Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Soliditetsupplysningsbyrå - Solidus - Solifluktion - Solifugae - 1. Soliman (Suleiman, Sulejman) I, el Kanuni (turkisk sultan) - 2. Soluman II (turkisk sultan) - Solimanbergen, Sulejmanbergen - Solimena, Francesco - Solingen - Solipsism - Solis, Virgil - Solist - Solis y Rivandeneira, Antonio de - Solitär - Solitära bin - Solitären - Solitärträd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
95
Solidus—Solitärträd
96
tillställa kunden ett kostnadsfritt supplement.
— Av större s. i Sverige märkas a.-b. Soliditet
med kontor i Stockholm, Göteborg och Malmö,
Jönköpings juridiska byrå med huvudkontor
i Stockholm och Exportföreningens
kredit-upplysningsbyrå i Stockholm. Även
köpmannaföreningarna och många advokatfirmor
bedriva soliditetsupplysningsverksamhet. Av s.
i utlandet märkas Auskunftei W. Schimmel-,
pfeng, Berlin, The Bradstreet co. och R. G.
Dun & co., båda i New York, samt Wys
Muller & co. i Amsterdam. K. H. A.
Solidus, slagen för lustiniauus I.
SoTidus (plur. so’lidi), lat., »hel», ett
forn-romerskt guldmyntslag, infört genom
Konstantin den stores myntreform (omkr. 312
e. Kr.). Den motsvarade 6,000 silverdenarer,
och dess guldvärde var omkr. 152/3 frcs i
nutida mynt. Då en s. var = */72 av ett
romerskt skålpund (Hbra), bära mynten i fråga
stundom värdebeteckningen LXX1I el. på
grekiska OB, vilket senare även tolkats som
obryzum (rent guld). Även mynt på x/2 och
^3 s. förekommo, mera sällan multiplar därav.
Namnet övergick längre fram på mynt, värda
1/20 av en libra guld, och slutligen på
kopparmynt. Jfr Sol do och S o u. I de baltiska
provinserna användes s. under 1600-talet som
benämning på ett litet silvermynt med dålig
silverhalt (även Schilling). Romerska och
bysantinska s. ha i stort antal påträffats i
jorden i såväl Sverige som Danmark. — Litt.:
H. Ilildebrand, »Solidusimporten till Sverige
under den tidigare jernåldern» (i »Från äldre
tider», 1882); avh. av P. Ilauberg och C.
Neer-gaard i Aarböger for Nordisk Oldkyndighed
og ITistorie 1894 och 1915. A. W-dt.
Solifluktiön, geol., se Jordflytning.
SoliTugae, zool., se Skorpionspindlar.
Solimän (S u 1 e i m a’n, S u 1 e j m a’n),
turkiska sultaner.
1. S. I, e 1 K a n u n i, lagstiftaren, även
kallad den store (1495—1566), son till
Selim I, blev regent 1520 och ådagalade
framstående egenskaper både som lagstiftare, regent
och härförare. S. främjade den andliga
odlingen, byggnadskonst och diktning och
framträdde även själv som skald. Ehuru det
osmanska väldet med honom nådde sin
högsta glansperiod, blev han vid äldre år genom
sitt exempel första orsaken till det förfall,
som sedan inträdde under följ, sultaners
vanstyre (jfr Turkiet, historia).
2. S. II (1647—91) efterträdde 1687 sin då
avsatte broder Muhammed IV. Under
asketiska övningar och studier hade S. utvecklats
till en opraktisk kammarlärd i lagfarenhet
och religion och tvingades nu mot sin egen
vilja att uppstiga på tronen. Tack vare den
skicklige storvesiren Mustafa Köprili (jfr
K ö p r i 1 i) förde han dock en framgångsrik
regering, varunder omfattande inre reformer
genomfördes och rikets anseende i
förhållande till andra makter, särskilt Österrike,
återupprättades. — Europeiska historieskrivare
upptaga stundom Bajasid I:s son i den
osmanska regentlängden som S. I, men denne har
aldrig av turkarna själva erkänts som
regent. Under kampen om tronen med sin
broder Musa mördades han 1410. G. Rqt.
Solimänbergen, Sulejmänbergen,
bergskedja i Främre Indien, huvudsaki. inom n. ö.
Belutsjistan på gränsen mot Punjab. S. stupa
brant mot Indusdalen och genombrytas av
talrika bifloder till Indus. Högsta toppen är
Takht-i-Soliman, 3,445 m ö. h.
Solime’na [så-], Francesco, italiensk
målare (1657—1743), verksam i Neapel. S. tog
intryck av Preti och Giordano och blev den
senares efterträdare som det neapolitanska
måleriets ledande kraft. Han tillägnar sig
rokokons kompositionssätt men bibehåller
senbarockens patos och mäktiga färger. Tack
vare hans stora inflytande fick måleriet i
Neapel under 1700-talet en för rokokotiden
annars ovanlig tyngd. Bland S:s talrika verk
märkas »Madonna med helgon» i Dresden,
»Rebecka vid brunnen» i Venezia m. fl. H. C-l.
Solingen [zä’-], stad i preuss. Rhen prov.,
nära floden Wupper; 135,706 inv. (1925),
inberäknat de 1929 införlivade städerna Wald,
Ilöhscheid, Gräfrath och Ohligs. Centrum för
Tysklands stälmanufakturindustri, var redan
under medeltiden berömt för sina
svärdskling-or. Tillv. omfattar knivar, saxar, liar, sågar
och alla slags verktyg, kirurgiska instrument,
kassaskåp, automobildelar m. m.; dessutom
betydande pappers- och läderindustri.
Solipsi’sm (av lat. sölus, ensam, och i’pse,
själv), filos., den kunskapsteoretiska åsikt,
enl. vilken vi ej kunna äga visshet om någon
annan verklighet än vår egen. Det för
människan omedelbart givna är endast hennes
egna förnimmelser; egentligen vet hon
sålunda icke om något annat än sitt eget jag
och dess förnimmelser, från vilka hon icke är
berättigad att sluta till tillvaron vare sig av
andra jag el. av en yttre värld. S. torde
kunna betraktas som en följdriktig
konsekvens av den överallt i filosofiens historia
framträdande subjektivismen (se d. o.) och
kan därför knappast vederläggas, om ej den
senare överges. S-e. (G. O-a.)
Solis [zä’-], V i r gi 1, tysk konstnär, målare
och grafiker (1514—62). S:s målningar äro
mycket sällsynta, men över 800 stick äro
kända, däribland ornamentstick, flera
bibelsviter, jaktstycken och bilder till Ovidius’
metamorfoser. G-gN.*
Soli’st, mus., en som utför ett solo (se d. o.).
Solis y Rivadeneira [såli’s i riæaöänSFra],
Antonio de, spansk författare (1610—86),
kungl. indisk historiograf, skrev flera
utmärkta dramer och kvicka lustspel, ss. »El
amor al uso» (bearb. av Corneille och Scarron),
samt dikter m. m., men hans förnämsta verk
är hans mönstergilla »Historia de la conquista
de Méjico» (1684; övers, till bl. a. danska, 1747).
Se Rivadeneira, bd 13, 23, 28 och 42. K. A. H.
Solitär, miner., se Ädelstenar.
Solitära bin, zool-, se Bi familj en, sp. 260.
Solitären, zool., se Drontfåglar.
Solitärträd kallas varje träd i en
prydnads-plantering, vilket planterats fristående, skilt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
