Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rinman, Sven - Rinmans grönt - Rinna - Rinne, Friedrich - Rinne, Juhani Gustaf - Rinnovamento, Il - Rio - Riobamba - Rio Bravo - Rio Colorado - Rio de Janeiro (stat) - Rio de Janeiro (stad, Rio)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
893 Rinmans grönt-
han införde däri inånga betydelsefulla
förbättringar. Han var emellertid ej blott på dessa
områden en banbrytare, utan hans
outtröttliga verksamhet hade stor betydelse även för
kemiens och mineralogiens utveckling. Led.
av Vet.-akad. (1753). Genom sitt »Försök till
järnets historia» (1782; se även Hjelm, P.
J.) framstod han som sin tids främsta
auktoritet rörande järnets metallurgi. Bland R:s
arbeten märkas f. ö. »Anledningar til kunskap
om den gröfre jern- och stålförädlingen och
des förbättrande» (1772), »Bergwerks-lexicon»
(2 bd, jämte planschband, 1788—89) och
»Af-handling rörande mechaniquen, med
tillämpning i synnerhet till bruk och bergverk» (d.
2, med planscher, 1794; d. 1, av E. Nordwall,
utkom 1800). En minnesvård över R. restes
1833 i Eskilstuna. Biogr. av C. Forsstrand
(1920). — Om Rinmansmedaljen se
Järnkontoret, sp. 36. N. Zn.
Rinmans grönt, kem., se Koboltfärger.
Rinna, socken i Östergötlands län,
Göst-rings härad, s. v. om Skänninge; 81,43 kvkm,
1,096 inv. (1932). Sträcker sig från
östgöta-slättens sydkant långt upp i Holavedens
bergiga skogsbygd och genomflytes av Svartåns
biå Lillan. 1,470 har åker, 5,161 har
skogsmark. Ingår i Ekeby, R. och Blåviks pastorat
i Linköpings stift, Göstrings kontrakt.
Rinne, Friedrich, tysk mineralog (f.
1863 16/3), prof, i mineralogi och geologi vid
tekniska högskolan i Hannover 1894, i
mineralogi och petrografi vid univ. i
Königs-berg 1908, vid univ. i Kiel s. å. och vid univ.
i Leipzig 1909—28. Förutom talrika
vetenskapliga arbeten i kristallfysik, kristallkemi
och petrografi har R. bl. a. även utgivit ett
par allmänt brukade läroböcker:
»Gesteins-kunde» (1901; ll:e uppl. 1928) och
»Kristal-lographische Formenlehre» (1900; 5:e uppl.
1922). N. Zn.
Rinne, Juhani Gustaf, finländsk
arkeolog (f. 1872). Inträdde i arkeologiska
kommissionens tjänst 1900, blev intendent vid
nationalmuseum i Helsingfors 1912,
avdelningschef 1917 och statsarkeolog 1929. R.
ledde 1923—29 restaureringen av Åbo
domkyrka, över vilken han utgivit en
beskrivning (1929). Bland R:s vetenskapliga arbeten
märkes ett om Finlands medeltida borgar
(1914). H. E. P.
Rinnovamento [rinåvame’ntå], II, it.,
förnyelsen; se Italienska litteraturen,
sp. 869.
Rio, sp. rio [ri’å], port, rio [ri’o], flod. —
Vissa floder, vilkas namn äro sammansatta
med detta ord, torde sökas på huvudordet,
t. ex. Rio de la Plata, se La P1 a t a, Rio
Paranä, se P a r a n ä, o. s. v.
Rioba’mba [riå-], huvudstad i prov.
Chim-borazo, republ. Ecuador; 2,798 m ö. h., vid
bibana till järnvägslinjen Guayaquil—Quito;
omkr. 20.000 inv. Gammal indianstad,
centrum i jordbruksdistrikt.
Rio Bravo [rl’åu brä’våu], se Rio Grande 1.
Rio Colorado [rl’åu kålorä’dåu], flod, dets.
som Colorado 1 (se d. o.).
Rfo Cuarto [ri’å koa’rtå], stad i prov.
Cör-doba, Argentina, vid floden Cuarto och
sydamerikanska pacifikbanan; 18,421 inv. (1914);
betydande jordbrukscentrum.
Rio de Janeiro [rfo öo $anäi’ro], kuststat
-Rio de Janeiro 894
i Brasilien, mellan Minas Geraes och
Atlanten, omsluter förbundsdistriktet och
förbunds-huvudstaden R. (se nedan); 42,404 kvkm,
1,996,899 inv. (beräknad folkmängd 1930).
Med undantag av de jämna, ofta sumpiga
kusttrakterna uppfylles R. huvudsaki. av
bergskedjor (intill 1,750 m ö. h.). Odling av kaffe
(särskilt i den bördiga Parahybadalen),
socker och bomull; nötkreatursavel. Industrien
har god tillgång på vattenkraft och är väl
utvecklad (textil-, socker-, kvarn-,
fruktkon-servindustri m. m.); apelsinexport till Europa.
Huvudstad: Nictheroy (86,238 inv. 1920).
Rio de Janeiro [ri’o öo $anäi’ro] (vanl. blott
Rio), huvudstad i förbundsrepubl. Brasilien,
Sydamerikas andra stad, bildar med
omgivningar ett särskilt förbundsdistrikt, D
i-stricto federal (1,167 kvkm, med en
beräknad folkmängd av 1,468,621 inv. 1930;
enl. 1920 års census 1,157,873 inv., därav i
det egentliga stadsdistriktet 790,823). Av inv.
är en stor del negrer. — R. utbreder sig i en
halvcirkel innanför det befästa inloppet till
den 25 km långa, örika Rioviken, en av
världens vackraste och bästa hamnar, och
omges av berg med rik tropisk vegetation, ss.
det branta Päo de Assücar (»Sockertoppen»)
vid inloppet. Efter sanering av
sankmarkerna är R. nu en sund och modern
storstad, bl. a. bekant för sina långa, ståtliga
strandpromenader (t. ex. Avenida Beiramar),
palmkantade bulevarder och sina skyskrapor
m. fl. byggnader. Regntid: nov—maj; temp. är
högst i febr., då medeltemp. är omkring 26° C.
R:s viktigaste pulsådror äro Rua Ouvidor
och Avenida Rio Branco i gamla staden, där
regeringsbyggnader, stadsteatern och
natio-nalbibl. (omkr. x/2 mill. bd) ligga. Från
trafikcentrum Largo do Carioca utgå
spårvägs-linjer åt alla håll; på sluttningarna av
omgivande kullar el. i sänkorna ligga förorter,
bl. a. Botafogo med världsberömd botanisk
trädgård. Underbar utsikt erbjuder bl. a. den
pittoreska bergstoppen Corcovado (704 m
ö. h.), dit bergbana leder upp. Av äldre
förstäder må nämnas Säo Christoväo med det
forna kejserliga slottet, nu museum.
R. är Brasiliens politiska och kulturella
centrum, säte för centralregeringen och de
högsta bildningsanstalterna (univ., gr. 1920,
teknisk högskola, handelshögskola, konstakad.
samt militära högskolor) men även jämte
Santos, som numera exporterar mer kaffe än
R., Brasiliens mest betydande handels- och
hamnstad, uthamn för de rika och
tättbefol-kade staterna Rio de Janeiro, Minas Geraes
och en del av ö. Säo Paulo. Industrien,
skyddad av tullar, har vuxit och omfattar
metall- och stor textilindustri, bryggerier,
kvarnar m. m. Av Brasiliens import gå omkr. 2/s
över R. Regelbundna ångbåtsförbindelser
med Nordamerika, Hamburg, Bremen,
Göteborg (Johnsonlinjen) etc. -— Rioviken
upptäcktes i jan. (därav stadens namn) 1502 av
portugiser och troddes, som namnet Rio
visar, vara mynningen av en stor flod. Försök
att här skapa en fransk hugenottkoloni
slutade med att fransmännen fördrevos av
portugiserna, som 1763 gjorde R. till säte för
kolonistyrelsen. 1808 tog den från Portugal
fördrivna portugisiska konungafamiljen sin
tillflykt till R., där dom Pedro I 1822 utro-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
