- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Tredje upplagan. 17. Ryssläder - Snellius /
607-608

(1929) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

607

Sedulius—Seeck

608

Preventivlagen); slutligen olovligt
spel (hållande av spelhus, hasardspel på
källare, värdshus el. annat allmänt
näringsställe), fylleri och djurplågeri (se
d. o.). — S., särskilt otuktsförbrytelserna,
blevo under medeltiden under inflytande av
den kanoniska rätten efter hand bestraffade
med mycket stor stränghet. Och denna
snarare till- än avtog med reformationen, bl. a.
med dödsstraff för horsbrott och blodskam.
För vissa fall nedsattes straffen genom
straffordningen av 1653, men i stor utsträckning
voro de stränga straffen bibehållna i 1734
års lag. Först med upplysningstiden
inträffar en avgörande vändpunkt, vilken i
Sverige betecknas av k. f. 21 jan. 1779, som helt
avskaffade dödsstraffet för horsbrott. Från
denna tid ha i alla civiliserade länder de
forna grymma straffen för dessa brott
småningom försvunnit ur lagarna, varvid den
svenska rätten emellertid är ganska
efterbliven, t. ex. beträffande blodskam. (R. B-l.)

Sedulius (Coelius?), kristen romersk skald
vid mitten av 400-talet. S:s största verk,
hexameterdikten »Carmen Paschale», blev en
viktig förebild för medeltidens kyrkliga
diktning. Hans Kristushymn, »A solis ortus
car-dine», ingår i den romerska kyrkans liturgi
och i övers, som n:r 122 i 1695 års psalmbok.
— Jfr C. Blume, »Unsere liturgischen Lieder»
(1932). Li.

Se’dum, bot., se Fetknopp.

Sedvanerätt (även, lat., ius non scri’ptum,
oskriven rätt, lex non scri’pta, oskriven lag),
den art av positiv (i verkligheten
gällande) rätt, som uppstår genom en växelverkan
mellan samhällslivets bruk el. sedvänjor och
rättspraxis hos domstolar och myndigheter,
vilka, sedan en viss bestämmelse gång på
gång i det enskilda livet godkänts och till
sist förutsättes som gällande, erkänna
densamma som utan särskild överenskommelse
bindande el. tillämplig. S. hade förr vida
större betydelse än i nutiden. 1 1734 års lags
rättegångsbalk kap. 1 § 11 hänsyftas på s.,
såsom positiv rättskälla, med följ, ord:
»Lands-sed, som ej har oskäl med sig, må domaren
ock rätta sin dom efter, där beskriven lag ej
finnes». Bland rättslärda råda f. ö. i viss mån
olika åsikter i fråga om omfånget för s:s
gällande kraft (jfr Landssed). — Litt.: C. G.
Björling, »Lärobok i civilrätt för nybörjare»
(6:e uppl. 1930); T. Almén, »Om köp och byte
av lös egendom» (2:a uppl., 2 bd, 1917—18);
C. A. Reuterskiöld, »Rätts- och samhällslära»
(1912). Rid.*

See [si], Thomas Jeffersson
Jackson, nordamerikansk astronom (f. 1866). Var
1894—1903 prof, vid univ. i Chicago och är
sedan 1903 prof, vid Naval observatory i
Mare island, Kalifornien. S. har bedrivit en
omfattande observationsverksamhet och bl. a.
utgivit det stort lagda verket »Researches on
the evolution of the stellar systems» (2 bd,
1896—1910). K. Lmk.

Seebach [zö’balj], Marie, tysk
skådespelerska (1830—97). Väckte tidigt
uppmärksamhet för sina glada subretter men slog
plötsligt om och stadfäste redan 1852—54 i
Hamburg sitt rykte som en av de främsta
tragiska konstnärinnor Tyskland någonsin
ägt. Hon var 1854—56 anställd vid Burg-

teatern i Wien, 1856—66 vid hovteatern i
Hannover, gästspelade sedan, bl. a. i
Ryssland och Amerika, och var från 1887 anställd
vid kungl. teatern i Berlin. 1859 grundade
hon såsom ålderdomshem för behövande
sceniska artister en »Marie Seebach-Stiftung» i
Weimar. Hon var 1859—68 g. m. Albert
Nie-mann (se d. o.). G. K-g.

Seeberg [zè’bärk], E r i c h, tysk
protestantisk teolog (f. 1888), son till R. S. Blev 1920
prof, i Königsberg, 1927 i Berlin. S. har
skrivit en hel del kyrko- och dogmhistoriska
arbeten, som framför allt sysslat med mystiken
och Luther.

Seeberg [zé’bärk], Reinhold, tysk
protestantisk teolog (f. 1859). Blev 1889 prof, i
Erlangen, var 1898—1928 prof, i systematisk
teologi i Berlin. Hans huvudarbete är
»Lehr-buch der
Dogmenge-schichte» (2 bd, 1895—
98; 2:a uppl., 4 bd,
1908—20), som skildrar
den kristna
lärobild-ningens historia fram
till de reformatoriska
bekännelseskrifterna.

Det innehåller ett
utomordentligt rikt
material och grundar sig,
särskilt i fråga om
medeltiden, på
ingående specialforskningar men saknar i
be

tänklig grad klara perspektiv och fasta
riktlinjer — framställningen är starkt
kompro-missartad, vilket även gäller om hans
»Christ-liche Dogmatik» (2 bd, 1924—25). Sin
teologiska ståndpunkt ville S. under tiden efter
sekelskiftet beteckna som »modern-positiv».
Slagordet väckte på sin tid ett visst
uppseende men har efter hand mist all betydelse.
S. har utvecklat ett mycket omfattande
skriftställarskap och har därjämte varit
livligt verksam på det praktisk-kyrkliga
området. G. A-n.

Seeburg [ty. uttal zé’bork]. I den biogr.
över Ansgarius, Nordens apostel, som på
870-talet skrevs av hans lärjunge och efterträdare
på Bremens ärkebiskopsstol Rimbert, heter det
om Sveakonungen Olofs tåg till Kurland:
»Först kommo de oförmodat till en stad i
Kurland vid namn Seeburg, i vilken funnos
7,000 krigare. Denna stad förhärjade de och
plundrade i grund och brände den». Man har
i vår tid sökt efter denna stad på olika
ställen utefter Kurlands kust, särskilt i
Libau-trakten. Birger Nerman (se d. o.) anser sig
med sina grävningar i hög grad ha bestyrkt
sannolikheten av de gissningar, som i detta
avseende även riktat sig mot Grobin nära
Libau. Bl. a. framhåller han, att namnet S.
anger förtyskning av ett skandinaviskt namn,
och då Grobin har visat sig härröra från
svensk kolonisation, är det ej antagligt, att
det vid Kurlands kust funnits ännu en så
betydande stad vid samma tid. — Litt.: B.
Nerman, »Fynden från Grobin i Lettland»
(Statens Historiska Museum, tillfällig
katalog, n:r 4, 1930). H. R-h.

Seeck [zèk], Otto, tysk historiker (1850—
1921). Blev 1881 e. o. och 1885 ord. prof, i
Greifswald och var från 1907 prof, i Münster

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Jul 2 21:59:12 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfdq/0364.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free