Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ranka - Ranke, Leopold von - Rankfotingar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
477
Ranke—Rankfotingar
478
även benämning på klängväxternas grenar,
t. ex. vinranka.
Ranke, Leopold von, tysk
historieskrivare (1795—1886). R. blev e. o. prof, i
historia vid Berlins univ. 1825, ord. prof.
1833 och fortsatte med sina föreläsningar
till 1871. Han blev preussisk
rikshistorio-graf 1841, medlem av statsrådet 1854 och
adlades 1865. R:s verksamhet som
historieskrivare, som fortgick under 70 år,
började med de båda skrifterna »Geschichten
der romanischen und germanischen Völker»
och »Zur Kritik neuerer Geschichtschreiber»
(1824). Redan här utvecklade R. sin kritiska
historiska metod. Historieskrivarens främsta
plikt är att noggrant granska källornas
vittnesbörd med hänsyn till vittnets
individualitet, politiska, sociala och religiösa ståndpunkt
o. s. v. R. fäste mindre vikt vid
traditionskällorna än vid sådant, som framkommit som
resultat av el. i samband med själva
händelserna (juridiska aktstycken, depescher, brev,
dagböcker o. dyl.). Vid de »historiska
övningar», som R. anordnade vid univ.,
utbildade han en rad framstående historiker i den
»Rankeska skolans metod»: kritik av
källorna, noggrannhet och allsidighet i
forskningen. Själv drev R. ivriga forskningar
särskilt i sydeuropeiska arkiv; det är han,
som upptäckt den rika fyndort, som Venezias
arkiv utgör för Europas diplomatiska
historia. På 1830-talet började R:s stora
författarverksamhet, som främst rörde 1500- och
1600-talets historia. Redan med »Die
römi-schen Päpste» (3 bd, 1834—37) vann R.
europeiskt rykte. Likvärdig med detta arbete är
»Deutsche Geschichte im Zeitalter der
Reformation» (6 bd, 1839—47), där han bl. a.
utnyttjat de tyska riksdagsakternas rika material.
Bland hans många arbeten märkas vidare
»Neun Bücher preussischer Geschichte» (1847
-—48), där han bl. a. före någon annan starkt
betonat Fredrik Vilhelm I:s betydalse,
»Franzö-sische Geschichte» (5 bd, 1852—61), »Englische
Geschichte» (7 bd, 1859—68), »Geschichte
Wal-lensteins» (1869; sv. övers. 1870) samt
»Welt-geschichte» (9 bd, 1880—88), som han
påbörjade, då han var 84 år och nästan blind. R.
skrev också en rad essäer, tidskriftsuppsatser
m. m. R. var även urkundsutgivare och deltog
i startandet av Historische Kommission bei
der Akademie der Wissenschaften i
München (1858), vilken bl. a. utgivit de tyska
riksdagsakterna och »Allgemeine deutsche
Biographie». R:s »iSämmtliche Werke»
omfatta 52 bd (48 bd utg. av R. själv 1867—81,
de fyra sista av A. Dove 1887—88).
R. är utan jämförelse Tysklands främste
historieskrivare. Hans verksamhet betecknar
genombrottet för den kritiska, realistiska
historieskrivningen i motsats till
romantikens konstruktiva historieuppfattning. I sin
kritiska metod var han visserligen i viss mån
lärjunge och arvtagare till B. G. Niebuhr, men
han utvecklade den självständigt och mera
konsekvent än någon före honom. Av
Thuky-dides hade han lärt sig sträng oväld.
Historikern hade, sade han, blott att uppvisa »wie
es eigentlich gewesen ist» men icke att sätta
sig till doms över det förflutna el. att draga
några praktiska slutsatser av historien. Bakom
R:s lugna, objektiva framställning låg dock en
utpräglad åskådning. I religiöst hänseende var
denna bestämd genom ett ivrigt studium av
Luther, och filosofiskt var han starkt
påverkad av Fichtes idealism. Hans
samhällsuppfattning var utpräglat konservativ.
Målsmännen för konserverande och samtidigt
progressiv statskonst ha hans sympatier, medan
frihetshjältarna och folkrörelserna träda i
bakgrunden. Det väsentliga i historien var för
honom »de moraliska energierna»,
uppenbarade i de stora, handlande personligheterna
och framför allt i de organiska väsen, som
staterna utgöra. De diplomatiska
underhandlingarna få ett mycket brett rum i hans
framställning. Främst var R.
universalhistorikern. I förmågan att uppspåra
företeelsernas sammanhang, att framhålla det
väsentliga i vad som sker och att betona dess
betydelse är R. den oupphunne mästaren. Men
med de stora vyerna kunde han också
skickligt förena de konkreta, verkningsfulla
detaljerna och en klar, klassiskt förnäm stil. —
Genom sin kritiska metod och genom sin
historiska uppfattning har R. utövat ett
utomordentligt inflytande på den historiska
vetenskapen. I Sverige spåras hans inflytande
tidigast hos F. F. Carlson. Kritik uteblev dock
icke. Medan Treitschke fann honom alltför
kyligt indifferent ur nationell synpunkt,
klandrade t. ex. Lamprecht och hans
meningsfränder den underordnade roll R. tillmätt de
ekonomiska och sociala företeelserna. — Litt.:
R:s »Zur eigenen Lebensgeschichte» (utg. av
A. Dove 1890); H. F. Helmolt, »L. R:s Leben
und Wirken» (1921); H. Oncken, »Aus R:s
Frühzeit» (1922). — R:s porträtt återges på
vidstående plansch. G. J-n.
Rankfotingar; upptill långhalsar på drivved, nedtill
Balanus.
Rankfotingar, Cirripe’dia, ordn. av
kräftdjuren (se d. o.), omfattande former, vilka
som könsmogna leva fastvuxna på klippor,
pålar, alger o. a. föremål i havet el. på andra
djur, vissa arter som parasiter. Kroppen är
till skydd omgiven av ett av flera kalkplattor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
