Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rafa - Rafael (ärkeängel) - Rafael (Rafaelo, Raffaelo Santi, Raffaello da Urbino, målare)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
429
Rafa—Rafael
430
Bild 6. Självporträtt.
Rafa, ort på gränsen mellan Egypten och
Palestina, vid Medelhavet, station på
järnvägen el-Kantara—Haifa. Under världskriget
erövrade engelsmännen R. 9 jan. 1917 (se P
a-1 e s tin af r on t en).
Ra’fael, enl. Tobias’ bok (12: 15) en av de
sju ärkeänglar, som stå inför Guds tron (jfr
Joh. Upp. 8: 2). R. har att bära fram de
troendes böner till Gud. Han var
skyddsängel för den unge Tobias och bringar
människorna läkedom. I den etiopiska
Henochsbo-ken (kap. 10) få R. och andra änglar Guds
uppdrag att straffa de fallna änglarna. E. S-e.*
Ra’fael (Rafaeloel. Raffaelofianti,
Raf f aello da Urbin o), italiensk
målare (1483—1520), son till målaren Giovanni
Santi. Utbildades i faderns verkstad till 1500,
då han trädde i
tjänst hos
Perugi-no i Perugia. I
dennes verkstad lärde
sig R. snart att
måla förvillande
likt läraren. Han
bygger emellertid
snart vidare på
Pe-ruginos grund och
skapar
begynnelsen till en
umb-risk högrenässans,
vari den
perugin-ska stämningslyri-ken förmäles med
större form samt
rikare och
rörligare figurstil. Den
bekanta målningen
av Marias trolovning (Breramuseet, Milano,
1504) inbjuder till jämförelse med Peruginos
behandling av samma ämne och visar hur långt
R. redan nu hunnit utöver sin lärare i
monu-mentalisering av figurer och bildenhet. Denna
utvedkling avbrytes emellertid av R:s
överflyttning till Florens (1504). Han kom
därigenom i beröring med alla de problem, som
sysselsatte den florentinska konsten. Han
assimilerade allt och bevarade dock en
umb-risk grundstämning. Han tog intryck icke
blott av Fra Bartolommeo, som stod
umb-rerna närmast, utan även av de honom mest
motsatta målarna. Av 1400-talets mästare har
han främst studerat Antonio Pollaiuolo och
Donatello. Hos båda har han funnit förebilder
i dramatisk figutkomposition. Men det var
beröringen med Lionardos och Michelangelos
konst, som gav honom hans slutliga
inriktning på det dramatiska. Det är sålunda
redan under de florentinska åren, som det nya
i R:s konst grundlägges. I
madonnagrupperna från denna tid visar han sig som
mästare i helhetskompositionen. I de smärre
grupperna resulterar denna bildens
arkitek-tonik vanl. i en pyramiduppbyggnad. Hos R.
händer det alltid något, som samlar
personernas uppmärksamhet på en punkt,
varigenom ett själsligt samband åstadkommes, så
t. ex. i »Madonnan med steglitsan»
(Uffi-zierna) och »La belle jardinière» (Loiivre).
Dessa formala och psykiska
kompositions-metoder kommo till sin fulla utveckling efter
R:s överflyttning till Rom (1508) i de stora
freskerna i Vatikanens stanzer. 1509—11
må
lades Stanza della segnatura med fyra stora
fresker, symboliserande Teologien, Filosofien,
Poesien och Juridiken, 1511—14 Stanza
d’Elio-doro, som fått sitt namn av den stora
fresken, framställande Heliodorus’ utdrivande ur
templet, samt 1514—17 Sala dellTncendiö
med den berömda fresken av branden i Borgo,
vars utförande R. dock till största delen
överlåtit åt sina lärjungar. 1518—19 förbereddes
skisser och kartonger för Sala di Constantino,
som h. o. h. målades av lärjungarna, främst
Giulio Romano. De äldsta av dessa fresker
äro också de konstnärligt mest betydande.
De äro utförda av R. själv, medan han
senare överlät allt större del av arbetet åt
sina lärjungar. Mest representativa för R:s
intentioner äro de båda freskerna på
långväggarna i Stanza della segnatura, Teologien
(som ofta ehuru oegentligt kallas »Disputä»)
och Filosofien (kallad »Skolan i Aten»). R.
visar sig här som den ouppnådde mästaren i
den rikt växlande bildytans
harmoniskt-arki-tektoniska och dramatiska uppbyggnad. Men
detaljerna försummas icke för helhetens skull,
freskerna äro fyllda av figurer och grupper
med en rikedom av skiftande ställnings- och
rörelsemotiv, vilka fått en utomordentlig
betydelse som fyndgruva för senare tiders
konstnärer. R:s madonnor och tavlor från den
romerska tiden (»Madonna della sedia»
avbildas på bild 17 vid Italiensk konst)
gå även de i den stegrade dramatikens
tecken. Mest bekanta äro Sixtinska madonnan
(Dresden) och »Madonna di Foligno»
(Vatikanen). 1515—16 utförde R. för Sixtinska
kapellet en serie kartonger för vävda
tapeter med ämnen ur apostlarna Petrus’ och
Paulus’ levnad (tapeterna utförda i Bryssel
av Pieter van Aelst). De dramatiska
figurkompositionerna äro här friare uppbyggda än
i stanzernas fresker. Detaljer och helhet,
figur och miljö äro i R:s konst alltid
harmoniskt avvägda mot varandra. Det är detta
tillika med den enkla, stort uppfattade
formen, som gjort, att man kallat
högrenässansens konst klassisk. Blott i R:s sista
verk, »Kristi förklaring» (»Transfigurazione»,
i Vatikanen; efter R:s död fullbordat av
Giulio Romano), gör sig en överlastning med
invecklade figurmotiv gällande, som varslar
om den annalkande manierismen.
Som porträttmålare började R. med att
efterbilda Lionardos »Mona Lisa». I de
romerska porträtten har han emellertid
genomfört samma dramatiska och arkitektoniska
principer som i sina figurgrupper, de ha blott
anpassats efter uppgiften. De förnämsta äro
porträtten av Julius II (se bd X, sp. 1262)
och Leo X (Palazzo Pitti i Florens; se Leo,
sp. 1007). Storheten i dessa porträtt ligger
kanske mest däri, att de förena en ingående
karakteristik med högrenässansens fordran
på harmonisk och storslagen form.
R. var även arkitekt. Han utnämndes 1514
till ledare av Peterskyrkans byggnad men
har ej satt något varaktigt spår i dess
utformning. Däremot har han byggt Villa Farnesina
och Villa Madama. Arkitekturerna på hans
fresker och målningar vittna även om hans
intresse för denna konst. — Personligen var
R. harmonisk och älskvärd. Allt gick honom
väl i händer. Han var grand-seigneuren bland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
