Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Porter, släkt - Porter, Eleanor - Porter, Endymion - Porter, Horace - Porter, Mary Ann - Port-Étienne - Port Fuad - Portfölj - Port Glasgow - Port Hamilton - Porthan, Henrik Gabriel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1271
Porter, E.—Porthan
1272
i Konstantinopel. Sonen David Dixon
P. (1813—91) var under inbördeskriget 1861
-—65 sin fosterbror amiral Farraguts främste
medhjälpare under expeditionen till New
Orleans 1862, samverkade 1863 med Grant vid
erövringen av Vicksburg och blev s. å.
kon-teramiral. 1865—69 var han chef för
sjökrigsskolan i Annapolis. Hans kusin Fitz-J ohn
P. (1822—1901) blev 1845 artilleriofficer,
utmärkte sig i mexikanska kriget samt blev vid
inbördeskrigets utbrott 1861 överste i den
reguljära armén och brigadgeneral vid de
frivillige. P. blev efter sjudagarsslaget 26 juni
—2 juli 1862 generalmajor, ansågs ha
väsentlig andel i r.ordstatstruppernas nederlag vid
Bull Run 29—30 aug. s. å., ställdes inför
krigsrätt och dömdes 1863 till avsättning.
Resning i målet åstadkoms 1878, och P.
återinsattes 1886 i unionens armé. Han hade då
länge verkat som köpman och
kommunalpolitiker i New York. V. S-g.
Porter [på’to], Eleanor, nordamerikansk
författarinna (1868—1920), skrev en mängd
böcker (»Pollyanna», 1913, sv. övers. 1914,
m. fl.), populära för sin billiga optimism och
söta idealism. R-n B.
Porter [på’te], Endymion, engelsk
hovman, politiker (1587—1649). Anställdes
genom Buckinghams förmedling vid engelska
hovet, sändes 1622 till Spanien för att
förbereda prinsens av Wales frieriresa dit och
åtföljde 1623 som tolk prinsen och
Bucking-ham på deras resa. P. sändes 1628 i en ny
diplomatisk mission till Spanien. Han var
Karl I mycket tillgiven, bistod konungen vid
hopbringandet av dennes värdefulla
tavelsam-ling, blev 1640 led. av »långa parlamentet»
och sökte där i det längsta främja konungens
intressen men misstroddes av puritanerna till
följd av sin katolska trosbekännelse och
uteslöts mars 1643 ur parlamentet. Under
inbördeskriget var han till 1645 överste i den
kungliga armén. — Litt.: D. Townshend, »Life
and letters of Endymion P.» (1897). V. S-g.
Porter [på’to], Horace, amerikansk
militär och diplomat (1837—1921). Avancerade
under inbördeskriget till överstelöjtnant 1864,
var Grants adjutant 1864—65 och blev 1865
brigadgeneral. Han var 1869—73 Grants sekr.
under dennes första presidentskap, därefter
järnvägsdir. och 1897—1905 ambassadör i
Paris. P. var 1907 amerikansk delegerad vid
andra Haagkonferensen. Han skrev bl. a. en
samling fälttågsminnen, »Campaigning with
Grant» (1897). V. S-g.
Porter [på’tö], Mary Ann, engelsk
skådespelerska (d. 1765). P. var det tidigare
1700-talets stora tragiska skådespelerska på
engelsk scen. Hennes spelstil var våldsam och
överdriven, men hon imponerade och ryckte
oemotståndligt med. Som hennes bästa
framställningar räknas lady Macbeth, Volumnia
i »Coriolanus» och drottningen i »Henrik
VIII». G. K-g.
Port-Étienne [på’rt-etiä’n], se M a u r e t
a-n i e n.
Port Fuad, se Port Said.
Portfö’lj (fr. portefeuille, av porter, bära,
och feuille, blad, ark), väska för papper,
ritningar o. dyl.; banks förråd av värdepapper
(t. ex. växelportfölj); statsrådsämbete med
chefskap för departement (en
regeringsmed
lem utan sådant chefskap plägar, dock ej så
ofta i Sverige, kallas »minister utan portfölj»).
Port Glasgow [pä’t glä’sgåu], hamnstad i
skotska grevsk. Renfrew, på s. sidan av
Clyde, omkr. 30 km v. om Glasgow; 21,022
inv. (1921). Skeppsbyggerier, mek. verkstäder.
Port Hamilton [på’t hä’milton], hamn i
Ko-reasundet, på tre små öar, omkr. 75 km s. om
Korea; hölls 1885—87 besatt av
engelsmännen.
Porthan, Henrik Gabriel, finländsk
historieforskare (1739 8/u el. ®/n—1804 16/3).
Blev 1760 fil. mag., 1762 docent, 1772
universitetsbibliotekarie och 1777 prof, i
vältalighet, allt vid Åbo akad. 1779 företog P. en
resa till flera univ. i Tyskland samt
Köpenhamn. Han fick 1802 kansliråds titel,
kallades till led. av Vitt.-akad. 1787 och av
Vet.-soc. i Uppsala 1796. Hans staty restes i Åbo
1864, modellerad av C. E. Sjöstrand.
I sin undervisning i latin följde P. mönstret
av sin nyhumanistiske företrädare Hassel och
lade huvudvikten vid att behärska språket
som uttrycksmedel i klassisk anda.
Latinkunskapen blev från hans tid allmän. P:s
föreläsningar behandlade f. ö. i personlig form
och med aktuella anknytningar
lärdomshistoria, filosofi, historia, arkeologi och
numisma-tik ävensom teologi och grekiska. I
filosofien anslöt han sig till en eklektisk riktning,
byggde i huvudsak på upplysningsfilosofiens
(särskilt Locke) erfarenhetsgrund och
bekämpade häftigt Kant. I sin teologiska
undervisning framträdde han närmast som en
anhängare av neologien. Även efter sin avgång
från bibliotekarieposten ägnade P. en levande
omsorg åt biblioteket, vars föreståndare han
förblev till gagnet under hela sin livstid.
Bokförrådet mångdubblades och nyordnades,
och särskild vikt lades vid kompletteringen
av det finländska trycket. P. kan sägas vara
grundaren av bibliotekets Fennicasamling och
den förste, hos vilken tanken på ett
finländskt nationalbibliotek tagit form.
Dessa P:s strävanden stodo delvis i
samband med hans samlariver — han ägde själv
en betydande boksamling, som
testamenterades till akad. — men grundade sig främst
på hans intresse för Finland, dess hävder,
språk och litteratur, varåt hans eget
forskningsarbete nästan helt var ägnat. I
disputationsform utgav han »De poesi fennica» (1766
—78; ofullb.), där han f. ggn redogör för
den finskspråkiga runodiktningens skaplynne
och arter, belysande framställningen med
utdrag ur tryckta el. ännu på folkets läppar
levande sånger. Han gav därmed uppslaget
till insamling av finska folksånger och
förebådade med sin metod den, som senare kom
till användning inom den komparativa
folk-loristiken. Under hans presidium utkom »De
superstitione veterum Fennorum theoretica et
practica» (1782), och han började en finsk
grammatik, »De praecipuis dialectis linguae
fennicae» (1801).
P:s historiska huvudarbete är »M. Pauli
Juusten Chronicon episcoporum
finlanden-sium» (56 disputationer, 1784—1800), vari
Juustens (se d. o.) biskopskrönika utgavs och
i noter och kommentarer viktiga äldre
urkunder avtrycktes, så att serien blev en av
huvudkällorna för Finlands äldre historia.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
