i Lund 1886, godsägare,
representerade 1900—07 Norra Luggude härad i
Andra kammaren och väckte 1907 motion om
nedsättning till hälften av valbarhetscensus
till Första kammaren. Jämte sin syster
Elisabet donerade han 1917 till ett hem
för obotligt sjuka i Hälsingborg 360,000 kr.
Olssön, Christian Wilhelm Engel
B r e d a 1, norsk militär (1844—1915). Blev
officer 1866 och avancerade till general 1896.
O. blev chef för kust(fästnings)artilleriet 1898
och var kommenderande general 1910—12.
Han var försvarsminister 1893—98 i Stängs
andra och Hagerups första ministär samt
1905—07 i Michelsens ministär. (J. J-n.)
Olstorp, numera styckad egendom i V. Ryds
socken, Östergötland, på näset mellan sjöarna
ö. och V. Lägern, vid Smålandsgränsen. Har
lytt under Vreta, Skänninge o. Vadstena
kloster, därefter under Kungsbro kungsgård,
donerades 1621 till ståthållaren O. S. Mörner, vars
sonsons son 1761 bortbytte den. 1773—1835
ägdes O. av släkten Schmiterlöw.
Kraftstationen vid O. tillhör Tranås stad.
Olsvig, Patrik Vilja m, norsk filolog
(f. 1857). Tog filologisk ämbetsexamen 1883
och var lärare i Bergen till 1901. O. har
utgivit en rad böcker om Holbergs
författarskap och levnad, »Det store vendepunkt i
Holbergs liv» (1895), som väckte åtskillig
strid, »Om Ludvig Holbergs saakaldte
selv-biografi» (1904—05), »Ludvig Holbergs unge
dage» (1912) m. fl. K. V. H.*
Olszewski [ålJäTski], Karol
Stanis-1 a w, polsk fysiker och kemist (1846—1915),
prof, i kemi vid univ. i Krakau 1891. O.
arbetade tills, m. Wroblewski fr. o. m. 1883 vid
dennes köldlaboratorium och utförde berömda
försök över gasers kondensering (syre, kväve,
koloxid, argon m. fl.). J. T.
Olten [åT-], stad i schweiz. kant. Solothurn,
vid Aar; 12,925 inv. (1929). Viktig
järnvägsknut med schweiziska statsbanornas
huvudverkstäder; betydande maskin- och
skoindustri. Kapucinbibliotek (gr. 1646).
Oltènia, se V a 1 a k i e t.
Olthoff [å’lt-], Christian von, en av
den svenska teaterns grundläggare (1697—
1759). Ingick i Utrikesexpeditionen 1719, blev
kammarherre 1733, presidentsekr. i Kansliet
1741, regeringsråd i Pommern 1743, postdir.
där 1745, slutligen överpostdirektör. O. har
bundit sitt namn vid uppkomsten av den
första stående svenska teatern. Han och
A. J. von Höpken bildade på 1730-talet ett
sällskap av amatörskådespelare, som
uppförde svenska och franska teaterstycken. När
man sedermera övergick till att upprätta
en verklig teater, fick man tillstånd att
begagna Bollhuset, och den franske
skådespelaren Langlois blev dir. Så öppnades 4 okt.
1737 den nya »kongl. svenska skådeplatsen»
med uppförande av komedien »Plutus eller
Mammon», en övers, av O. från Legrand (tr.
1740). O. synes ej vidare ha haft någon
befattning med den nybildade scenen (om denna
se Bollhus och Stockholms
teatrar). (O. W-n.)
Oltmanns [åTt-], Friedrich, tysk
botanist, algolog och fysiolog (f. 1860), prof,
emeritus vid univ. i Freiburg im Breisgau. Har
bl. a. författat grundläggande arbeten över
röd- och grönalgers cytologi och befruktning
samt utgivit den stora algologiska
handboken »Morphologie und Biologie der Algen»
(2 bd, 1904; 2:a uppl., 3 bd, 1922—23). N. S-s.
Oltu, O 1 t(u 1), ty. Alt, flod, se A 1 u t a.
Olufsen, O 1 e, dansk geograf (1865—1929),
titulärprof. från 1909. Var 1903—23 sekr. i
danska geografiska sällskapet och utgav dess
tidskrift. Han företog 1896—97 och 1898—99
två resor till Pamir samt 1914, 1922—23 och
1924 resor till Nordafrika och Sahara. Bland
hans reseskildringar märkas »Gjennem
Pamir» (1905), »Sahara» (1914), »Hos örkenens
sönner» (1924).
Olustra (01 st ra), sannolikt identiskt med
byn Ostra i Sundby socken i Södermanland
ö. om Torshälla, var 1229 trol. skådeplatsen
för den strid mellan
konung Erik Eriksson och
hans upproriske frände
Knut Långe, genom
vilken den sistnämnde för
några år kom i
besittning av kronan. (S.T-g.)
Olvon, Vibu’rnum,
släkte av fam.
Caprifolia-ceae bland sympetalerna.
Omfattar omkr. 100
arter, de flesta i det
tempererade bältet på n.
halvklotet, buskar med
femtaliga, vanl.
klocklika el. trattformiga
blommor i oftast
flock-likt knippe. Vilt växer
i Sverige upp till s.
Lappland skogsolvon,
Skogsolvon, Viburnum
opulus.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
