Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Pompeji - Pompelmus - Pompilus - Pom-poms - Pompong - Pomponius Mela - Pomponne, Simon Arnauld d’Andilly de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1241 Pompelmus-
Ett bevis på den allmänna välmågan i staden
är det stora antalet enfamiljshus. Det inre
av dessa boningar (se bild 3—4, 6—8; jfr två
bilder vid art. A t r i u m), vilka utåt
avstängdes så mycket som möjligt, var utsmyckat på
alla sätt. Möblemanget var sparsamt; dock
träffas präktiga bord av marmor samt soffor,
sängar och kistor (åtskilliga av dessa fynd
ses på pl. 1 till art. Möbler). I en
kassakista har man påträffat affärsmannen C.
Caecilius lucundus’ räkenskaper. De bestodo
av vaxbelagda trätavlor och innehöllo dels
auktionskvitton, dels kvittenser på till staden
erlagt arrende. De funna bronsbilderna, t. ex.
den s. k. Narkissosstatyetten (enl. nuv.
uppfattning ingen Narkissos utan en ungdomlig
Dionysos) och »Dansande faunen», visa, att
bildhuggarkonstens mästerverk uppskattades.
Även trädgårdarna och pelarhallarna voro
prydda med skulpturverk. I atrierna ser man
stundom en forntida ägares byst.
Kandelabrar, smycken, praktkärl o. s. v. tala likaledes
om utpräglat sinne för konst. 1930
upptäcktes i ett källarvalv mer än ett hundratal
konstnärligt arbetade silverkärl, det största
hittills gjorda silverfynd från antiken. Golven
smyckades ofta med smakfulla
mosaikinläggningar, varpå den berömda
Alexandermosai-ken (se A 1 e x a n d e r s 1 a g e t, med bild) är
ett lysande prov. Huvudprydnaden i ett
pompejanskt hem utgjordes dock av
väggarnas dekorering. I sättet härför kan man
särskilja olika perioder. A. M a u (d. 1909),
senare tiders ypperste kännare av P., skiljer
mellan fyra olika perioder i den pompejanska
stilen. Den första utmärkes av en i
målningen försökt imitation av arkitektur (väggarna
äro målade så, att de skola se ut som byggda
av olika marmorsorter o. a. material, med
målade pelare o. s. v.). De senare stilarna
kännetecknas av mera rent dekorativ utstyrsel,
som i den fjärde och sista stilen antar
synnerligen rika och stundom fantastiska former
(se bild 7—8). All denna dekoration har
hellenistiska mönster.
De skriftliga minnesmärken, som
grävningarna skänkt, äro, om man bortser från det
enstaka. nyssnämnda räkenskapsfyndet, av tre
slag. Dels förekomma i sten huggna
inskrifter på bildstodernas postament och på
offentliga byggnader, dels äro texter målade med
pensel på husväggarna, valupprop, som tyda
på ett livligt deltagande i de kommunala
valen (många hundra dylika valupprop äro
hittills kända), hyres- o. a. annonser,
teateraffischer, reklam för värdshus och
salu-bodar m. m. Det tredje slaget är kanske det
intressantaste: med en spetsig bronsgriffel el.
annat vasst instrument äro dessa stilprov
inristade i stucken el. ritade med kol och belysa
alla möjliga vardagslivets förhållanden. Där
finnas skolgossars abcd-prov, citat ur kända
skaldeverk, kärleksförklaringar o. s. v.
Man har under de senaste åren frilagt hela
den forna trafikpulsådern i stadens
längdriktning, »Strada dell’ Abbondanza», där
synnerligen intressanta upptäckter gjorts och alltjämt
göras. Denna gata mynnar ut vid
Sarnopor-ten, som ligger i amfiteaterns omedelbara
närhet. De senare årens utgrävningar, ledda (till
1924) av prof. Spinazzola och sedan av
prof. M a i u r i, ha i vissa avseenden utförts
-Pomponne 1242
med ännu omsorgsfullare teknik än under
tidigare perioder. Särskilt anmärkningsvärt
är, att man mer än förr bemödat sig om att
konservera även de övre våningarna. — Av
intressantare enskildheter, som de senare
åren bragt i dagen, må nämnas: en fullonica
(valkeri och färgeri), med diverse bevarade
anordningar för arbetet,
vattenledningsappa-rater m. m., restauranglokaler, ett hus med
ypperligt bibehållet triclinium (matsal), med
tre fasta soffor kring ett bord, allt av sten.
På väggarna äro freskerna oklanderligt
bevarade, och i mitten av varje större
väggfält läsas tydliga, smakfullt målade
inskrifter i distikonform ang. anständigt
bordsskick. Ett av de nyutgrävda husen hade
bakom sig en stor gård, anordnad som park,
och man har t. o. m. genom gipsingjutning i
tomrummen efter trädstammar kunnat delvis
rekonstruera dessas former.
Det är ej osannolikt, att ännu
intressantare minnen ligga dolda utanför P. än inom
själva staden. Förnäma romare hade näml.,
lockade av nejdens skönhet, där byggt sig
lantställen. Så hade Cicero och kejsar
Clau-dius villor i grannskapet. En sådan villa
— den s. k. Diomedes’ villa —
upptäcktes redan vid grävningarnas början i
närheten av den s. k. gravvägen (bild 2), en väg,
som fått sitt namn av de gravmonument, som
där äro uppförda på båda sidorna. Under de
senaste åren ha flera andra mer el. mindre
intressanta villor upptäckts, så t. ex. 1895 en
i Boscoreale, där över ett 90-tal ytterst
dyrbara och smakfullt smyckade
silverservispjä-ser samt en mängd guldmynt påträffades, och
1900 en annan (Fannius Sinistors el.
Syn-histors villa) med stora väggmålningar från
Caesars tid. 1911 utgrävdes delvis en från
Augustus’ tid härrörande villa ett stycke
bortom Diomedesvillan. Den innehöll bl. a.
enastående väl bevarade väggmålningar, som
anses föreställa ceremonierna i vissa
Diony-sosmysterier. I denna stora villa, vars
fortsatta utgrävning 1930—31 pågår, har man
nyligen upptäckt en fullständigt bevarad staty
av Augustus’ gemål, Livia.
Litt.: R. Röding, »P. En bild ur det antika
stadslifvet» (1879); J. Bergman, »P.» (3:e
uppl. 1926) och »Upptäckterna i Boscoreale
vid P.» (1901); A. Mau, »P. in Leben und
Kunst» (2:a uppl. 1908); H. Thédenat, »P.»
(1910); P. Beccarini, »Un decennio di nuovi
scavi in Pompei» (1922). En kort, väl
illustrerad översikt finns i A. Ippel, »P.»
(1925). J. Bgn.
Po’mpelmus, frukterna av pompelmusträdet,
se C i t r u s och Orangeträdet.
Po’mpilus, under antiken namn på en fisk,
trol. lotsfisken (se d. o.).
Pom-poms [på’m-påmz], eng., se
Kulspruta, sp. 267.
Pompo’ng (fr. pompon), tofs el.
knappformat märke på den kvinnliga dräkten;
plymfästet på en käppi el. uniformsmössa.
Pompönius Me’la, se M e 1 a.
Pomponne [påpå’n], Simon Arnauld
d’A n d i 11 y de, markis, fransk statsman
(1618—99). P. sändes 1666 som fransk
ambassadör till Stockholm men kunde ej hindra,
att Sverige bemedlade freden i Breda och
biträdde trippelalliansen. P., som återkallades
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
