Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Polsk konst - Polsk musik - Polsk-ryska fronten under världskriget (Östfronten) - Operationer och strider under 1914
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1201 Polsk musik—Polsk-ryska
Orlowski (1777—1832) samt hästmålaren
Pio t r Mich alo w ski (1800 el. 1801—55).
Från slutet av 1700-talet till vår tid är det
huvudsaki. två riktningar, som göra sig
gällande i p., en sydlig, klassisk strömning med
utpräglat romansk karaktär och en nordisk,
romantisk, som f. ö. bättre ger uttryck åt
den polska folkkaraktärens särdrag. Vid
mitten av 1800-talet stegras intresset för det
nationella, men man målar nationella motiv
på ett främmande stilspråk. Porträttmålaren
Hen ryk Rodakowski (1823—94) och
genre- och djurmålaren Ju 1 j u s z Kossak
(1824—99) voro båda uppfostrade i Paris.
Artur Grottger (1837—67), besläktad
med nasarenerna, och Jan Mat ej k o (1838
—93), historiemålare i Wiens och Münchens
stil, skildrade Polens förtryck under
främmande herrar och dess storhet i gamla tider.
Bröderna M ak s y m i 1 j a n G i e rym s k i
(1846—74) och Alek sänder Gierymski
(1849—1901) målade genre och natur i
samtida fransk realism. Mera betydande var J
6-zef Chelmonski (1850—1914), skaparen
av det polska stämningslandskapet och den
främste föregångaren till impressionismen i
Polen. Denna konstriktning vann fotfäste
särskilt i konstakad. i Krakau, som
omorganiserades 1895 genom akvarellmålaren J u 1 j a n
Falat (1853—1929); hit samlades en mängd
unga konstnärer men också framstående
ledare, ss. S t a n i s 1 a w Wy s p i a n s k i
(1869—1907), även betydande dramaturg och
skald, pleinairmålaren och grafikern Leon
Wy czölko wsk i (f. 1852), pastellmålaren
Teodor Axentowicz (f. 1859),
landskapsmålaren Jan Stanislawski (1861
—1907), mästaren till figurrika glasmålningar
Jözef Mehoffer (f. 1869), idealisten och
symbolikern Jacek Malczewski (1855
—1929) o. a. 1897 bildade dessa
konstnärer Polens största konstnärssammanslutning,
Sztuka (Konsten), och till denna ha anslutit
sig flera betydande förmågor ur yngre
årsklasser, ss. målarna W o j c i e c h W e i s s (f.
1875), Fryderyk Pautsch (f. 1877),
WladyslawJarocki (f. 1879) och K
a-zimierz Sichulski (f. 1879) samt
bildhuggaren Xawery Dunikowski (f. 1876).
Efter världskriget söndrades Polens
konstnärer i flera grupper: Formisterna stå
expressionismen nära; Praesens hyllar
abstrak-tionskonsten; Rytm är i stort sett
nyklas-sicistiskt orienterad, likaså
konstnärssamman-slutningen i Vilna med Ludomir S 1
e-n d z i n s k i (f. 1889) i spetsen. De mest
framträdande i Rytm äro målarna Eugen jusz
Zak (1884—1926), W 1 a c 1 a w Boro w ski
(f. 1886), bildhuggaren Hen ryk Kun a (f.
1885) samt akvarellmålaren och grafikern
Wladyslaw Skoczylas (f. 1883). Den
franska postimpressionismen fortlever i
gruppen Jednorög i Krakau och i Plastyka i
Poz-nan. — I Paris finns en förening av polska
konstnärer; den mest betydande här är
målaren M o i s e K i slin g (f. 1891).
Den polska skulpturen i början på
1900-talet har delvis utvecklats under påverkan
av fransk bildhuggarkonst (Rodin, Maillol);
det visar även arbeten av så personliga
konstnärer som W. Szymanowski (f. 1859),
den ovannämnde X. Dunikowski, Edward
fronten under världskriget 1202
Wittig (f. 1879), den nämnde H. Kuna
och August Zamoyski (f. 1893). Jan
Szczepkowski (f. 1878) anknyter till
polsk bondeskulptur.
Arkitekterna efter kriget ha studerat
modern holländsk och amerikansk
byggnadsverksamhet men äro på god väg att skapa
en mera polskt betonad stil.
Polen har en gammal textilkonst, vårdad
sedan landets forna storhetstid i
bondehemmen. Nu ha flera textilskolor satts upp,
vilka i anslutning till de inhemska
traditionerna framgångsrikt arbeta för en nutida
polsk handvävnadskonst.
Litt.: Utom polska arbeten av F. Kopera
m. fl. må nämnas G. Lefol och L. Strzembosz,
»L’architecture polonaise» (1915); J. Töpass,
»L’art et les artistes en Pologne» (3 bd, 1928);
A. Kuhn, »Die polnische Kunst von 1800 bis
zur Gegenwart» (1930); M. Treter, »La
pein-ture polonaise contemporaine» (s. å.) och
»Samtida konst i Polen» (s. å.). M. Tr.; E. L-k.
Polsk musik. Europas intresse för den
polska musiken begränsade sig intill 1700-talets
slut till den polska dansen (masurka,
polo-näs, krakowiak o. s. v.), vars rytm och
melodi särskilt uppmärksammades. I Sverige
synes detta polska intresse ha varit starkare
än annorstädes i Europa.’ Redan Gustav Vasa
hade ett polskt musikkapell. Under 1700-talet
hörde polsk musik ständigt till de
omdebatterade melodiska problemen. J. E 1 s n e r
(1769—1854) och K. Kurpinski (1785—
1857) blevo de första mera allmänt kända
nationella tonsättarna. Efter dem följde F.
Chopin (1810—49), vilken gav den polska
musiken internationell klang. S. Moniuszko
(1819—72) skrev operor och solosånger i
romantisk anda och verkade för en nationell
tonkonst. Hans närmaste efterföljare blevo
W. Zelenski (1837—1921), som mera
odlade de instrumentala formerna symfoni och
kammarmusik, och Z. Noskowski (1846—
1909), en god kontrapunktist och symfoniker.
H. Wieniawski (1835—80) och I. P
a-d e r e w s k i (f. 1860) förbundo polsk stil med
internationell efterromantik. Nyromantiker
av övervägande rysk skolning äro K.
Szymanowski (f. 1883) och L. Rözycki
(f. 1883). Europeisk berömdhet som pianister
vunno, utom Paderewski, bl. a. I. F r i e
d-man (f. 1882) och R. K o cz al sk i (f.
1885). Impressionism och atonalism ha efter
världskriget fått flera representanter, bl. a.
L. K a m i e n s k i (f. 1885), T. J a r e c k i (f.
1889), G. Fitelberg (f. 1879) och A.
Taus-man (f. 1895). — Litt.: H. Opienski, »La
musique polonaise» (2:a uppl. 1929). T. N.
Polsk-ryska fronten under världskriget,
oftast benämnd östfronten.
Operationer och strider under år 1914.
Sedan länge hade tyska generalstaben så
planlagt krigföringen, om Tyskland skulle
nödgas samtidigt kämpa på två fronter,
således mot både Ryssland och Frankrike, att
uppträdandet i ö. skulle åsyfta att blott
uppehålla fienden, tills motståndaren i v.
krossats och tillräckliga krafter kunde bli
disponibla för att överföras till östfronten. Då vore
tidpunkten kommen att även på denna front gå
anfallsvis till väga. Denna plan grundade sig
på att Rysslands mobilisering måste taga en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
