Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Snellman, släkt - Snellman, Johan Vilhelm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Snellman, finländsk släkt, enl. obestyrkt
. tradition härstammande från en bondson
’ Virkkunen (virkku, kvick, snäll) i
Iden-salmi socken. Flera släktmedlemmar kalla sig
nu Virkkunen. Äldste kände stamfadern är
Olof Jönsson S. (d. 1700),
skräddarmästare i Kiistinestad, riksdagsman 1678.
Släkten S., en av Finlands största kultursläkter,
räknar många präster, lärare, jurister och
köpmän. Om J. V. S., som adlades 1866, se nedan;
hans sonsöner äro målaren Eero S. (f. 1890)
och dennes kusin fil. mag. Johan
Wilhelm S. (f. 1888), som tog verksam del i
jägarrörelsen och frihetskriget och är en känd
industriman. Bland övriga släktmedlemmai
märkas Jussi S. (f. 1879) och hans hustru,
Ruth S., f. S i b e 1 i u s (f. 1894), bägge
skådespelare vid Finska teatern i Helsingfors,
samt fil. mag. Gustaf Robert S. (1864—
1922), vilken som chef för Industristyrelsens
socialstatistiska avd. utförde märkliga
ar-betsstatistiska undersökningar. H. E. P.
Snellman, Johan Vilhelm, finländsk
publicist, filosof och statsman (1806 12/B—
1881 4/7); se släktövers. Föddes i Stockholm,
son till sjökapten Kristian Henrik
S., flyttade 1813 med föräldrarna till
Finland, blev student i Äbo 1822, fil. kand. 1831
och docent i filosofi vid Helsingfors univ. 1835.
S. hörde till Lördagssällskapet (J. L.
Runeberg, J. J. Nordström m. fl.) och var högt
uppburen av den studerande ungdomen,
särskilt den österbottniska, vars kurator han var.
Oppositionellt sinnad, råkade han i konflikt
med den akademiska byråkratien och dömdes
till V2 års suspension. 1839—41 utgav han
några häften, Spanska Flugan, med litterära,
kritisk-satiriska uppsatser. Redan i slutet av
1839 for S. till Stockholm, där han levde i
litterära kretsar, var medarbetare i A.
Blanches Freja, gjorde bekantskap med
Alm-quist och skrev en polemisk fortsättning på
dennes »Det går an» (1840). Bland hans
filosofiska arbeten från denna tid märkas
»Phi-losophisk elementar-curs» (3 bd, 1837—40),
»Om det akademiska studium» (1840) samt
den under en längre vistelse i Tübingen
skrivna »Versuch einer speculativen
Ent-wieklung der Idée der Persönlichkeit» (1841),
som skänkte honom anseende i Tyskland som
anhängare av Hegels skolas vänstra flygel.
I Sverige utgav S. vidare reseskildringen
»Tyskland» (1842), novellcykeln »Fyra
giftermål» (s. å.) samt
»Läran om staten» (s.
å.; ny uppl. 1892), vari
han i Hegels anda
utvecklar, att
national-andan är statslivets
grundval.
Återkommen till
Finland, tjänstgjorde
S. som rektor vid
elementarskolan i
Kuo-pio 1843—49. Här
utgav han från 1844
två tidningar,
Maamie-hen Ystävä och Saima
(svenskspråkig), vilken senare har ett
märkligt rikt innehåll, framför allt inlägg om
nödvändigheten och plikten att höja finska
språket till bärare av en nationell kultur. Med
Saima blev pressen en makt i Finland, men
dess polemiska ton stötte de styrande för
huvudet, och tidningen indrogs 1846. Sina idéer
fortsatte S. att utveckla i Litteraturblad för
Allmän Medborgerlig Bildning (1847—49).
S. sökte 1848 förgäves professur i filosofi
vid Helsingfors univ. men blev 1856, då
en mildare regim inleddes, prof, i
sedelära och vetenskapernas system (filosofi) i
Helsingfors. 1855—63 utgav han åter
Litteraturbladet, utvecklande talrika uppslag om
behovet av järnvägar och banker, om
penningväsendet, skrev litteraturkritik och
riktade sig häftigt mot den »finska
emigrationen» i Stockholm och dess kampanj mot
regimen i Finland; enl. S. borde man med
förtroende möta Alexander II :s uttalade
avsikter. Därjämte fortsatte han, ofta i häftiga
polemiker, sin strid för finska språket.
S. kallades 1863 till senator och chef för
finansexpeditionen. Bevis på monarkens
förtroende voro trontalet till den första lantdagen
1863, uppsatt av S., samt manifestet om finska
språkets likställande med det svenska aug.
s. å. S:s främsta finansiella ämbetsåtgärd
blev genomförandet av myntreformen nov.
XVIII. 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
