Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rivière-Théodore, Louis Auguste - Rivoire, André - Rivolgimento - Rivoli (by) - Rivoli, hertig av - Rivteknik - Rivtind - Rivtyg - Rixdorf - Rizal, José - Riza schah Pahlavi - Rizzio el. Riccio, David - Rizzo, Antonio - Rjazan - Rjepin - Rjukan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
919
Rivoire—Rjukan
920
»Ultimum feriens» (motiv ur Flauberts
»Sa-lammbö», 1894), »Salammbö hos Matho»
(1895; båda i Luxembourgmuseet) oeh
»Dansös» (1896; museet i Dresden). R. utförde
under sin sista tid även större arbeten, bl. a.
kvinnogruppen »Två sörjande» (marmor,
1903, Luxembourg), Armand Silvestres
monument i Toulouse (1904) och Mistrals staty
i Arles (1909). G-gN.*
Rivoire [riv<oä’r], André, fransk
författare (1872—1929). R., som lyriker utan
starkare egenart, trädde som dramatiker i
Rostands fotspår med romantiska komedier på
vers — »Il était une bergère» (1905), »Le bon
roi Dagobert» (1908) och »Roger Bontemps»
(1919) — och prosa, bland vilka senare »Mon
ami Teddy» (1910; tills, m. L. Besnard; »Min
vän Teddy», 1913) blivit ett tacksamt
komiskt bravurnummer. R. gjorde sig även
bemärkt som teaterkritiker. Kj. S-g.
Rivolgimento [rivåld^ime^tå], it., mus.,
omvändning av stämmorna i dubbel
kontrapunkt.
Rivoli [ri’våli], by i it. prov. Verona,
intill floden A dige, vid passet la Chiusa.
Terrängen kring R. och till Gardasjön bildar en
till försvar lämplig avskärning, som av
italienarna starkt befästs. Närmast kan den anses
som en framskjuten ställning till den
bakomliggande starka fästningen Verona. Sedan
italienarna kommit i besittning av de
förutvarande österrikiska fästningarna
Franzens-feste och Trident, har betydelsen av
ställningen vid R. minskats. — På platån vid R.
vann Bonaparte 14—15 jan. 1797 en
avgörande seger över österrikarna. L. af P.
Rivoli [rivåli’], hertig av, se Masséna, A.
Rivteknik, se Amerikansk
arkeologi, sp. 739.
Rivtind, norsk fjälltopp på gränsen mellan
Troms och Nordland fylken, n. ö. om
Ofot-fjorden; 1.458 m ö. h. Ax. S.
Rivtyg fys., se Elektricitetsmaskin.
Rixdorf, se Neukölln.
Rizal [ripa’1], José, filippinsk författare
(1861—96). Läkare till yrket och
varmhjärtad patriot, arbetade R., som vistats mycket
i Europa, för folkupplysning och frihet samt
bekämpade jesuitväldet. 1892 blev R.
lands-förvisad och vid hemkomsten från Spanien
1896 dömd till döden och avrättad. I sin
roman »Noli me tangere» (Berlin 1887), som
förbjöds på Filippinerna, skildrade R. det
filippinska livet, särskilt socialpolitiskt. En
annan stor filippinsk roman av R. är »El
filibustero» (Gent 1891). — Se uppsats av
Hj. Stolpe i Nord. Tidskr. 1899. K. A. H.
Riza schah Pa’hlavi, schah av Persien (f.
1878). Var urspr.
simpel soldat men steg i
de militära graderna,
grep efter en
militärkupp 1921 makten
och lät 1925 utropa
sig till även den
nominelle härskaren i
Persien, där han med
stor energi upptagit
en omfattande
reformverksamhet. Se
vidare Persien, sp.
871—872. L-ts.
Rizzio [ri’tsiå] el. Riccio [riTJå],
David, italiensk handsekreterare hos Maria
Stuart och hennes gunstling (1538—66).
Kom till Skottland 1561, anställdes vid
hovet som drottningens kammartjänare, blev
1564 bennes handsekr. och var inom kort
hennes främste rådgivare. Med sina förbindelser
såväl med Filip II som med påven arbetade R.
energiskt för katoliseringstendensernas
överhandtagande i drottningens politik men föll
1566 offer för en sammansvärjning. Se vidare
Maria Stuart, sp. 877.
Rizzo [ri’tså], Antonio, veronesisk
skulptör (omkr. 1430—omkr. 1499). Arbetade
1465—67 på Certosa di Pavia och från 1467
i Venezia. Dogen Niccolö Trons
gravmonument i Frarikyrkan och den 1483 uppförda,
närmast Markuskyrkan belägna portalen till
Dogepalatset äro hans främsta skapelser.
Hans skulpturer, t. ex. Adam och Eva
(Dogepalatset), utmärkas av lyrisk känslighet och
mjuk formbehandling. I ställningsmotiven
förefaller han dock ha tagit intryck av
florentinsk konst. H. C-l.
Rjazan [rjäza’nj], stad i Ryska
Sovjetunionen, Moskvaområdet, 180 km s. ö. om Moskva,
nära floden Oka; 50,919 inv. (1926).
Järnvägsknut, tillverkning av bl. a.
jordbruksredskap. Handelscentrum för omgivande
jordbruksdistrikt (med betydande fjäderfä- och
biskötsel). Inom R:s Kreml ärkebiskoparnas
forna palats, nu museum. — R. var fordom
huvudstad i ett liknämnt furstendöme och
låg urspr. vid nuv. Staraja Rjazan (vid Oka,
54 km s. ö. om nuv. R.). Staden förstördes på
1200-talet av mongolerna, varefter
residenset förlädes till Perejaslavl Rjazanskij, det
nuv. R. Furstendömet införlivades vid
1500-talets början med storfurstendömet Moskva.
Rje’pin, se R e p i n.
Utsikt över Rjukan.
Rjukan (d. v. s. den rykande),
industrisamhälle i Telemark fylke, Norge, uppkallat
efter den 104 m höga Rjukanfoss, som
floden Måne bildar omkr. 5 km ovanför R.;
8,530 inv. (1920). R. ligger i Månes
dalbotten, omgivet av 500—600 m höga berg,
varför solen ej når R. 5 mån. av året; en
kabelbana leder upp till fjällplatån i n.
Sedan 1909 leder elektr. järnväg till Rollag
vid Tinnsjö, därifrån färja och elektr.
järnväg till Notodden. Före fallets utbyggnad
störtade sig vattnet ned genom en trång
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
