Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stockholms borgerskaps militärkårer - Stockholms bryggerier - Stockholms Dagblad - Stockholms enskilda bank
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Stockholms bryggerier—Stockholms enskilda bank
539
krävdes, samlas under fanorna till stadens
försvar. Denna skyldighet bestämdes närmare
genom en förordn. av 1650. Under Gustav Ill:s
tid utkommo nya föreskrifter; namnet S.
fastställdes, och de ställdes i rang näst efter
konungens liv- och hustrupper. De bestodo av
5 bataljoner med 4 skvadroner till häst och
13 (efter hand 19) kompanier till fots under
befäl av en stadsmajor. På 1800-talet
miste S. sin betydelse och upphörde. M. B-dt.
Stockholms bryggerier, a.-b., omfattar
Grön-walls bryggeri, Hamburgerbryggeriet,
Mün-chens och S:t Eriks bryggerier i Stockholm
med filialer i Dalarö, Saltsjöbaden, Uppsala
och Vaxholm. Bolaget gr. 1889. Aktiekap.
29,586,400 kr., 1,200 arb., årstillv.-värde 25
mill. kr.
Stockholms Dagblad, Stockholms äldsta
morgontidning, började utges 2 jan. 1824 av
notarien i poliskammaren G. E. Lodin och
boktryckaren E. A. Ortman men inköptes
snart av tre bröder Walldén, vilka i olika
perioder voro dess ansvariga utgivare, J. A.
Walldén från 1834 ända till 1869. Urspr. en
lokal annonstidning, utvecklades S. under
dennes ledning till en innehållsrik nyhetstidning,
som med konservativ grundton lade an på en
sansad och av partiväsen oberoende
behandling av dagens växlande politiska frågor och
på en rikhaltig kulturavd. Dess inflytande i
båda avseendena steg ytterligare under sonen
V. Walldéns redaktörstid 1869—84.
Sistnämnda år övertog E. W. Montan tidningens
ledning, 1895 efterträdd av brodern C. O.
Montan. Sedan V. Walldén ånyo varit huvudred.
1901—04, följde på denna post K. Hildebrand
(1904—13), G. Gustafsson (1913—17), I.
Österman (1917—19) och G. Reuterswärd (1919—
21). Under denna tid arbetade sig S.
småningom fram till ställningen som de
konservativas huvudorgan och fick även
tidnings-tekniskt en rangplats främst genom de
insatser, som gjordes av C. G. Tengwall
(redaktionschef 1907—13). Under världskriget
spelade den en betydande roll även genom sin
ut-rikesavd., skickligt och auktoritativt ledd av
V. Söderberg (utrikesred. 1902—21). Bland dess
övriga fast anställda medarb. under denna
period må nämnas: C. V. A. Strandberg, E.
Beckman, Y. Svartengren, J. G. Christensén,
S. Granlund, J. F. Heurlin, V. Langlet, K. J.
A. Wulff, A. F. Zethræus, A. J. Bruzelius,
P. A. Öländer, H. Wigert-Lundström, Claes
Lundin, P. Staaff, S. Söderman, Klara
Johansson, W. Swahn, O. Rabenius, F. Böök, G.
Nordensvan, Th. Wallbeck-Hallgren (»Waldeck»),
K. Hj. Lundgren (»Abbé Coignard»), H. André
och T. Rangström. En serie kända namn
återfinnas bland S:s utlandskorrespondenter: J.
Janzon (»Spada»), E. Sjöstedt (»Osborne»), G.
Blomqvist, L. Zetterstén, F. Henriksson och
G. Torelius. Mer el. mindre regelbundet
skre-vo följ, utom redaktionen stående personer
inom samhällets skilda klasser: H.
Wiesel-gren, H. Forssell, R. Törnebladh, J. H. Palme,
Hj. Edgren, N. P. ödman, G. af Geijerstam,
G. Janson, F. Schulthess, V. Rudin, A. G.
Nathorst, V. Balck, H. Iljärne, H. Schück,
S. Hedin, A. Jensen, S. Clason, C. G. Laurin
och E. F. Heckscher.
1868 började en särskild landsortsuppl.
utges. S. var från början söckendagstidning.
540
1885 tillkom för varje vecka ett sjunde
nummer, innehållande bl. a. biografier, resebrev,
konst och litteratur samt annan mera
underhållande läsning. Ända till 1877 hade
tidningen vanl. blott 4 sidor i varje nummer,
men sidantalet ökades sedermera, ibland ända
upp till 32 sidor. Från liten enspaltig kvart
steg formatet successivt till 7—8-spaltigt.
Sedan V. Walldén 1878 bildat S:s a.-b.,
tillhörde S. detta bolag till 1920, då det
tvingades likvidera. Tidningen övertogs då av S:s
nya a.-b. och utgavs 1921—31 huvudsaki. som
nyhetstidning utan skarpare prononcerad, om
också alltjämt konservativ politisk färg i ett
förminskat format och med starkt
koncentrerat innehåll. Huvudred, voro under denna tid
W. Ericson (1921—26), H. André (1926—28)
och E. Stomberg (1928—31). S:s verksamhet
som självständigt organ upphörde emellertid
nov. 1931, då det sammanslogs med
Stock-holms-Tidningen (se vidare d. o.) till
Stock-holms-Tidningen Stockholms Dagblad.
Stockholms enskilda bank, den första
privatbanken i Stockholm, grundades 1856 av
A. O. Wallenberg (se d. o.). Minimikapitalet,
1 mill. rdr, tecknades på några dagar, och
S. öppnades 15 okt. 1856. Oaktat dess första
verksamhet inföll under ogynnsamma tider —
1857 utbröt en våldsam kris —, intog S. snart
en ledande ställning inom svenska
bankvärlden. Wallenberg bröt beslutsamt med
gammal slentrian och beträdde nya vägar, som
senare ansetts nödvändigt tillhöra en modern
banks affärspolitik. Sålunda uppmuntrades
inlåningsräkningarna deposition och upp- och
avskrivning. 1 motsats till övriga enskilda
banker, som mottagit penningar på deposition
blott när detta var lägligt för banken,
mottog S. alla erbjudna depositioner mot en off.
kungjord räntesats. Också uppgick bankens
inlåning på nämnda räkningar vid 1859 års
slut till 7,9 mill. rdr mot blott 5,5 mill. rdr
för övriga sedelutgivande banker tillhopa. En
betydelsefull bankteknisk nyhet, som infördes
redan från början, var
postremissväxelrörel-sen, som snart upptogs av andra banker, bl. a.
Riksbanken 1860. Genom att åtaga sig
inväx-ling av andra bankers sedlar,
postremissväx-lar m. m. blev S. ett clearingombud för
svenska landsortsbanker; denna verksamhet
övergick dock till större delen till Skandinaviska
kredit a.-b., då detta 1865 öppnat kontor i
Stockholm. På ännu ett område var S.
banbrytande. Jämte den vanliga in- och
utlånings-rörelsen började S. snart köpa och sälja
obligationer och utländska valutor samt
medverka vid emissioner av statslån o. a.
obligationslån, särskilt järnvägslån och statslån till
övriga skandinaviska länder. De första
svenska statslån, vid vilka S. medverkade, voro
två på vartdera 3 mill. rdr 1861 och 1863.
Bland tekniska nyheter från senare tid, som
utgått från S., märkes inrättande av en
no-tariatavdelning 1888, vilket exempel snart
följdes av de flesta större svenska
banker. S. har ensam av svenska banker haft
förmånen, att dess ledning fortgått i
oavbruten tradition, i det att den ständigt legat i
händerna på medlemmar av huset Wallenberg.
Efter A. O. Wallenbergs död 1886 blev hans
son Knut Wallenberg (se d. o.) chef. 1911
efterträddes han av brodern Marcus Wallen-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
