Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Småland - Geologi - Klimat - Växtvärld - Djurvärld - Bebyggelse - Näringsliv - Förhistoria
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Småland (Klimat—Förhistoria)
1355
Av kambrosiluriska lager
förekommer i S. i fast klyft endast
underkam-brisk sandsten inom ett smalt kustbälte,
ungefär till n. om Mönsterås. Den går endast
obetydligt i dagen men förekommer rikligt
som lösa block, och särskilt kan man där
iakttaga den s. k. scolithussandstenen (se S
co-lithus). — Vid sjön Hummeln i Kristdala
förekomma talrika lösa block av
kambrosiluriska bergarter, representerande hela
lagerserien från underkambrisk sandsten till
orto-cerkalkens mellersta del (asaphuskalken).
Bland de lösa jordlagren upptager
morängrus, ofta ursköljt till oländiga
blockmarker, den största ytan. Moränlera
förekommer endast där skiffrar o. a. mjukare
bergarter, t. ex. Visingsöformationen, lämnat
materialet till moränbildningarna. Av
isälvsav-lagringar förekomma rullstensåsar,
randdeltan och randplatåer. — Vid inlandsisens rand
bildades genom den olikformiga landhöjningen
vidsträckta smältvattenssjöar, i vilka grus,
sand och lera avlagrades; issjöleran är
utpräglat varvig. Särskilt Vätterissjön intog ett stort
område. — En stor del av östra S. var täckt
av Baltiska issjön (se d. o.). Ancylussjön (se
d. o.) låg i n. (vid Västervik) 50 m och i s.
(vid Kalmar) 18 m ö. h., medan Litorinahavet
(se d. o.) vid samma ställen låg resp. 35 och
14 m ö. h. Postglaciala bildningar från
Östersjöns olika skeden, lera, gyttja och sand,
förekomma rikligt i de lägre belägna trakterna
av S. På den småländska platån finnas
talrika torvmossar. K. A. G.
Klimat. De inre, högt belägna delarna av
landskapet ha ett strängare klimat, under det
att de sydligaste och särskilt området vid
Kalmarsund har kustklimat. Arets medeltemp. är
5,-2° C i Nässjö (jan. —3,2°, juli 15,5°), i
Växjö 5,9° (—2,5° och 16,2°) samt i Kalmar
6,8° (—1,1° och 16,9°). I de höglänta, inre
delarna varar snötäcket omkr. 3 mån., medan
snön blott ligger två mån. i kustlandet i s.
Nederbörden är störst i v. delen av
Jönköpings län (700 mm), minst i s. kustområdet
(400—450 mm). O. Sjn.
Växtvärld- Skogen täcker över halva ytan
av Jönköpings och Kronobergs län samt drygt
tredjedelen av Kalmar län. Huvudsaki.
finnes barrskog, men denna ersättes ofta av
lövskog kring vattendragen och i
kusttrakterna. Björken är det vanligaste lövträdet,
men ek, alm, ask m. fl. förekomma även,
särskilt i lövängarna, som äro talrikast i Kalmar
län och vid Vättern. Bokens nordgräns går
genom landskapet, och dettas s. delar ha stora
bokskogar, vilka dock minskats starkt under
de senaste två århundradena. Även
aven-boken har sin nordgräns i S., och gråalen har
där sin sydgräns. Torvmossar ha stor
utbredning, framför allt i v., och intaga ung. en
sjundedel av Kronobergs och Jönköpings läns
hela ytvidd. Stora ljunghedar finnas s. och ö.
om Bolmen. K. A.
Djurvärld. På Sydsvenska höglandet är
djurlivet i allm. mindre rikt än i de kringliggande
låglandsområdena. Karakteristisk är
förekomsten av trana och knipa, vilken senare
annars är allmännare i n. Sverige. Älg och
rådjur, vilka saknades före mitten av
1800-talet, ha invandrat, den förra från
Östergötland, den senare från Skåne, och äro nu rätt
1356
vanliga. Bland sydligare former märkas iller
och mullvad samt i kustlandet bl. a.
näktergal, hökfärgad sångare, fältpiplärka,
grön-fläckig padda och långbensgroda. På
strandängarna utmed kusten är vipan allmän.
Anmärkningsvärd är den täml. stora rikedomen
på mal i sjön Möckeln. T. P.
Bebyggelsen är gles i det inre höglandet,
medan i kustlandet vid Kalmarsund en tät
jordbruksbygd finnes. I det inre ha främst
industriplatser och järnvägsknutar större
folkmängd. Man kan urskilja en del mer
utpräglade bygdetyper, som sammanhänga med
där-inom belägna industrier. Kring sydändan av
Vättern ha industriorterna Jönköping och
Huskvarna samlat en tät befolkning. O. Sjn.
Näringsliv. S:s huvudnäring är jordbruk
med boskapsskötsel, vilken senare sedan länge
spelat en stor roll genom försäljning till
grannlandskapen. Den förnämsta
spannmåls-bygden är Möre. Skogsbruket är en
huvudnäring, men på grund av långvarig
skogs-skövling är dess nuv. betydelse ej så stor
som förr. Bland industrierna spelar dock
träindustrien en huvudroll. Vidare märkas
tänd-sticksindustrien och glasindustrien på
gränsen mellan Kronobergs och Kalmar län,
medan bergsbruk och järnindustri nu fått
minskad betydelse. Se vidare J önköpings
län, Kalmar län och Kronobergs
län. O. Sjn.
Förhistoria. Till södra S:s inre —
Kronobergs län — kommo de första invandrarna
framför allt längs Mörrumsån men även efter
de övriga åarna, som flyta söderut. Vid Åsnen,
Salen och Bolmen har man funnit boplatser från
den äldre nordiska stenålderns senare skede
(omkr. 4000 f. Kr.). Människor härifrån sökte
sig snart upp mot Helgasjön; flintredskapen på
dessa boplatser äro tillverkade av
Kristian-stadsflinta, som förekommer i n. ö. Skåne och v.
Blekinge, samt sydskånsk flinta. Den yngre
stenålderns boplatser äro talrika i Kronobergs
län; av stort intresse är upptäckten av en
om också icke långvarig bebyggelse i
Klostergrottan i Älmeboda. Länet har ett stort
antal hällkistor (570 kända), ofta stående i låga
stenrösen, från stenålderns slut (i hela S.
saknas dösar och gånggrifter). — Äldsta
kända fynd från det inre av norra S.
(Jönköpings län) torde vara en harpunspets av
ben från Dumme mosse v. om Jönköping,
vilken antyder ett första, kanske sporadiskt
uppträdande av människor i dessa trakter
minst lika tidigt som i Kronobergs län.
Sten-åldersboplatserna tillhöra den yngre
stenåldern. Det har framhållits som troligt, att
ö. sidan av Vättern jämte Visingsö befolkats
från den bördiga östgötaslätten; den steniga
och ofruktbara n. v. delen av Jönköpings län
är mycket fattig på fynd. Hällkistorna äro
talrika i s. delen av Jönköpings län, särskilt
i östbo och Västbo härad, mera enstaka i n.
— Till ö. delen av S. (Smålandsdelen av
Kalmar län) ha invandrarna sannolikt till största
delen kommit från Blekinge; i s. delen av
området finnas fynd från slutet av äldre
stenåldern. Egendomligt nog har man icke
gjort några utpräglade boplatsfynd utefter
Smålandskusten, ehuru sträckan är mycket
rik på stenredskap, inte minst från den yngre
stenålderns äldsta skede, särskilt talrika fynd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
