Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sheffield - Shelburne, William Petty-Fitzmaurice - Sheldon, släkt - Sheldon, Francis af - Sheldon, Gilbert - Shelf-is - Shellack el. Schellack - Shelley, Mary Wollstonecraft - Shelley, Percy Bysshe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Shelburne—Shelley
757
halvfabrikat och tillv. av kvalitetsvaror,
knivar, saxar, rakapparater, optiska instrument
etc. men i synnerhet axlar och hjul för
järn-vägsbruk, pansarplåt, kanonstål m. m.
Härtill komma galvaniseringsindustri och på
senare tid tillv. av grammofoner och stift m. m.
— S. har univ., öppnat 1905 (gr. som med.
skola 1828) och särskilt specialiserat för
studier, som stå i samband med de lokala
industrierna. Det var i S. Bessemer 1853 uppfann
och prövade sin bekanta stålprocess.
Shelburne [JeTbän], William P e 11
y-Fitzmaurice, irländsk earl av S.,
engelsk statsman (1737—1805), var 1782—83
engelsk premiärminister och upphöjdes 1784 till
markis av L a n s d o w n e (se vidare d. o.).
Jfr Fitzmaurice.
Sheldon [j"e’lden], från England till Sverige
inflyttad släkt, som innehar ett av de främsta
rummen i det svenska skeppsbyggeriets
historia. Den härstammar från Francis S., som
av politiska skäl nödgades lämna England och
1685 kom till Sverige. Han blev s. å.
skeppsbyggmästare för örlogsflottan och
efterlämnade två söner, Francis S. (d. 1692) och
Charles S. (1655—1739), vilka efter
varandra blevo skeppsbyggmästare. Om den
sistnämndes son G. S. och dennes son F. af S.
se nedan.
Sheldon [J"e’lden], Francis af,
skeppsbyggmästare (1755—1817), son till G. S. Blev
1778 underskeppsbyggmästare vid arméns
flottas eskader i Stockholm, 1795 chef för
kon-struktionsdep. i Karlskrona och 1799
överstelöjtnant i konstruktionskåren. Sedan 1800
tjänstgörande vid konstruktionskontoret i
Stockholm, blev S. 1814 överste och
sekundchef för konstruktionskåren och adlades 1817
(ej introducerad; slöt själv sin ätt).
Sheldon [J"e’ldon], G i 1 b e r t,
skeppsbyggmästare (1710—94); jfr släktart. Blev 1733
underskeppsbyggmästare, vid faderns död
skeppsbyggmästare och 1748, då
skeppsbygg-mästarkåren omorganiserades, kapten i
flottornas konstruktionskår samt 1756
över-skeppsbyggmästare med överstelöjtnants titel.
S. byggde 69 krigsfartyg och uppgjorde i
förening med amiral Ehrensvärd plan till ett
skeppsvarv vid Sveaborg.
Shelf-is (av ty. Schelf, eng. shelf, hylla,
benämning på kontinentalsockeln, se d. o.), de
jämna, endast några tiotal m höga, mot havet
brant sluttande isfält, som i arktiska trakter
uppfylla grunda havsbukter el. kanta landet.
Delvis vila de på havsbottnen, delvis flyter
deras rand på vattnet. Huvudsaki. bildas de
av snö, som faller på stället. S. förekommer
särskilt i sydpolartrakterna, t. ex.
Rossbarriä-ren. Jfr Grundhavsbildningar. K. A. G.
Shellack [,fe’-] el. S c h e 11 a c k, kem. tekn.,
se Gummilack a.
Shelley [J"e’li], Mary Wollstonecraf t,
engelsk författarinna (1797—1851), dotter till
William och Mary Godwin (se G o d w i n, W.,
och W o 11 s t o n e c r a f t, Mary), g. m. P.
B. S. Hon gjorde sig bemärkt med den
fantastiska romanen »Frankenstein» (1818) m. m.
— Biogr. av mrs. Julien Marshall (1889); R.
Church, »Mary S.» (1928). E. F-t.*
Shelley [Je’li], Percy Bysshe, engelsk
skald (1792 */8—1822 ®/7). Tillhörde en
förmögen lantjunkarfamilj. Redan då S. var
skol
758
gosse vid Eton, visade sig hans känslighet,
frihetsbegär, högsinne, vetgirighet och
fantasirikhet. Från Oxford relegerades han efter ett halvt
år för ateism. Detta hade brytning med
föräldrarna till följd. Efter giftermålet med den
16-åriga Harriet Westbrook förde de unga ett
kringirrande liv, varunder S. sökte verka för
sina idéer. 1814 övergav han sin hustru för
den vackra och högtbegåvade Mary Godwin.
Genom arv blev han nu ekonomiskt oberoende.
Efter Harriets självmord gifte han sig med
Mary Godwin. Fråndömd sina båda barn och
utsatt för smädelse och illvilja, lämnade S.
England på allvar och reste till Italien, där
även Byron levde i landsflykt. De hade redan
vid ett av S:s tidigare besök i Schweiz blivit
vänner (se Byron, sp. 356). S. omkom på
en segeltur utanför Livorno. Byron
föranstaltade, att hans stoft brändes och att askan
begravdes i Rom. — S:s första, omogna
diktverk var »Queen Mab» (fullb. 1813), en
drömsyn, vari mänsklighetens lidanden och
blivande omdaning tecknas, med häftiga utfall
mot kristendomen. Högre står »Alastor» (1816),
skildring av en ung skalds drömliv. »Laon
and Cythna» (senare kallad »The revolt of
islam», epos i 12 sånger på Spenserstanser,
1817) ger i breda men oroliga drag tavlor av
frihetskänslans och humanitetens brottning
med tyranniet. »Julian and Maddalo» (1818)
är en skildring av S:s och Byrons samliv i
Venezia. Det lyriska dramat »Prometheus
unbound» (1820) är en upphöjd segersång över
den äntligen frigjorda människan som
planetens självhärskare och förnyare. Hans
tragedi »The Cenci» (1819) har vissa förtjänster
men tillhör snarast skräckromantiken. Vidare
må framhållas »The witch of Atlas» (1820), en
personifiering av den skönhetsskapande
fantasien, »Adonais» (1821), en gripande apoteos
av skalden Keats, det improviserade dramat
»Hellas» (1822; med praktfulla körer), genom
vilket skalden hälsade Greklands nationella
resning, och »Epipsychidion» (1821), en
passionerad idealisering av kärleken. Som
satiriker av aristofanisk halt framstår S. i »Peter
Bell the third» (1819), ett sarkastiskt skämt
med skalden Wordsworth, och »Swellfoot the
tyrant» (1820), vari Georg IV gisslas. Hans
svanesång blev fragmentet »The triumph of
life». Bland S:s smärre dikter äro flera
berömda för sin förening av känslodjup, lyrisk
flykt och själfull enkelhet, däribland »Ode to
the west wind», »The cloud», »To a skylark».
Nämnas må även hans översättningar
(home-riska hymner, Euripides, Platon, Calderön och
Goethe). Hans prosastil (»Defence of poetry»)
är beundrad, och som litterär kritiker visade
han intuition. S:s diktning är buren av hög
idealism, frihetskänsla och människokärlek.
Den är fantasimättad, kosmisk och förklarad.
Välljud och ljust klingande harmoni
känneteckna hans vers. Som lyriker sättes han
bland de främsta i engelsk poesi, ehuru hans
samtid misskände honom. »Poetical works» äro
utg. av Mary S. (4 bd, 1839), som även utgivit
hans »Essays, letters» etc. (1840). Senare
uppl. av hans diktverk ha utgivits av W. M.
Rossetti (1870, 1878), B. Forman (1876, 1892),
Th. Hutchinson (1904 ff.). Brev äro utg. av
R. Ingpen (1909 och senare). Jfr även den
s. k. Julian edition av hans dikter,
prosaarbe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
