Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rom - Undervisningsanstalter, bibliotek, museer och teatrar - Näringar - Kommunikationer - Förvaltning - Befästningar - Litteratur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Rom (Näringar—Litteratur)
095
utom kliniker, medicinska och
naturvetenskapliga institut. Påvliga
undervisningsanstalter finnas också; främst av dessa stå de
två univ.: Propaganda med teologisk och
filosofisk fakultet samt Ponteficia universitä
gregoriana (förr i Collegio Romano, nu i egen
byggnad vid Piazza Santi Apostoli). Vidare
finnas högre lärarinneseminarium och
lantbruksinstitut på Monte Mario n. om R. Av
lärda och vittra sällskap äro de förnämsta
Accademia dei Lincei, Accademia degli Arcadi,
Regio istituto delle belle arti och sist men icke
minst den nybildade italienska akad. med’
företrädare för såväl litteratur och humaniora
som naturvetenskap. Av utländska
institutioner för vetenskap och konst märkas
framför allt tyska arkeologiska institutet (förr på
Capitolium, nu i Via Sardegna), tyska
historiska institutet, École frangaise d’archéologie
(i Palazzo Farnese). Académie nationale de
France (i Villa Medici, se bild 42), British
school, American school of classical studies,
holländska historiska institutet, svenska
institutet i Rom (gr. 1925; i Palazzo
Bran-caceio) etc. Bland andra vetenskapliga
institutioner är av särskild betydelse det
internationella lantbruksinstitutet i Villa
Um-berto (upprättat 1905, i verksamhet från
1909; se Lantbruksinstitut 2). 1932
invigdes Istituto italiano degli studi
germa-nici med särskild skandinavisk avd. och
skandinaviskt bibliotek.
Det på handskrifter rikaste
biblioteket i R. är Biblioteca Vaticana (400.000 bd,
45.000 manuskript); däri har bl. a. ingått
Biblioteca reginensis, drottning Kristinas
boksamling. Det största och för allmänheten
lättast tillgängliga biblioteket är Biblioteca
na-zionale centrale Vittorio Emanuele (över
450 000 bd. 350 000 småskrifter och 2.000
handskrifter), Biblioteca Angclica, Biblioteca
Cecilia (115.000 musikverk). Biblioteca, Chigiana
(nu i Vatikanen), Biblioteca Vallicellana,
Biblioteca della propaganda. Dessutom äro alla
de vetenskapliga institutionerna — såväl
in-som utländska — i besittning av betydande
boksamlingar.
Det förnämsta av museerna är det
va-tikanska (se Vatikanen), vidare Museo
nazionale di Villa Giulia (etruskiska
fornläm-ningar) utanför Porta del Popolo, Museo
nazionale romano (antik och kristen skulptur)
i Diocletianustermerna (bild 45), Galleria
d’arte antica, Galleria d’arte moderna,
Galleria e museo Borghese och Museo etnografico
preistorico, vilka alla tillhöra staten.
Kommunala museer äro däremot Kapitolinska
museet, Palazzo dei Conservatori, Museo
Musso-lini och Museo Barracco. —
Observato-r i e r finnas på Capitolium (12° 28’ 50" ö. Igd,
41° 53’ 54" n. br.), i Collegio Romano, i
Vati-kanens trädgårdar samt ett privat på
Capitolium. — Av teatrarna hålla sig i
Italien endast operorna med stående
skådespelar-trupper. Sedan ett par år tillbaka har R.
en ny och förnämlig opera. På talscenerna
gastera däremot endast kringresande
teatertrupper, av högre el. lägre valör. En teater,
där man dock i allm. kan vara säker på att
få bevittna goda uppvisningar, är Teatro
Valle, som har ett gott renommé. En märklig
förettelse i R:s teaterliv var Bragaglias
futu
996
ristiska teater. Konsertsalar av rang äro bl. a.
Augusteum i Augustusmausoleet och Santa
Cecilia.
Näringar. R. är ännu i våra dagar endast
i ringa grad en industristad. Däremot
blomstrar hantverket. Romerska schalar och
romerska läderarbeten äro berömda över hela
Europa. Icke minst den fascistiska regimens
strävan går ut på att såvitt möjligt
centralisera till R. hela Italiens nationella liv, men
det ekonomiska livet är ännu huvudsaki.
koncentrerat till andra orter, främst till Milano.
De mest betydande italienska bankinstituten
ha sålunda icke sitt säte i R.
R:s kommunikationer äro goda. Ett
tiotal järnvägar för till R., däribland en ny
»snabblinje», direttissima, från Neapel, som
invigdes 1927. Med Neapel förenas också R.
numera genom en praktfull autostrada, byggd
under de senare åren. Sedan
Lateranför-draget underskrevs, har också
Vatikansta-den fått sin egen järnvägsstation vid bibana
till järnvägslinjen mot Viterbo. R. är
knutpunkt för ett flertal lufttrafiklinjer (till
Wien, Genua, Palermo, Alexandria o. s. v.)
och har två flyghamnar, Idroscalo di Ostia
och Aeroporto del Littorio.
Förvaltning m. m. R :s högste styresman
är en guvernör (governatore). F. ö. styres
emellertid också staden av ett consiglio
com-munale med ett verkst. utskott (giunta). Off.
kommunala handlingar undertecknas ännu
S. P. Q. R. (Senatus Populusque Romanus)
alldeles som i antiken — men dessa ord ha
numera endast en rent dekorativ betydelse. —
R. är rikt på sjukhus, hospitier och
välgörenhetsinrättningar av alla slag. Främst bland
sjukhusen står Policlinico; vidare märkas
Santo Spirito (för invärtes sjukdomar),
Conso-lazione, Ospedale San Salvatore och Ospizio
San Michele (för åldringar). 1929 upprättades
en särskild asyl för tiggare. N-rN-n.
Befästningar. Då äldre befästningar voro
otillräckliga, utfördes under 1870-talet en
fortgördel på ett avstånd av 6—8 km från
centrum. Forten byggdes enl. den vid denna
tid i Tyskland använda typen. Senare ha
förslag uppgjorts till fästningens vidare
utbyggande, men man torde ha inskränkt sig till
moderniseringar av befintliga verk. L. af P.
Litteratur. Litt. över den nyare tidens R.
är eg. så överströmmande rik, att det är
mycket svårt att göra ett begränsat urval.
På sv. utgör allt fortfarande H. Schücks
»Rom. En vandring genom seklerna» (2 bd,
1912—14; ny uppl. 1923) ett standardverk.
En kortfattad handbok i R:s historia, konst
och topografi är Alma Velander-Philips »Rom
fordom och nu» (1929). Se även A.
Atter-ströms lilla handbok »Rom» (1926). R:s
byggnadshistoria under renässansen och barocken
behandlas av R. Josephson, »Hur Rom byggdes»
(s. å.). En älskvärd introduktion i det rika
ämnet ger E. Zilliacus, »Romerska
vandringar» (1924). En särskild sida av R:s
minnen ger C. Bildt i »Svenska minnen och
märken i Rom» (2:a uppl. 1932).
Bland utländsk litt. må särskilt nämnas
italienaren R. Lancianis många Romböeker
och G. Faure, »Rome» (sv. övers. 1926).
Ett rikt illustrerat verk är »Rom» i serien
»Italien, Städte und Landschaften» (1928;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
