Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Pitt, William (d. ä.), earl av Chatham - Pitt, William (d. y.) - Pittakos - Pitti, ätt - Pittoresk - Pittsburgh (Pittsburg)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1037
Pitt, W.—Pittsburgh
1038
tionell hållning. När ministären föll, blev P.,
under hertigens av Devonshire nominella
ledarskap, dec. 1756 det nya kabinettets
verklige ledare som statssekr. för krigs- och
ut-rikesärendena. I april
1757 tvangs dock P.
av konungen att
avgå. Englands kritiska
läge under sjuå‘riga
kriget (se d. o.)
gjorde det dock omöjligt
att regera utan
honom, och i juni 1757
bildade han en ny
ministär, vars nominelle
chef var hertigen av
Newcastle men vars
själ var P. Som
statssekr. ledde han åter
utrikes- och krigsärendena samt var
underhusets ledare. Han sände trupper till
Tyskland och stärkte även med subsidier
bundsförvanten Preussen. Den av P. till
Amerika sände general Wolfe erövrade
Kanada, samtidigt med att Clive för
Ostindiska kompaniets räkning erövrade stora
delar av Indien. Nio tiondelar av den franska
flottan förstördes, och den franska handeln
nästan bortsopades från världshaven. Dessa
framgångar framkallade en allmän hänförelse
i England, och P. blev dennas förnämsta
föremål. Han hade dock många fiender, och när
Georg III efter sin tronbestigning 1760 slöt
sig till dem och bl. a. vägrade att gå med på
P:s förslag att förklara Spanien krig, avgick
han 1761. I den utbrytande tvisten med de
nordamerikanska kolonierna tog P. avgjort
parti för de senares politiska
frihetssträvan-den, om han också kraftigt bekämpade tanken
på monarkiens sönderstyckning. 1766—68 var
han ånyo (denna gång även nominell) ledare
för en ministär men hindrades av tilltagande
sjuklighet att med tillbörlig kraft ägna sig
åt uppgiften. Härtill kom, att hans
överflyttning till överhuset 1766 såsom earl av
C h a t h a m berövade honom den egentliga
grundvalen för hans politiska ställning,
inflytandet på underhuset (han har kallats the
great commoner, den store
underhusledamoten). Under de följ, åren uppträdde P. dock
flera gånger med uppmärksammade tal. Vid
ett sådant tillfälle drabbades han av slag och
avled kort därpå. P. är en av Englands
största statsmän och parlamentstalare. Han var
den förste engelske statsman, vars makt
väsentligen berodde på allmänna meningens
stöd, oberoende av direkt inflytande hos
konungen och i parlamentet. — P:s
»Correspon-dence» utgavs i 4 bd 1838—40. — Litt.: A.
von Ruville, »William P., Graf von Chatham»
(3 bd, 1905); lord Rosebery, »Chatham: his
early life and connections» (1910); B.
Williams, »Life of W. P., earl of Chatham» (1913);
Kate Hotblack, »Chatham’s colonial policy»
(1917); N. A. von Müller, »Der ältere Pitt»
(1923). (L-ts.)
Pitt, William (kallad P. d. y.), engelsk
statsman (17 5 9 28/5—180 6 23/i), andre son till
W. P. d. ä. Efter fullbordade juridiska
studier fick P. säte i underhuset 1781 och gjorde
sig genast gällande som glänsande debattör.
Han slöt sig Itill whigs, bidrog 1782 till
mi
nistären Norths fall och inträdde s. å. som
skattkammarkansler i Shelburnes kabinett,
som dock föll mars 1783. Dec. s. å. blev P.
vid endast 24 års ålder premiärminister,
vilket mottogs med stor förbittring av
underhusets majoritet, men P. upplöste efter tre
månaders våldsamma parlamentariska fejder
underhuset och vann i det nya parlamentet
en betydande majoritet. 1784 genomdrev han
sin berömda India bill, som utgjorde
grundvalen för Indiens styrelse ända till 1858. Han
sökte 1785 åstadkomma en parlamentsreform
men misslyckades. Rikets fred bevarade han
omsorgsfullt och stärkte flottan. Till stor del
i kontrast mot sina frisinnade ungdomsidéer
tvangs P. till franska revolutionens
bekämpande och blev, från Englands inträde i det
första koalitionskriget mot Frankrike 1793,
medelpunkten för den franskfientliga
politiken i Europa. Han bildade och sammanhöll
koalitionerna. Efter att ha drivit igenom
unionen med Irland 1800 ville han ge
katolikerna politiska rättigheter men stötte sig
därvid med den bigotte konungen och tvangs,
då han ej kunde uppfylla sina löften till
irländarna, att avgå 14 mars 1801. Hans
efterträdare, Addington, slöt fred med Frankrike
1802. Napoleon Bonapartes hotelser
framtvingade emellertid fortsatta
försvarsåtgärder, som P. ivrigt främjade, medan han i
parlamentet återvann en ledande ställning och
med sig förband olika partichefer. 1804
bildade han ett nytt kabinett och åstadkom
1805 den tredje koalitionen mot Frankrike.
De förbundnas motgångar till lands bidrogo
att bryta hans hälsa, redan undergrävd
genom missbruk av starka drycker. P. var
liksom sin fader en utomordentlig
parlamentstalare. Hans patriotism var äkta, hans
personliga heder oantastlig. — Litt.: Biogr. av
lord Stanhope (1821; 4:e uppl., i 3 bd, 1879),
lord Rosebery (1891), lord Ashbourne (1898)
och C. Whibley (1906); E. Mareks, »Der
jün-gere P. und seine Zeit» (i »Männer und
Zei-ten», bd 1, 1911); J. H. Rose, »William P.
and national revival» (s. å.). »William P. and
the great war» (s. å.) och »P. and Napoleon»
(1912). — P:s porträtt återges på vidstående
plansch. (L-ts.)
PFttakos (grek. Pittako’s, lat. PTttacus),
forngrekisk statsman omkr. 600 f. Kr. i
My-tilene. Han styrde med klokhet och verkade
även som lagstiftare. P. räknas som en av
Greklands sju vise. A. M. A.*
PFtti, medeltida stormansätt i Florens.
L u c a P. (d. omkr. 1465) lät Brunelleschi
uppföra det ståtliga släktpalatset P a 1 a z z o
P i 11 i, sedermera storhertigligt residens och
nu museum (se Florens, sp. 607 och bilder
på pl. 2 och pl. 3).
Pittore’sk (fr. pittoresque, av it. pitto’re,
målare), målerisk.
Pittsburgh [pFtsbög] (vanl. stavat P i 11
s-b u r g), stad i Pennsylvania, U. S. A., där
floderna Monongahela och Alleghany förenas
och bilda Ohio; U. S. A:s främsta centrum
för järn- och stålindustri (jfr Pennsylvania,
sp. 811); 669,817 inv. (1930; 1,049 i Sverige
födda 1920), inkl, den inkorporerade förstaden
Alleghany city (nu stadsdelen North side). De
tre floderna, kring vilka staden ligger, korsas
av 16 broar. Affärshus, banker, höga kontors-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
