Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Populärvetenskapliga småskrifter - Porat, von, släkt - Porat, Gösta von - Porcellio - Porcia - Porcius, släkt - Pordenone, Giovanni Antonio - Porer - Porfyr - Porfyriner - Porfyrios - Porfyrit - Porfyrogennetos - Porfyrstruktur - Pori - Porjus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1259
Porat-—Porjus
1260
sultat på olika områden. De viktigaste av
dessa äro Ur vår Tids Forskning (1872—89),
Verdandis Småskrifter (1888 ff.; hittills omkr.
350 h.), Heimdals Folkskrifter (107 h.. 1893—
1919), Vetenskap och Bildning (1909 ff.),
Modernt Vetande (1913—25). Av nyare serier
må nämnas Natur och Kultur (1921 ff.;
hittills över 100 dir), Bonniers Små Handböcker
i Vetenskapliga Ämnen (1925 ff.).
Porät, von, svensk släkt, urspr. från
Mecklenburg. Conrad Didrik Porat h, som
1677 blev svensk hovfäktmästare, adlades 1699
med namnet von P. (d. 1703). Han utgav
arbetet »Palæstra suecana» (1693). Hans
sonsons sonson Carl Oskar von P.
(1843—1927), fil. dr i Uppsala 1866 och lektor
i Jönköping 1895—-1909, är känd som
naturvetenskapsman. Hans skrifter avhandla
särskilt myriapodfaunan i Sverige, på Azorerna,
i Väst- och Sydafrika o. s. v. Han var även
verksam som journalist i Jönköping. Om
hans brorson Gösta von P. se nedan. — Bror
till C. D. von P. var akademifäktmästaren i
Lund Chr istoff er Porath (d. 1714).
Akademifäktmästare voro likaledes hans son
Christoffer Porath (d. 1745; i Lund
1714—32, sedan i Uppsala), dennes tre söner
och en sonson. Jfr uppsats av C. Sjöström i
Personhist. Tidskr. 1902. B. H-d.
Porät, Gösta von, militärflygare (f.
1886); se släktart. Blev officer 1906 och
major 1926, har sedan 1912 ägnat sig åt
avia-tiken och är på detta område en av
föregångsmännen i Sverige. P. har företagit
aviatikstudier utomlands och varit led. av
kommittéer, berörande flygväsendet. 1926
blev P. chef för 4:e flygkåren och tjänstgör
f. n. (1931) i Flygstyrelsen. ö-g.
PorceTlio, zool., se Gråsuggor,
Po’rcia, se P o r c i u s.
Po’rcius, plebejisk släkt i Bom; dit hörde
familjen C a t o (se d. o.). Bland kvinnliga
medlemmar märkes Cato Uticensis’ dotter
Porcia, gift först med Calpurnius Bibulus
och sedan med M. Brutus, Caesars mördare.
Anekdoten om hennes frivilliga död efter
Brutus’ självmord är uppdiktad. Hon avled
före maken. (E. St.)
Pordenone [-nå’ne], Giovanni
Antonio, norditaliensk målare (omkr. 1484—1539),
huvudsaki. verksam i Venezia och Friuli. P.
har tagit starka intryck såväl av
venezia-nerna som av Correggio och Michelangelo.
Hans verk, altartavlor och fresker, äro
mycket ojämna. Däribland finnas dock flera, som
tillhöra den italienska konstens
uttrycksfullaste och mest egenartade målningar.
Betydelsefullast äro de av sina uppdrivna
rörelsemotiv och sin lidelsefulla känsla utmärkta
freskerna i Cremona (1520) och de lugnare
hållna freskerna i Madonna di Campagna i
Piacenza (1529—31). — Jfr L. Fröhlich-Bum,
art. i Münchner Jahrbuch der Bildenden Kunst,
Ny följd, bd II (1925). H. C-l.
Pörer (av grek. po’ros, genomgång), anat.,
punktformiga öppningar på hud och
slemhinnor, där en körtels utförsgång mynnar.
Porfyr (av grek. porfy’reos, purpurröd,
färgen hos den i antiken nyttjade egyptiska
porfyriten), i vidsträckt mening varje sådan
eruptivbergart, som i en finkornig el. tät
massa (grundmassa) innehåller större
kristaller el. mineralkorn (s t r ö k o r n)
inströdda (porfyrisk el. p o r f y r s t r u
k-tur; se även Struktur). Strökornen ha
oftast annan färg än grundmassan, och i de
flesta fall utgöres flertalet av fältspat. P. i
inskränkt bemärkelse omfattar blott de arter,
vilkas fältspatströkorn bestå av kali- och
natronfältspat; äro fältspatströkornen
uteslutande en åtm. täml. kalkrik plagioklas, säges
en porfyrit föreligga. Hos det förra slaget
av p. är grundmassan vanl. röd el. brun men
kan även vara grön, grå, gulaktig el. svart.
Ilos t. ex. granitporfyr och kvartsporfyr (se
dessa ord) uppträder kvarts bland strökornen;
en p. utan strökorn av kvarts och med sådana
av huvudsaki. blott fältspat kan kallas f ä
11-spatsporfyr. Många p. äro helt
oansenliga till utseendet, andra ägna sig på grund
av vacker färg, stor hårdhet, lätthet att polera
och frihet från ogynnsam sprickbildning till
prydnadsföremål m. m. Det mest bekanta
por-fyrområdet i Sverige är i Älvdalen i Dalarna,
Dala- el. Älvdalsporf yrer (se Dalarna,
geologi), vilka förarbetats vid Älvdalens
por-fyrverk (se Älvdalen). — Se även
Bergart (på dithörande pl. avbildningar av p.),
Diabas, Dioritporfyr och Granit. N. Zn.
Porfyrlner kallas en större grupp av
ämnen, vilka kunna anses såsom
grundsubstanser till klorofyll (se d. o.) och till
blodfärgämnet (se H e m o g 1 o b i n). Behandlas
klorofyll med alkalier, avspjälkas dess
karakteristiska alkohol, fytol, och klorofyllininer
uppstå (se Klorofyll), vilka innehålla
magnesium. Borttages detta medelst syror,
återstå ämnen med ett ringsystem, analogt med
det. som man erhåller efter avspjälkning av
järn ur hemin (se Hem oglob in); dessa
ämnen kallas porfyriner.
Grundsubstansen för dessa är p o r f i n, i vilken 4
pyrrol-ringar äro förenade genom 4 grupper —CH=
(metingrupper). P:s kemi har utretts genom
Willstätter och särskilt genom Hans Fischer
(se dessa ord). H. E.
Porfy’rios (lat. Porphy’rius), urspr. M a
1-c h u s, nyplatonsk filosof (232 el. 233—304),
Plotinos’ förnämste lärjunge, hans biograf och
utgivare av hans skrifter. P. skiljer sig från
sin lärare genom det avgjort
praktisk-reli-giösa intresset och den ännu strängare
asketiska riktningen. Han fortsätter Plotinos’
uppslag till allegorisk tolkning av
folkreligionerna. Av hans många skrifter är
jämförelsevis föga bevarat. S-e.*
Porfyrit, se P o r f y r.
Porfyroge’nnetos, grek. (lat.
porphyroge’ni-tus), »den i purpurgemaket födde», i
östromerska riket ett binamn på kejserliga
prinsar, som föddes under faderns
regeringstid. S. Lm.
Porfyrstruktur, petrogr., se Struktur.
Pori [på’ri], fi. namn på Björneborg.
Porjus, näst Trollhätte kraftverk svenska
statens största vattenkraftstation, vid
Porjns-fallen i Lule älv, 5 km nedanför St. Lulevatten,
med station vid Inlandsbanan, Jokkmokks
socken, Lappland (se karta vid d. o.); omkr. 1.650
inv. (1921). Nedanför St. Lulevatten bildar
älven, sedan dammen vid P. utförts, ett s. k.
dygnsmagasin. Genom regleringsdammar vid
utloppen ur St. Lulevatten o. a. sjöar längre
upp i älven (se S u o r v a) kan vattenföringen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
