Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rio Grande - Rio Grande de Santiago - Rio Grande do Norte - Rio Grande do Sul - Rioja (vin) - Rioja, La (provins) - Riokaffe - Riom - Rio Magdalena - Rio Muni - Rion - Rio Negro - Rio Pará - Rio Preto - Rio Roosevelt - Rios de Lampérez, Blanca de los - Rio Tinto el. Minas de Rio-tinto - Riowöarna el. Bintan(g)öarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
897
skala till konstbevattning i
fruktodlingsdi-strikten (se N e w Mexico, sp. 938).
2. Rio Grande de Minas, flod i
Brasilien, källflod till Paranä (se d. o.).
3. Tocantins’ största biflod, se Äraguaya.
4. Källflod till Madeira (se d. o.).
Rio Grande de Santiago [ri’å gra’ndo öä
santia’gå], Rio de Santiago, i övre
loppet Rio Lerma, flod i v. Mexiko, avvattnar
sjön Lerma (2,610 m ö. h.), genomflyter Lago
de Ohapala och mynnar i Stilla havet. Längd
870 km.
Rio Grande do Norte [ri’o grä’ndo öo nå’rta],
n. ö. Atlantstat i Brasilien; 52,411 kvkm,
738.889 inv. (beräknad folkmängd 1930). Låg,
sandig kust, bergland i det inre.
Konstbevattning. De förnämsta produkterna äro
bomull, socker, salt m. m. Huvudstad och största
stad är Natal; 30,696 inv. (1920).
Rio Grande do Sul [ri’o grä’ndø öo so’l]. 1.
Den sydligaste staten i Brasilien (se karta
vid d. o.), mellan Atlanten och floden
Uruguay, som kringflyter och avvattnar R. i n.
och v.; 285,289 kvkm, 2,959.627 inv. (1930).
Upptages av skogtäckta höjdsträckningar,
som från kustkedjan Serra do Mar i n.
utgrena sig mot v. och s. v., v. och s. därom
av grässtäpper samt i n. av en högplatå,
täckt av araucarieskog och savann.
Kustlandet är utom i n. lågt och kantas av Lagöa
dos Patos m. fl. stora laguner, vari de små
kustfloderna utmynna. Tempererat, för
européer gynnsamt klimat, vid kusten subtropiskt.
Skogarna lämna värdefullt virke.
Boskapsskötsel är huvudnäring; spannmål, vin, frukt
och även ris odlas. Industrien utvecklas.
Kött (konserverat), hudar, ris och kol
exporteras. 1800-talets europeiska kolonisation är
större i R. än i övriga brasil. stater. Tyskarna,
som 1824 grundade sin första koloni n. om
Porto Alegre, dominera därvidlag och uppgå
trol. till mer än 350,000, därnäst komma
italienare. Huvudstad: Porto Alegre (se d. o.).
— R. koloniserades på 1600-talet av jesuiter.
2. Rio Grande do Sul el. Säo
Pedro do Rio Grande do Sul [säü
pe’öro-], förk. Rio Grande, stad i R. 1,
Brasiliens sydligaste oceanhamn, vid inloppet
till Lagöa dos Patos; 53,607 inv. (1920).
Konservfabriker samt en av Brasiliens största
yllefabriker. Direkta båtförbindelser med
Europa.
Rioja [riå^a], spanskt vin från
bergstrakterna kring Ebros källfloder (Rioja alavese).
Jfr A 1 a v a.
Rioja [riå’^a], La, gränsprovins i v.
Argentina (se karta vid d. o.); 89,498 kvkm,
97.558 inv. (1930). Upptages i n. v. av
Anderna med odlade dalar (Rio Bermejos m. fl.),
delvis konstbevattnade, samt s. ö. därom av
torra och skoglösa högslätter med
betesmarker och saltträsk. Betydande gruvdrift (guld,
silver, koppar m. m.), främst vid staden
Chile-cito i Anderna. Huvudstaden, La Rioja
(12.536 inv. 1930), omges av vin- och
fruktträdgårdar.
Riokaffe [ri’o-], se Kaffe, sp. 112.
Riom [riå’], arrondissemangshuvudstad i fr.
dep. Puy-de-Döme; 10,561 inv. (1928). Var
hertigdömet Auvergnes huvudstad under
medeltiden, varifrån flera byggnader bevarats.
Rio Grande de Santiago—Riouwöarna
898
De av svart lava uppförda husen ge R. en
dyster prägel.
Rio Magdalena [ri’å magöalä’na], se
Magdalena.
Rio Muni [ri’å mo’ni], se Spanska
Guinea.
Rion [riå’n], den största mot v. flytande
floden i Georgien (jfr d. o., sp. 572 och
kartan); 314 km lång. Mynnar vid Poti med
sumpigt delta i Svarta havet.
Rio Negro [sp. uttal ri’ä nä’grå, port. ri’o
ne’gro], »svarta floden». 1. Amasonflodens
största biflod; 2,150 km. Uppstår under namnet
Rio Guainia på Colombias llanos, bildar delvis
gräns mot Venezuela och mottager därvid
bifurkationen Casiquiare (se d. o.) från övre
Orinoco; från Pedra de Cucuhy (218 m ö. h.)
flyter R. genom brasil. staten Amazonas (jfr
d. o.) till den 2,4 km breda mynningen (26 m
ö. h.), strax nedom staden Manäos, dit
oceantrafiken når. Flodfarten är i h.:s största
biflod, Rio Branco (se Branco), livligare än
i övre R., där den försvåras av virvlar m. m.
2. Flod i Argentina, bildad av källfloderna
Rio Limay och Rio Neuquén från Anderna,
genomflyter i segelbart lopp territoriet R. (se
nedan) till Atlanten; omkr. 1,000 km lång.
3. Territorium i Argentina, omfattande n.
ö. Patagonien, mellan Rio Colorado och 42°
s. br.; 206,687 kvkm, 55,570 inv. (1930).
Huvudort: Viedma; 2,948 inv. (1920).
Genom-flytes av Rio Negro. Se vidare Patagonien.
Rio Parå [ri’å-], se Tocantins.
Rio Preto [ri’o pre’to], stad i brasil. staten
Säo Paulo, vid järnväg till Säo Paulo; 126,796
inv. (1920). Centrum i ett kaffedistrikt.
Rio Roosevelt [ri’o rö’svelt], högerbiflod till
Madeira, Sydamerika, kartlagd av Th.
Roosevelt 1913; 1,400—1,500 km lång1. Vanl. kallas
R. i övre loppet Rio da Duvida, i mellanloppet
Rio Castanho och i nedre loppet Rio Aripuanä.
Rios de Lampérez [ri’ås-], Blanca de
los, spansk författarinna (f. 1862). Har
särskilt utmärkt sig som litteraturhistoriker och
genom av sp. akad. prisbelönade studier
kraftigt bidragit att sprida ljus över Tirsos liv
och diktning. Ett av hennes förnämsta verk
är »Del siglo de oro, estudios literarios»
(1910). K. A. H.
Rio Tinto [ri’å ti’ntå] el. M i n a s de R i
o-t i n t o, gruvcentrum i sp. prov. Huelva (jfr
d. o.); 9,669 inv. (1920). Gruvorna
bearbetades trol. redan av kartagerna men
ned-lades vid morernas erövring. 1725 fick
svensken L. Wolters trettioårig koncession på
gruvdriften vid R. m. fl. gruvor. 1872 köptes
gruvorna av ett brittiskt-tyskt syndikat (Rio
Tinto company). Årsproduktionen har
upp-drivits till omkr. 1 mill. ton koppar. Jfr G. A.
Granström i »En bergsbok», tillägnad Carl
Sahlin (1921).
Riouwöarna [ri’åu-] el. B i n t a n(g)ö a r n a,
nederl.-ind., ej vulkanisk ögrupp, vid
Malacka-halvöns sydspets, bilda tills, m.
Linggaarki-pelagen m. fl. öar ett residentskap; 32.390
kvkm, 236,569 inv. (1927), huvudsaki.
malajer, omkr. 30,000 kineser och 500 européer.
Huvudstaden, Tandjoengpinang el. Riouw
(4,500 inv.) på ön Bintan(g) el. Riouw (1,178
kvkm), har frihamn. På ön Singkep
tenngruvor. — R. utgjorde förr eget sultanat,
XVI. 29
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
