Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Peterskyrkan i Rom - Peterson, Adolph - Peterson, Carl Fredrik - Peterson, Charles Simeon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
915
Peterson, A.—Peterson, Ch. S.
916
1
Bild 1. Bramantes plan till
Peterskyrkan.
Bild 2. Plan av den fullbordade
Peterskyrkan.
2
bildningar ge en mycket god uppfattning av
dess utseende. Den utgjorde en femskeppig
basilika med en stor kolonnomgiven förgård,
till vilken en bred trappa ledde upp, och var
en fullständig motsvarighet till de av
Konstantin stiftade palestinska basilikorna.
Den gamla kyrkan befanns på 1400-talet
trång och omodern. Påven Nikolaus V
igångsatte med hjälp av arkitekten Bernardo
Ro-sellino utvidgningsarbeten, som dock
avstannade vid påvens död 1455. Det blev Julius II,
den hänsynslöse krigarpåven, som genomdrev
grundläggandet av den nya kyrkan (1506).
Den förste ledaren av bygget var Bramante
(d. 1514), som planlade en centralkyrka i
form av ett grekiskt kors, täckt av en stor
mittkupol, omgiven av fyra mindre i hörnen.
Efter Bramante leddes arbetena av Giuliano
da Sangallo (d. 1516), Fra Giocondo (d. 1515)
och Rafael, senare av Peruzzi och Antonio
da Sangallo d. y. Den senare planlade en
återgång till den grekiska korsformen,
Bramantes ursprungliga tanke, som man under
mellantiden frångått. Han ville vidare ge
kyrkan en huvudfasad, flankerad av två i
många våningar indelade torn. Härav blev
emellertid på grund av de politiska
förhållandena ingenting utfört. Bestämmande för
kyrkans utformning blev i stället
Michelan-gelo, som efter Antonio da Sangallos död
(1546) ledde dess byggande till sin egen
bortgång 1564. Han genomförde vittgående
ändringar i såväl plan som fasadbildning, och
det är härigenom kyrkan fått den
betydelsefulla estetiska karaktär, som gör den till en
inledare av barockens arkitektur. Med hjälp
av en rytmisk indelning, som underordnar
detaljerna under helheten, har Michelangelo
i motsats mot sina företrädare skapat en
stark enhet och sammanhållning i såväl det
yttre som det inre. Redan i själva
rums-dispositionen är denna princip målmedvetet
genomförd, i det att huvudkupolen genom sin
storlek på ett helt annat sätt än i
Bramantes förslag dominerar över sidokupoler och
övriga sekundära utrymmen. I fasaden bilda
de genomgående pilastrarna och deras
gruppering i enlighet med den s. k. rytmiska
travéens princip en likartad effekt. Efter
Michelangelos död fullbordades kupolen i
allt väsentligt efter hans
ritningar av Vignola och
Gia-como della Porta. Hittills
hade man fasthållit vid det
grekiska korset som plan. 1606
beslöt Paul V att förlänga
skeppet. Ännu kvarstående
delar av gamla kyrkan revos
1605—15. Den nya
huvudfasaden uppfördes av Carlo
Ma-derna. Han upptog därvid
Michelangelos rytmiska
fasadbildning, som här anslutes till
ett tempelartat kolonnmotiv i
mitten. 1629 efterträddes
Ma-derna av Bernini, som
avslutade det stora
byggnadsföretaget. Platsen framför
kyrkan ordnades av Bernini på
1660-talet, då han byggde
den berömda kolonnaden.
I det inre märkas bl. a. Ber-
ninis stora bronsbaldakin över högaltaret
un-under kupolen, samme mästares pompösa
påvetron (cathedra Petri) samt gravmonument över
Urban VIII och Alexander VII. Här äger även
drottning Kristina av Sverige ett monument,
utfört av Carlo Fontana, avtäckt 1701.
Under den nuv. kyrkan ligger en krypta, vars
golv till stor del tillhört den gamla basilikan.
Litt.: H. v. Geymüller, »Die ursprünglichen
Entwürfe für St. Peter» (1875—80); D. A.
Mor-tier, »St. Pierre de Rome» (1900);
Aktpublikationer av K. Frey, O. Pollak och J. A. F.
Or-baan (i Jahrbuch der Königlichen Preussischen
Kunstsammlungen, bd 30, 31, 33, 36 och 39,
1909 ff.); T. Hofmann, »Entstehungsgeschichte
des St. Peter in Rom» (1928). H. C-l.
Peterson, Adolph, svensk-amerikansk
nyk-terhetsman (1857—1923). Var född i Gräve,
Örebro län, utvandrade 1869 till U. S. A. och
blev med tiden stor fabrikant och affärsman
i Minneapolis. P. slöt sig 1872 till
Godtemp-larorden, blev 1878 deputerad för
Skandinavien men bildade 1883 en självständig
nykter-hetsorganisation, T e m p 1 a r o r d e n (se d.o.).
Peterson, Carl Fredrik,
svensk-amerikansk författare (1843—1901). Var född i
Södermanland, emigrerade 1861 till U. S. A.
och var 1870—91 verksam som tidningsman,
bl. a. i Svenska Tribunen och 1884—88 (som
huvudred.) i Svenska Amerikanaren. Han
utgav bl. a. det värdefulla arbetet »Svenskarna
i Illinois» (1880; tills, m. Eric Johnson),
novellen »Kärlek och plikt» (1895) och »Sverige
i Amerika» (1898). O. A. L-r.*
Peterson, Charles Simeon,
svenskamerikansk affärs- och kommunalman (f.
1873 2B/s i Daglösen, Värmland). Emigrerade
till Förenta staterna 1887, utbildade sig där
till boktryckare, äger flera tryckeriföretag,
var 1899—1924 dir. för Peterson linotyping
co. och är dir. för Kenfield-Leach co. P., som
tillhör det republikanska partiet, var 1913—
18 led. av Chicagos skolstyrelse, 1922—30 led.
av grevskapsstyrelsen för Cook county och
1927—31 stadskursor i Chicago. Han är en
av initiativtagarna till 1933 års
världsutställning i Chicago och vicepresident i
utställ-ningsstyrelsen. Han har frikostigt understött
flera svenska kulturföretag i U. S. A.
(sångföreningar, konstutställningar m. m.). V. S-g.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
