Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Pension - Pensionat - Pensionera - Pensionsdistrikt - Pensionsfonden för civila tjänstinnehavare - Pensionsfullmäktige - Pensionsförsäkring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Pensionat—Pensionsförsäkring
815
pensionering angår även för läroverkslärare,
159,212,887 kr.; Civilstatens änke- och
pupillkassa (se d. o.) 53,067,589 kr.; Prästerskapets
änke- och pupillkassa 17,601,554 kr.; S. J:s
änke- och pupillkassa 64,646,167 kr. Samtliga
av staten understödda pensionsanstalter, till
vilka sistnämnda sju kassor höra, hade nämnda
dag en nettobehållning av 390,087,880 kr.
Deras pensionsutgifter utgjorde 1929 tills.
39,187,433 kr. (statsbidrag 31,717,707 kr.).
Enskilda pensionskassor under
Socialstyrelsens inspektion hade 31 dec. 1928 tillgångar
på tills. 265,057,869 kr. Deras pensionsutgifter
uppgingo 1928 till 7,473,139 kr. — 31 dec. 1928
var medlemsantalet i pensionskassor (11)
för personer i offentlig tjänst 47,059, därav
46,798 män och 261 kvinnor. De till
registrerade understödsföreningar hörande
pensionskassorna (191) hade nämnda dag 59,041 medl.,
därav 50,768 män och 8,273 kvinnor.
Enl. den äldre uppfattningen om p. som
underhåll förlorar den anställde vid för
tidig avgång ur tjänsten sin pensionsrätt,
även i den mån denna vilar på egna betalda
avgifter. Denna åskådning gäller
fortfarande vid civilstatens pensionering.
Aterbe-kommande av pensionsavgifter medges blott
vid övergång till annan statstjänst, om med
inträdet i denna är förbunden skyldighet att
erlägga retroaktivavgift för beredande av p.,
samt då den pensionsberättigade dömes till
visst straff. Återbetalning vid avgång ur
statstjänst äger emellertid rum från
Civilstatens änke- och pupillkassa. Enl. modern
uppfattning, som numera godtagits för
kom-munikationsverkens pensionering, för S t
a-tens pensionsan stalt (se d. o.), för
polispersonalens pensionering (jfr Polis) och
för Sveriges kommunalanställdas
pensionskassa, är p. en löneförmån, som visserligen
icke utbetalas förrän vid en viss senare
tidpunkt (t. ex. uppnådd pensionsålder) men icke
bör förloras, därför att den anställde tidigare
lämnar tjänsten, utan bör åtnjutas antingen
i form av p. el. restitution av erlagda avgifter
(principen om p:s oantastbarhet vid för tidig
avgång ur tjänst). Denna princip tillämpas
även inom Pensionsstyrelsens frivilliga
försäkring samt av Svenska
personal-pensionskassan (se Pensionsförsäkring).
Om åtskilliga här ovan ej nämnda
pen-sionsföreningar och pensionskassor se artiklar
om Allmänna änke- och pupillkassan i
Sverige, Apotekarekårens livränte- och
pensionskassa, Arméns nya änke- och pupillkassa,
Artisternas och litteratörernas
pensionsför-ening, Barnmorskornas pensionsanstalt,
Dramatiska och musikaliska artisternas
pensions-förening, Enskilda järnvägarnas
pensionskassa, Folkskollärarnas pensionsinrättning,
Handelsflottans pensionsanstalt, Kungliga
teatrarnas pensionsinrättning,
Lasarettsläkar-nas pensionskassa (1926 uppgången i Statens
pensionsanstalt), Lotsverkets enskilda
pensionskassa, Lärarinnornas pensionsanstalt,
Lärarinnornas pensionsförening, Lärarnas vid
elementarläroverken nya änke- och
pupillkassa, Postverkets pensionsfond,
Prästerskapets änke- och pupillkassa, Statens
pensionsanstalt, Statens järnvägstrafiks
pensions-inrättningar, Svenska publicisternas
pensionskassa, Svenska sjuksköterskornas
all
816
männa pensionsförening, Telegrafverkets
pensionsinrättning, Telegrafverkets pensionskassa
för pensionering av verkstads-, förråds- och
linjearbetare, Telegrafverkets änke- och
pupillkassa, Tullstatens enskilda
pensionsinrättning. — Om pensionsväsendet vid
universiteten se d. o. Jfr Arbetarförsäkring
och Pensionsförsäkring. Schg.
2. Enskild skola, vanl. en sådan, där
lärjungen är inackorderad (helpension). Även
liktydigt med pensionat (se d. o.). R-n B.
Pensionat [pagjonä’!], inackorderingsställe,
mindre hotell.
Pensionera [pa^fo-], ge pension.
Pensionsdistrikt, se Pensionsnämnder.
Pensionsfonden för civila tjänstinnehavare,
se Pension, sp. 814.
Pensionsfullmäktige, se
Pensionsför-säkringsf on den.
Pensionsförsäkring, den gren av
livförsäkring (se d. o.), som avser
säkerställandet av pension. P. kan omfatta dels
egenpension (ålders- el. invalidpension) till den
försäkrade i form av uppskjuten
livränta, dels familjepension (änke- och
pupillpension) till hans efterlevande i form
av överlevelseränta. Ibland
innefattas i p. även kapitalunderstöd,
utfallande vid den försäkrades död el. avgång ur
tjänst. Anlitandet av p. för ordnandet av
privatanställdas pensionering genom avgifter
från arbetsgivare och anställda gemensamt
har under de senaste årtiondena vunnit stor
utbredning i Sverige.
P. av privatanställda bedrives i Sverige
särskilt av Svenska
personal-pensionskassan (tillgångar 55,9 mill. kr. 31 dec.
1930; anslutna vid samma tid 528 företag med
12,640 försäkrade). Vidare märkes
Pensionsstyrelsens frivilliga försäkring (tillgångar 14
mill. kr. 30 juni 1931; antal premiebetalande
1930 5,416), ett komplement till den allmänna
obligatoriska p. Om pensionskassor
för grupper av stats- och kommunanställda
ävensom för personal vid enskilda företag se
Pension, sp. 814.
Allmän obligatorisk pensionsförsäkring eller
folkpensionering, som praktiskt taget
omfattar hela svenska folket, är den gren av
svensk socialförsäkring (sed. o.), som
avser ålderdoms- och invaliditetsförsäkring.
Redan vid 1828—30 års riksdag väcktes
motion om ordnandet av pensionering för
arbetsfolk vid bruk och fabriker. Under följande
årtionden framkommo olika förslag ang.
ar-betarpensionering, men först en motion 1884
av S. A. Hedin föranledde någon åtgärd, näml,
tillsättandet s. å. av
arbetareförsäk-ringskommittén (se d. o.), som 1889
avgav sitt förslag. Ett nytt förslag
framlades 1893 av nya
arbetareför-säkringskommittén. 1907 tillsattes
ålderdomsförsäkringskommittén
med A. Lindstedt som ordf. På grundval av
kommitténs 1912 avgivna betänkande tillkom
lagen om allmän
pensionsförsäkring av 30 juni 1913.
Pensionsförsäkringslagens nuv.
bestämmelser (1931). Den obligatoriska
pensionsförsäkringen erbjuder två olika slags
pensionsförmåner, näml. 1)
avgiftspen-s i o n för erlagda avgifter, utgående
obero
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
