Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Porslin - Porslinsblomma, Vaxblomma - Porslinslera - Porslinsmålning - Porslinssnäckor - Porslinstillverkning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1265
Porslinsblomma—Porslinstillverkning
1266
lin, Nymphenburg, Ludwigsburg o. a. till tyska
furstehov knutna fabriker. Med dem som
mönster tillverkade även den svenska
Marie-bergsfabriken p., fast blott i ringa
utsträckning. Verkligt stor betydelse fick däremot
Den kongelige porcelainsfabrik i Köpenhamn,
grundad 1772. -— I Frankrike hade man redan
långt före kaolinlerans upptäckt genom
Bött-ger tillverkat i ringa utsträckning s. k.
mjukt p., en tillverkning, som under
1700-talet bragtes till hög konstnärlig fulländning
genom fabriken i Sèvres, som dessutom gärna
tillverkade statyetter i biskvi efter modeller
av Falconet o. a. samt efter 1768 även äkta p.
—■ I England blev vid 1700-talets slut
wedge-woodvaran ett karakteristiskt uttryck för
tidens antiksträvan vad former och
dekora-tionsmotiv beträffar. Genom de metoder för
tillverkningens industrialisering och
materialets och dekorens förbilligande, som i början
av 1800-talet alltmer genomdrevos, sjönk den
konstnärliga kvaliteten. De försök till
förnyelse, som vid årh:s slut gjordes, i Sverige
av Gunnar G:son Wennerberg och Alf
Wal-lander vid Gustavsbergs och Rörstrands
porslinsfabriker, ledde till framställande av
dyrbara konstpjäser, ofta dekorerade med
naturalistiska målningar el. skulpturer, vid
sidan av de för praktiskt bruk avsedda
föremålen, ss. bordsserviser. I motsats härtill
har den moderna konstindustriella
porslinstillverkningen satt som sitt främsta mål själva
bruksvarans konstnärliga bearbetning utan
onödigt användande av dekorativa tillsatser.
De svenska porslinsfabriker, som särskilt
bedrivit en modern tillverkning av såväl äkta
som oäkta p. i denna anda, ha varit
Lidköping och Karlskrona, av vilka den förra
samarbetar med Rörstrand, medan den senare
stått under konstnärlig ledning av E. Hald.
Även i andra europeiska länder, främst
Tyskland och Tjeckoslovakien, ha ansträngningar
gjorts att konstnärligt förnya
porslinstillverkningen.
Litt.: E. Hannover, »Keramisk handbok»,
II (1923—24); H. Seitz. »Gammal keramik»
(1929); L. Schnorr von Carolsfeld, »Porzellan
der europäischen Fabriken des 18.
Jahrhun-derts» (4:e uppl. 1922); J. G. Th. Graesse och
F. Jaennicke, »Führer für Sammler von
Porzellan, Fayence» etc. (16:e uppl., omarb. av E.
Zimmermann, 1922). Mthe.
Porslinsblomma, Vaxblomma, IIoy’a
car-nösa, en i Ostindien vildväxande, i Sverige i
boningsrum och växthus odlad, buskartad
asklepiadacé med slingrande el. klättrande
stam och äggrunda, läderartade, glänsande
mörkgröna blad. Blommorna sitta i flocklik
ställning och ha hjulformig, vanl. rödlätt,
porslinsglänsande blomkrona och ljusröd
bikrona. Mera sällan odlas H. bella, som har
silvervit blomkrona och blå bikrona. G. M-e.
Porslinslera, se K a o 1 i n.
Porslinsmålning, målning på porslin och
fajans, som utföres med metalloxidfärger.
Jfr vidare Porslin. Om p. se E. O. W.
Ehrström, »Konsthantverk» (1924).
Porslinssnäckor, en familj bland
gastropo-derna. Skalet är ovalt, inrullat och
överdraget med ett lager av glänsande emalj.
Djurets mantel täcker vanl. större delen av
skalet. Familjen, som är marin, är känd från
En porslinssnäcka, Tigris
tigris.
juratiden till nutiden. De nutida arterna,
omkr. 250, förekomma mest i varmare hav.
Både själva djuren och skalen utmärka sig ofta
genom sin praktfulla färgteckning. Vid
Sveriges västkust lever
nu en art (T riv ia
arctica), vilken även
är funnen i v.
Sveriges kvartär. Från
Sveriges danien
omtalas 6 arter. Mest
känd är
kaurisnäc-kan, Monetaria (Cy-
praea) moneta, i den indopacifikiska regionen
(se D j u r g e o g r a f i, sp. 1047). R. H-gg.
Kaurisnäckor, Monetaria moneta.
Bland p. kommo några arter att mycket
tidigt få betydelse för uppkomsten av vissa
religiösa föreställningar, vare sig detta
berodde på att deras spricka liknade den
kvinnliga könsöppningen el. att snäckans
framkrypande ur skalet synts påminna om själva
födelseakten. Kaurisnäckan fick så stor
spridning som amulett för olika ändamål, att
tillgången blev för knapp, varför den imiterades
i sten, lera och guld. Den har även anträffats
i en mängd gravar samt särskilt i Afrika
spelat rollen av mynt. I. T-dli.
Porslinstillverkning. Porslinets
huvudsakliga beståndsdelar utgöras av kaolin
(porslinslera) och fältspat. Det egentliga
fältspat-äkta porslinet, som var rent vitt och ej kunde
rispas med stål el. angripas av syra, kallades
i gamla tider hårt porslin (fr. påte durej,
medan det mindre vita och ej så
motståndskraftiga porslinet, där fältspaten ersatts av
lättsmälta silikat, kallades m j u k t po r
s-1 i n (fr. påte tendre). Det senare och det bl. a.
för Sèvresfabriken karakteristiska porslinet,
som saknar kaolin och kemiskt sett har en
mera glasliknande sammansättning, kallas
gemensamt frittporslin. Biskvi är
benämning på ett oglaserat, vid hög temp.
bränt porslin. P a r i a n är ett särskilt
lättsmält fältspatäkta porslin.
Numera brukar man skilja på
fältspat-ä k t a (hårt), b e n ä k t a (mjukt) och oäkta
porslin. Det senare bör eg. hänföras till
fajansen; föremål av oäkta porslin tillverkas
liksom all annan fajans på liknande sätt
som porslinsgods, ehuru massorna äro olika
sammansatta. Sedan de olika
beståndsdelarna slammats och filtrerats samt
ältats till en plastisk massa, formas denna
till föremål, antingen för hand på
drejar-skiva el. genom pressning el. gjutning i
formar; i Kina omedelbart, i Europa först efter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
