Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Peking - Pekinganka - Pekko, Pekoe - Peko - Pekoral - Pektinämnen - Pekunier - Pekuniär - Péladan, Joséphin (Sâr Péladan)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Pekinganka—Péladan
787
borggårdar, den största 40,000 kvm, belagd
med svart tegel och omgiven av vita
marmorterrasser. I dess fond resa sig bakom
varandra tre praktfulla ceremonipalats, det
förnämsta Tai Ho Tien, vars guldglänsande tak
vilar på rödlackerade kolonner. Den förbjudna
stadens huvudport, Wu Men, en imposant
anläggning med två väldiga flygelbyggnader,
är numera liksom f. d. kejserliga palatset
förvandlad till museum med skatter av
omätligt värde. I kejserliga staden ligga de
berömda konstgjorda sjöarna (»de tre
oceanerna»), som få sitt vatten från Jadekällan
(se nedan) utanför P. Den tegelröda muren
kring kejsarstaden har på senaste tiden börjat
rivas. I yttre Manchustaden, strax innanför
Chien Menporten, är de utländska
beskickningarnas sedan boxarupproret 1900 befästa
residensområde beläget. Bland områdets mest
bekanta byggnader är Wagon Litshotellet.
P:s största hotell är f. ö. Hötel de Pekin. ö.
om legationskvarteret ligger det på Kubilai
khans befallning 1279 uppf. astron.
observa-toriet med märkliga, på 1600-talet
konstruerade bronsinstrument, n. därom Peking union
college för utbildande av kinesiska läkare, gr.
1908 och 1915 utvidgat genom en donation
av Rockefeller. I Manchustadens ö. del finnas
bland andra äldre byggnader ett stort
Lama-och ett Konfuciustempel vid n. muren, i
stadens v. del den stora katolska katedralen
Pai-tang (S:t Sauveur). S. v. därom har Kinas
geol. undersökning, i vilken flera svenskar
varit verksamma, sina lokaler.
Kinesstadens n. del med stationerna för
Han-kou- och Tientsin järn vägarna har starkt
kommersiell prägel; här utbreda sig kring trånga
och krokiga gator livliga affärskvarter, där
handeln specialiserats (pappersgatan,
sidengatan, jadegatan, bokhandlarnas gata etc.).
I Kinesstadens s. del ligga P:s förnämsta
helgedomar, Himmelens tempel (eg. altare) och
Åkerbrukets, inbäddade i stora trädgårdar och
parker och omgivna av öppna platser.
Utanför Manchustadens murar ligga tempel,
helgade åt solen, jorden och månen. — I
omgivningarna märkas 15 km n. v. om P.
Sommarpalatset (nyuppf. efter 1860) med tempel och
paviljonger och sin konstgjorda sjö, som förses
med vatten från den närbelägna Jadekällan.
40 km n. om P. ligga Mingdynastiens
kejsar-gravar, storslagna men till stor del i ruiner.
— På senare tid har P. moderniserats,
elektrisk belysning har införts, spårvägar,
vatten- och kloakledningar ha anlagts. P:s
industri är obetydlig; Tientsin är provinsens
ekonomiska centrum. Även genom
förflyttningen av rikshuvudstaden till Nanking (jfr
d. o.) har P:s handel lidit avbräck. Staden
har numera väsentl. karaktär av
kulturcentrum, lärdoms- och museistad. Förutom
nationaluniv. (gr. 1899; 2,361 stud. 1929, därav
31 kvinnliga) och ett statligt pedagogiskt
univ. (gr. 1908) märkas Tsing Huauniv.
(upprättat genom återbetalande av Amerikas andel
i skadeståndsersättningen för boxarupproret),
Chao Yanguniv. (gr. 1913) och Yenchinguniv.
(gr. 1919 genom förening av tre
missions-colleges), teknisk högskola (gr. 1903),
vetenskapliga institut och lärda samfund. M.
Historia. P. är en av Kinas äldsta städer.
Dess namn har ofta växlat och dess läge
för
788
skjutits några km, dess stadsmurars
dragning har modifierats, men en betydande stad
har alltid funnits på nuv. P:s ungefärliga
plats sedan första hälften av l:a årtusendet
f. Kr., då staden, kallad Ki, var huvudstad för
feodalriket Yen. Jämnad med marken 222
f. Kr., återuppbyggdes den omedelbart och
blev under Handynastien huvudpunkt för prov.
Yu-chou. Under växlande namn (Ki, Yen,
Yu-chou) blev den under 300—400-talet huvudstad
för flera efemära riken av »nordbarbarer»
(mest tungusfolk). Under Suei- och
Tang-dynastierna var Yu-chou en viktig
centralpunkt för de nordligaste provinserna. När
på 900-talet det tungusiska kitanfolket
erövrade Nordkina (dynastien Liao), gjorde det
Yu-chou till sin »södra huvudstad», Nan-king;
det bytte snart dess namn till Yen-king.
Detta intogs i sin tur och blev huvudstad för
riket Kin på 1100-talet och kallades nu
Chung-tu. Sin första egentliga storhetstid
upplevde staden som mongoldynastiens (från
slutet av 1200-talet, Kubilai khans och hans
ättlingars) kinesiska huvudstad, nu under namn
av Ta-tu (kin., »den stora huvudstaden») el.
Khanbaliq (mongoliska, »khanens stad»). I
Marco Polos memoarer får man en skildring
av det dåtida P:s skönhet och glans. När
Mingdynastien grundades 1368, slog den först
upp sina bopålar i nuv. Nanking, och den
gamla huvudstaden fick namnet Pei-ping, men
den tredje kejsaren, Yung-lo, återflyttade till
denna, nu kallad Shun-tien-fu (dess namn som
prefektur) el. Peking (Pei-king, »norra
huvudstaden»). Dessa namn och karaktären av
Kinas huvudstad har staden behållit fram till
1928, då Kinas huvudstad definitivt förlädes
till Nanking och P. återfick sitt tidigare
Mingnamn Pei-ping (Peping, »den norra
friden»). — Av forntidens P. finns blott föga
i behåll, t. ex. ett par tempelbyggnader från
500—600-talet, observatoriet från
mongoltiden; de främsta byggnadsverken, kejserliga
palats, himmelsaltaret och dess byggnader
o. s. v., härröra till större delen från början
av 1400-talet. B. Kgn.
Litt.: A. Favier, »Peking. Histoire et
de-scription» (ny uppl. 1902); »An official guide
to Fastern Asia», IV (1915); O. Sirén, »The
walls and gates of P.» (1924) och »The
impe-rial palaces of P.» (1925); J. G. Andersson,
»P. — den detroniserade huvudstaden» (i
Jorden Runt jan. 1929).
Pekinganka, zool., se A n k a, med bild.
Pekko, P e k o e, bot., se T e.
Peko, se Mytologi, sp. 577.
Pekoral (nlat. pecoräle, av pe’cus, boskap,
fänad), sällsynt dum, löjlig skrift (yttrande);
urspr. ett Uppsalastudentslangord. — P e k
o-r a 1 i’s t, pekoralförfattare. — Adj.-.
Pekoral i’s t i s k.
Pektlnämnen, föreningar mellan sockerarter
och sockersyror, som förekomma i en hel del
frukters cellväggar. P. svälla i vatten och
bilda geléartade massor. De begagnas därför
vid tillredning av fruktgeléer. I. B.
Pekünier (lat. pecünia), pengar
(skämtsamt).
Pekuniar, som rör penningar; penning-.
Péladan [peladä7], J oséphin (S å r P é 1
a-dan), fransk författare (1859—1918). P. var
en mystisk svärmare, uppfylld av den panger-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
