Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
755
Ribhu—Ricardo
756
Ribhu, ind. myt., grupp av tre gudaväsen
av lägre ordning, enl. Rigveda m. fl. texter
upptagna bland gudarna på grund av sin
underbara smideskonst. — Jfr F. Nève,
»Es-sai sur le mythe des Ribhavas» (1847); A.
Hillebrandt, »Vedische Mythologie», III
(1902). J. Ch-r.
Ribot [ribå’], Alexandre, fransk
statsman (1842—1923). Började som advokat i
Paris, tjänstgjorde en tid i
justitieministe-riet, var 1878—1909 (med ett kort avbrott
på 1880-talet) medlem
av
deputeradekammaren och blev 1909
senator. Han tillhörde
de moderata
republikanerna och gällde
som expert i
finansiella frågor. Mars 1890
—febr. 1892
utrikesminister i Freycinets
fjärde ministär,
arbetade han verksamt
för tillkomsten av
fransk-ryska
alliansen, vars existens han
1895 i deputeradekammaren f. ggn öppet
tillkännagav. Dec. 1892—april 1893 var
han konseljpresident (i början tillika
utrikes-, senare inrikesminister), likaså jan.—
okt. 1895 (då tillika finansminister). Juni
1914 var han chef för en tredagarsministär
och aug. 1914—mars 1917 finansminister.
Mars—sept. 1917 var R. konseljpresident och
utrikesminister och behöll den senare
portföljen i ytterligare en månad såsom medlem
av ministären Painlevé. Mot de vid denna
tid förekommande fredstrevarna visade han
sig mycket kylig och hade t. ex. icke
oväsentlig andel i att prins Sixtes (se d. o.) av
Bourbon medlingsaktion blev resultatlös. R. var
från 1906 medlem av Franska akad. Postumt
utkommo R:s »Lettres h un ami. Souvenirs
de ma vie politique» (1924). (L-ts.)
Ribot [ribå’], Augustin Th é o d u 1 e,
fransk målare (1823—91). Behandlade
vardags- och hemlivsscener. R:s senare alster
stödja sig på stränga galleristudier,
inflytande av Caravaggio och Ribera. Bland hans
målningar märkas »S:t Sebastian» (två
gamla kvinnor vid martyrens lik;
Luxem-bourgmuseet), »Den barmhärtige samariten»,
»Kortspelande bönder», »Sovande gumma»
(Nationalmuseum i Stockholm). R. målade
även porträtt och utförde kärnfulla
teckningar och etsningar. Monogr. av L. Fourcaud
(1890). G-gN.
Ribot [ribå’], T h é o d u I e, fransk
psykolog (1839—1916), prof, i Paris 1888, utgivare
av Revue Philosophique sedan 1896. R.
brukar betraktas som den nutida psykologiens
grundläggare i Frankrike. I sina skrifter
söker han särskilt belysa det normala
själslivet genom jämförelser från psykiatriens
område. Skr.: »La psychologie anglaise
contem-poraine» (1870), »La psychologie allemande
contemporaine» (1879) m. fl. G. O-a.
Ribs, bot., se R i b e s.
Ricard [rikä’r], Louis G u s t a v e, fransk
målare (1823—73). Lärde mest av de gamla
målarna i Louvre samt på resor, gjorde en
lysande debut med porträtt i Paris men blev
snart ohågad för att utställa sina verk och
blev först efter sin död skattad som den
mästare han var. Till R:s yppersta porträtt
räknas självporträttet i Louvre, porträtt av
fru de Calonne och av målaren Heilbuth, i
Louvre. Monogr. av C.Mauclair (1902). G-gN.
Ricard [rikä’r], O 1 f e r t Herman, dansk
präst och författare (1872—1929). Blev teol.
kand. 1895, var sekr. vid K. F. U. M. i
Köpenhamn 1896—1908, kaplan vid S:t
Johannes kirke där 1908—
17 och kyrkoherde vid
Garnisonskyrkan från
1917. R. var tillika
lärare i praktisk
teologi vid univ:s
prästseminarium från 1915.
Han var en begåvad
predikant av engelsk
skola och fick särskilt
betydelse för
ungdomen. R. utgav en lång
rad
uppbyggelseskrif-ter, som blevo mycket
spridda (flera övers.
till sv.), bl. a. »Vejledning til dagligt
selv-studium af Jesu Kristi liv» (1901),
»Ungdomsliv» (1905; 34:e uppl. 1931), »Kristus
og hans mænd» (1909), »Aanden i apos
el-kirken» (1910), »Profeten Jeremias» (1913),
»Paulus» (1914), »Dengang han vandrede her»
(1916), »Fat mod» (1922), talrika
predikosamlingar o. s. v. P. E-t.
Ricardo [rikä’däu], David, engelsk
nationalekonom (1772 19/«—1823 13/o), var son till
en börsmäklare och blev tidigt biträde i
faderns affär. Efter brytning med fadern
började han egen rörelse som börsmäklare och
var före uppnådda 26 år ekonomiskt
oberoende. Han inriktade sig även först på
matematik, kemi och geologi men absorberades,
sedan han 1799 gjort bekantskap med Adam
Smiths »Wealth of nations», av
nationalekonomien; med sin affärsverksamhet upphörde
han 1814. I behandlingen av
nationalekonomiens problem tillämpade R. den dittills
övervägande hävdvunna, på isolerande abstraktion
grundade metoden och ådagalade i denna
metods handhavande ett mästerskap, som ingen
annan vare sig före el. efter honom uppnått
(Hollander, »D. R.», s. 119). R:s första
nationalekonomiska skrifter behandlade stegringen
av guldets pris i banksedlar, vilken väckt
allmän oro. Publicerade 1809 i Morning
Chro-nicle, omarbetades de till den mer omfattande
avh. »The high price of bullion a proof of
the depreciation of bank notes», vilken
framkallade bl. a. en kritik av Malthus, vilken
kritik blev upphovet till den brevväxling och
intima vänskap med Malthus, som varade till
R:s död. Det av bullionkommittén 1810
avgivna betänkandet ang. guldprisets stegring
gick i samma riktning som R:s skrifter och
hade trol. direkt påverkats av R., vilken i en
1811 utg. skrift, »Reply to mr Bosanquet»,
tog kommittén i försvar mot Bosanquets
angrepp. R:s uppfattning var, att guldprisets
stegring berodde på att mängden banksedlar
ej vederbörligt begränsats. R:s intresse
fångades sedan av frågan om de ofta
återkommande ekonomiska depressionerna, särskilt inom
jordbruket, och dessa depressioners samman-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
