Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Piteå domsaga - Piteå och Älvsby (tingslag) - Pite älv - Pithecanthropus (erectus) - Pithecia - Pithecus - Pitholms hed - Pithou, Pierre (Petrus Pithoeus) - Pitiscus, Bartolomæus - Pitkäniemi - Pitkäpaasi - Pitkäranta - Pitman, sir Isaac - Pitotska röret - Pitprops - Pitrier - Pitschaft - Pitt, William (d. ä.), earl av Chatham
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Piteå domsaga—Pitt, W.
1035
Piteå domsaga, i Norrbottens län, omfattar
tre tingslag: Piteå och Älvsby (tingsställen:
öjebyn och Älvsby kyrkby), Arvidsjaurs
sockens (tingsställe: Arvidsjaurs kyrkostad) samt
Arjeplogs lappmarks (tingsställe: Arjeplogs
kyrkostad).
Piteå och Älvsby, tingslag i Norrbottens
läns kustland (se karta vid
Västerbotten); 4,9 60,73 kvkm, 30,725 inv. (1931).
Socknar: Hortlax, Piteå landskommun,
Norrfjärden och Älvsby. Omsluter Piteå stad och
omfattar som huvudbygd Pite nedre älvdal, till
vilken närmast den örika kusten även
Alter-älvens och Lillpite älvs bygder sluta sig,
men f. ö. huvudsaki. skogs- och myrmarker.
14,956 har åker, 341,073 har skogsmark.
Jordbruk, skogsbruk och vid kusten träindustri.
Kommunikationsleder: se ovannämnda karta.
Tillhör Piteå fögderi och Piteå domsaga (se
ovan). Se vidare resp, socknar.
Pite älv, i Norrbottens län (se kartorna vid
Lappland och Västerbotten),
avvattnar i källområdet vid norska gränsen bl.
a. Sulitelmas ö. glaciärer, sjöarna Peskehaure,
Mavasjaure m. fl., genomflyter ö. om
fjällkedjan Tjeggelvas, vari sjöarna Labbas’ och
Rappens avloppsälv utfaller, samt Vuolvojaure,
bildar bl. a. Trollforsarna (tills. 96 m
fallhöjd), den långsträckta Storforsen (81 m
fallhöjd, medelvatteneffekt 88,000 hkr),
Fällfor-sen (se d. o.) och Sikforsen, P:s enda utbyggda
fall (14 m, utbyggd effekt 7,100 hkr), och
mynnar vid Piteå i en långsträckt havsvik,
vilken genom landhöjningen nästan skilts
från havet; flodområde 11,220 kvkm, längd
370 km, disponibel medelvatteneffekt 613.000
hkr, utbyggd 7,100 hkr, flottleder 1,330 km,
tillsläppt flottgods 1929 409,534 kbm. P.
upptar bl. a. bifloderna Abmorälven, Vargisån
och Vistån. Älvstränderna äro glest bebyggda
utom närmast mynningen. I nedre loppet
laxfiske. — Litt.: »Förteckning över Sveriges
vattenfall. 13. P.» (1924). G. R-ll.
Pitheca’nthropus (P. ere’ctus), förmodad
länk mellan människan och apan
(apmän-niskan). Läkaren E. Dubois fann 1891 och 1892
vid Trinil på Java ett skalltak, tre tänder
och ett lårben. Att skalltaket och lårbenet
höra ihop är ej fullt visst men ytterst troligt.
Skalltaket tyder på att väsendet i fråga
intagit en mellanställning mellan schimpans
och urmänniska. Lårbenet verkar huvudsaki.
mänskligt. Fullt viss är ej fyndets ålder; enl.
Dubois hör det till pliocen, enl. andra är
det väsentligt yngre. Nära Peking fann man
1929 ett skalltak, tänder och brottstycken
av en underkäke, som skola tillhöra
övergångsskedet mellan tertiär och kvartär.
Skalltaket liknar starkt P:s men står måhända
något högre och tillskrives en förelöpare till
Neandertalmänniskan. — Se G. Schwalbe,
»Studien über P.» (i Zeitschrift für
Morpho-logie und Anthropologie 1899); H. Weinert,
»Menschen der Vorzeit» (1930); K. Saller,
»Leitfaden der Anthropologie» (s. å.). Rbg.
Pithécia, zool., se Svansapor.
Pithécus, zool., se M a k a k e r.
Pitholms hed, före 1883 övningsplats för
Norrbottens fältjägarkår (nu Norrbottens
reg:te) på Pitholmen, s. ö. om Piteå. Vid
reg:tets 300-årsminne 1924 avtäcktes en
minnessten.
1036
Pithou [pito’], Pierre, vanl. kallad
Petrus Pithoeus, fransk jurist (1539—96),
generalprokurator vid Parisparlamentet. P:s
samlade arbeten (»Pithoei opera sacra,
juri-dica, historica et miscellanea») utgåvos 1609.
P. utgav klassiska författares skrifter,
urkunder och lagar (västgöternas lagar 1579),
försvarade den gallikanska kyrkans friheter
mot påven i »Traité des libertés de 1’église
gallicane» och stödde Henrik IV genom att
medarbeta i »La satire ménippée». (K. G. Wn.)
Piti’scus, Bartolomæus, tysk
matematiker (1561—1613). P. bragte de
trigonome-triska tabellerna till stor fulländning genom
uträknandet av en tabell för var tionde och
delvis varje bågsekund samt genom
avslutandet och utgivandet av Rhæticus’
sinusta-bell. P. var även verksam som förf, inom
trigonometrien. K. Lmk.
PFtkäniemi, centralanstalt (statens) för
sinnessjuka i Finland, invid Tammerfors. O. Brn.
Pi’tkäpaasi, fiskläge i Viborgs län, Finland,
bekant bl. a. genom det möte, som 23—24 juli
1912 ägde rum där mellan ryska kejsarparet
och svenska konungaparet. O. Brn.
PPtkäranta, i Impilaks’ socken, Viborgs län,
Finlands äldsta och vidsträcktaste
gruvområde, med koppar-, järn-, zink- och
tennfyn-digheter. Malmuppfordringen började på
1830-talet och nedlades 1903. O. Brn.
Pitman [pPtmon], sir I s a a c, engelsk
stenograf och stavningsreformator (1813—97),
upphovsman (1837) till det i England mest
använda stenografiska systemet,
phonogra-phy, vilket i motsats till äldre engelska
system ansluter sig till uttalet, ej till
ortografien. A.Lbd.
Pitotska röret [pitå’ska ], uppfunnet 1732
av franske vetenskapsmannen Henri Pitot
(1695—1771), instrument för mätning av
fram-strömmande gaser el. vätskor, i sin enklaste
form ett vinkelböjt rör, med ena skänkeln
riktad rakt emot det framströmmande mediet.
Tryckändringen i röret på grund av mediets
rörelse blir ett mått på
framströmningshastig-heten. Instrumentet graderas empiriskt. —
Röret brukas numera även i tryckloggar (se
Logg) och för mätande av luftfarkosters
hastighet genom luften (se
Hastighets-mätare, sp. 618). J. T.;ö-g.
Pi’tprops, äldre namn för props (se d. o.).
Pitrier, ind. myt., i äldre vedalitteraturen
de saliga döda, som bo i den »tredje» himlen,
på Visnus högsta ort. De dricka soma (se
d. o.) med dödsguden Yama o. a. gudar, åt
vilka man offrar dödsoffer, och härvid infinna
de sig i tusenden. Man ber om deras
välsignelser o. s. v. Senare synas p. ha flyttats bort
ur gudarnas värld till en särskild, mindre
glädjerik »fädernas värld», där de
uppblandats med mera illasinnade och farliga
element. J. Ch-r.
PitschaTt, graverat sigill; signet.
Pitt, William (kallad P. d. ä.). engelsk
earl av C h a t h a m, statsman (1708 15/n—
7811/s). Inträdde i underhuset 1735 och gjorde
sig där till en början bemärkt för sina
häftiga angrepp mot Walpoles (se d. o.)
styrelse. Motarbetad bl. a. av Georg II, fick P.
först 1746 en mera underordnad plats i
bröderna Pelhams ministär, varur han 1755
utstöttes, sedan han börjat intaga en opposi-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
