- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Tredje upplagan. 15. Nygotik - Poseidon /
527-528

(1929) [MARC] - Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Paleografisk - Paleoklimatologi - Paleolitiska perioden

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

527

Paleografisk—Paleolitiska perioden

528

Paleografisk, som står i samband med
pa-leografi (se d. o.).

Paleoklimatologl, läran om klimaten i
förgångna jordperioder och deras utveckling,
sådan den kan klarläggas på geologiska och
paleontologiska grunder. K. A. G.

Paleolitiska perioden (av grek. palälo’s,
forntida, och li’thos, sten). I vidsträcktaste
bemärkelse omfattar perioden hela den äldre
stenåldern t. o. m. den neolitiska tidens el.
yngre stenålderns början. Vanl. anser man
dock, att perioden begynner i och med
förekomsten av verkliga, av människor
tillverkade redskap — säkerligen har människan i
mycket primitiv form funnits före denna tid
och då som redskap begagnat mycket
obetydligt bearbetade flintstycken, s. k. eoliter (se
d. o.), därav benämningen eolittid — och
slutar med Madeleinetiden (se nedan), d. v. s.
i och med inlandsisens tillbakaträngande från
de nedisade områdena (enl. G. De Geers
is-tidskronologi lämnade isen Skånes sydkust
för omkr. 15,000 år sedan). Ges åt begreppet
p. denna inskränktare betydelse, talar man
dessutom om en övergångstid, mesolitisk
tid; efter en viktig fyndort i Pyrenéerna
kallar man denna period även A z i 11 i d. P.
tillhör geologiskt kvartärperioden (se d. o.).
P. uppdelas i en äldre, mellersta och yngre
period, de två sistnämnda kallas gemensamt
grott-tid — äldre och yngre. Den äldre
p. är varmtid med övergång till köldtid, den
mellersta p. är egentlig köldtid, och den yngre
p. är en köldtid med växlande klimat; de
två sistnämnda perioderna betecknas vanl.
gemensamt som istiden (se d. o.). Efter
faunan kallas de tre perioderna flodhäst-,
mammut- och rentid. Efter viktiga franska
fyndorter uppdelas den äldre p. i C h e 11 e s- och
Acheultid, mellersta p. kallas M o u
s-t i e r t i d, yngre p. uppdelas i Aurignac-,
S o 1 u t r é - och Madeleinetid. Det
inbördes förhållandet mellan dessa tidsperioder
visar nedanstående tabell:

För Chelleskulturen utmärkande
fyndföremål är ett mandelformat flintredskap, en
handkil, som antagl. använts oskaftad.
Förutom flodhäst funnos bl. a. elefant, noshörning,
sobelkatt, hjortarter, häst, buffel. Acheultidens
främsta flintverktyg är en förbättrad
handkil. Under Acheuitid börjar varmtidsfaunan
försvinna, och nya, efter ett kallare klimat
anpassade former uppträda. Ang. fynd av
skelettrester, som kunna tillskrivas den äldre
p., se Människan 3.

Fr. o. m. Moustiertid uppsöka människorna
grottor och klipphålor till skydd mot kölden,
ty det istäcke, som utbredde sig över Norden
och alpområdena, medförde även för det
övriga Europa ett hårt klimat. Den förnämsta
grottbebyggelsen är att söka i Frankrike, i
Dordogne och Pyrenéerna, samt i Kantabriska

bergen i Spanien. Moustiertidens
flintredskap äro mindre och av mer varierade typer
än de äldre flintorna; främst stå den s. k.
Moustierspetsen, som kan ha använts att
skära, borra och skrapa med, samt ytterligare
två typer av skrapor. Från denna period
spåras användning av djurben till redskap.
Under Moustiertiden, som utmärker sig för
sina tundror, representeras faunan främst av
mammut, grottlejon, grotthyena, uroxe, bison,
ren, myskoxe, stenget, hjort m. fl.
Moustiertidens människoras är den s. k.
Neandertal-människan (se M ä n n i s k a n 3). Från denna
tid härröra de äldsta kända verkliga
begravningarna.

Den yngre p. utmärkes av en kraftig
utveckling, som säkert står i samband med
framträdandet av en högre stående människoras. Det
är näml, först då, som man kan tala om
Homo sapiens, som under denna period redan
finnes företrädd av flera varandra relativt
närstående raser, av vilka Aurignacrasen (se
d. o.) uppträder först och Cro-Magnonrasen
(se d. o.) är den mest betydande (se även
Grimaldirasen).

För Aurignactiden utmärkande nya former
äro särskilt en graverstickel av flinta samt
för kastvapen avsedda benspetsar. Under
denna period framträda f. ggn
figurframställningar såväl i rundskulptur som ristning
(se P a 1 e o 1 i t i s k konst). Klimatet är
stäppklimat. Under Solutrétiden
förbättrades flinttillverkningen avsevärt, de s. k.
la-gerbladsformade, fullkomligt bladtunna
lansspetsarna äro fulländade. Bland
benredskapen uppstå under denna tid nya former, ss.
synålen. Solutrétiden har präriens mildare
klimat. Hästen uppträder i stor talrikhet,
vidare märkas bl. a. älg och antilop.
Madeleinetiden är trots ett sämre klimat p:s högst
stående skede. Harpuner, kastträn, assegajer
m. m. finnas i myckenhet. Av husgeråd
märkas stenmortlar med »malsten»,
förvaringskärl av urholkade stenar; även keramik
spåras. Märkligast är den
utomordentliga utveckling, som
skulpturen och figurmålningen på
grottväggarna nu uppnå (se P a 1 e o 1
i-t i s k konst). Denna högkultur
räcker ieke utöver ifrågavarande
period. Under Madeleinetid blir
renen förhärskande djur, mot
periodens slut försvinna helt
mammut och ullhårig noshörning. — På

de områden, som varit täckta av inlandsisen,
saknas fynd från p. Fastän paleolitiska fynd
från olika perioder äro gjorda på vitt skilda
områden inom och utom Europa, är p.
ojämförligt bäst känd i Västeuropa: Frankrike,
Spanien, Belgien. Mycket betydelsefulla fynd
ha även gjorts, särskilt från Solutrétid, i
Mellaneuropas (Tjeckoslovakiens) lösslager
(se Lös s).

Grundläggande för kännedomen om p. är J.
Déchelette, »Manuel d’archéologie», I (1908).
Se vidare litt.-förteckn. under art. P a 1 e
o-litisk konst samt i H. Rydh,
»Grottmänniskornas årtusende» (1926), vidare H.
Obermaier, art. »Alt-Paläolithikum»,
»Jung-Paläolithikum» och »Paläolithikum» i
»Real-lexikon der Vorgeschichte» (utg. av M. Ebert;
I 1924, VI 1926 och X 1927). Nya fynd föl-

Yngre paleolitiska stenåldern (Madeleinetid Solutrétid (Aurignactid Köldtid )med växlande 1 klimat j Rentid ,Grott-tid
Mellersta paleolitiska stenåldern ( ^Moustiertid ^Egentlig istid Mammuttid
Äldre paleolitiska stenåldern f Acheultid [Chellestid fövergång \ till köldtiden Varm tid jFlodhästtid Öppna boplatser

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Jul 17 16:19:21 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfdo/0326.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free