Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sydamerika - Historia - Litteraturanvisningar - Sydantillerna - Sydarabiska språk - Sydaustralien - Syd-Carolina, South Carolina (S. C.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sydantillerna—Syd-Carolina
1095
Granada och 1776 en över La Plataländerna.
Upplysningstidens frihetsidéer och
undertryckandet av jesuitorden underblåste i S. den
feodala aristokratiens och de breda lagrens
missnöje med den tungrodda spanska
förvaltningen. Den franska erövringen av Spanien
1808 lossade bandet med S., som ej erkände
Joseph Bonaparte. Frihetshjältar, ss. Miranda,
Bolivar, San Martin och Sucre, ledde 1810 ff.
olika uppror, vunno snabba framgångar,
besegrades av de spanska trupperna men fingo
åter överhand, och 1824 vann Sucre vid
Aya-cucho en avgörande seger. Redan 1822
erkände U. S. A. de sydamerikanska staterna,
men de erkändes först långt senare av
Spanien, Chile sålunda först 1844. Vid
frigörelsen voro gränserna ej överallt fixerade, vilket
lett till upprepade tvister och krig (se art.
om de olika staterna). A. A-t.
Litteratur anvisningar. Geografisk litt.: O.
Nordenskjöld, »Människor och natur i S.»
(1923); The South American Handbook (årl.
sedan 1924); P. Denis, »Amérique du Sud» (i
»Geographie universelle», 2 bd, 1927); E. W.
Shanahan, »South America. An economic and
regional geography» (1927); O. Schmieder,
»Länderkunde Südamerikas» (i »Enzyklopädie
der Erdkunde», 1930); N. Wohlin, »Det
moderna S.» (s. å.). — Historia: B. Moses, »The
spanish dependencies in South America» (2 bd,
1914); E. Nordenskiöld, »S. Kampen om guld
och silver» (1919); W. S. Robértson, »History
of the latin-american nations» (1925).
Sydantillerna, benämning på den kedja av
öar i s. Atlanten, Sydgeorgien,
Sydsandwich-öarna, Sydorkneyöarna och Sydshetlandsöarna
(se dessa ord), som bilda föreningslänken
mellan Sydamerika och Antarktis.
Sydarabiska språk, de språk, som talades i
s. Arabien, innan nordarabiskan efter
Muhammeds uppträdande (600-talet e. Kr.)
trängde fram, huvudsaki. mineiskan (se M
i-n é e r) och sabeiskan (se Sabéer), och
som ännu leva kvar i folkliga dialekter dels
i de avlägsna kustländerna i ö., mehri, dels
på ön S o k o t r a, sokotri. De äldre språken
stå i det hela nordarabiskan täml. nära men
uppvisa dock t. o. m. sinsemellan djupgående
olikheter. De nutida dialekterna avvika starkt
från de äldre men ha därjämte bevarat
enstaka, mycket ålderdomliga företeelser. — Se
Th. Nöldeke, »Die semitischen Sprachen»
(1887; 2:a uppl. 1899), och F. Ilommel,
»Süd-arabische Chrestomathie» (1893). P. L.
Sydaustralien, eng. South Australia, delstat
i Australiska statsförbundet, omfattar mell.
delen av kontinentens sydkust (S:s kustlinje
2,478 km) och upplandet till 26° s. br.; 984,341
kvkm, 585,562 inv. (beräknad folkmängd 1932),
därav 321,337 i huvudstaden Adelaide (med
förstäder). Australnegrernas antal
beräknades 1930 till 2,426 men torde vara långt större.
S. genomflytes på en sträcka av 847 km
av floden Murray, kring vilken en bördig
lågslätt utbreder sig. V. härom sträcker sig
från s. till n. sydaustraliska höglandet, en
kambrosilurisk bergskedja (ej överstigande
1,000 m ö. h.), vars n. del benämnes Flinders
range. Detta högland skiljes från
västaustra-liska ökenplatån, som uppfyller nordvästra S.,
av den stora sydaustraliska dalen, under
tertiärtiden en havsvik, nu upptagen av Torrens-
1096
sjön och de båda djupt inträngande
Spencer-och S:t Vincentgolferna. Dessa åtskiljas av
den granitiska Yorkehalvön. ö. kusten av S:t
Vincentgolfen är S:s förnämsta
jordbruksbygd; frukt- och vinodling på Gawler- och
Adelaideslätterna och vid nedre Murray med
irrigationscentrum vid Renmark m. fl. orter.
Platålandet v. om Spencergolfen utgöres till
stor del av öken, i n. v. täckt av sanddyner,
norrut genomdraget av bergskedjor, ss.
Mus-grave på gränsen till Nordterritoriet, och
söderut rikt på saltsjöar. Boskapsskötsel och
odling ha med förbättrade jordbruksmetoder
trängt alltmer västerut. Även i sänkorna
kring Lake Eyre har kolonisationen gått
framåt med tillhjälp av artesisk bevattning.
Om klimat, växt- och djurvärld se vidare
Australien. Till följd av de ringa
guld-fyndigheterna i S. har immigrationen varit
obetydlig. Univ. finnes i Adelaide,
lantbruksinstitut i Roseworthy.
S. är en av statsförbundets ledande
vetestater och står främst i fråga om kornodling.
1930 funnos 183,529 hästar, 218,985
nötkreatur, 5,9 mill. får och 82,991 svin. Stora
betesmarker finnas i reserv i v., n. v. och n. ö.
Vingårdarna äro Australiens förnämsta. Vin
och frukt exporteras, huvudsaki. till
Storbritannien. Järnmalm är det viktigaste
mineralet, som brytes, i andra hand komma gips,
salt och koppar; kol saknas. Port Pirie,
ut-liamn för Broken hill, är metallindustriens
centrum. 1930 funnos 1,814 fabriker, som
sysselsatte omkr. 32,000 pers. Viktigaste
exportvaror äro ull, vete, koppar, kött och
mejeriprodukter, vin, frukt, hudar och skinn.
Importen hade 1929 ett värde av 11,3 mill. pd
st., exportens värde var 14,8 mill. (motsv.
siffror voro för 1931 resp. 3,9 mill. och 10 mill.
pd st.). Största hamnen är Adelaide.
Järnvägsnätet är nästan h. o. h. koncentrerat
till huvudbygderna i s. ö.; dessutom gå
genom S. de transkontinentala öst—väst- och
syd—nordjärnvägarna. Även Murray är
transportled. M.
Författning. S. är en av de sex »stater»,
som sedan 1901 bilda Commonwealth of
Australia (se Australien och Australiska
statsförbundet). Folkrepresentationen
består av två kamrar, lagstiftande rådet
(Le-gislative council) och församlingen (House of
assembly). Rådet väljes på 6 år med
förnyande av halva antalet vart 3:e år. Det kan ej
upplösas av regeringen. För valrätt till rådet
krävas 21 års ålder och en viss census (även
kvinnor ha sedan 1894 valrätt). För
valbarhet kräves 30 års ålder. Till församlingen är
rösträtten allmän. Hela församlingen förnyas
vart 3 :e år. Regeringen utgöres av en
guvernör, tillsatt av brittiska kronan, och en
parlamentarisk ministär på sex pers. G. H-n.
Historia. Känt redan på 1500-talet av
spanjorer och portugiser, utforskades S. 1644
av Tasman, i början av 1800-talet av
Flinders och Sturt. S. blev eng. koloni 1836 och
fick egen författning med självstyrelse 1856.
— Jfr J. Bläcket, »History of South
Australia» (2:a uppl. 1911) och »Handbook of South
Australia» (1914).
Syd-Carolina [-kärelåFne], off. South
Carolina, förk. S. C., en av de ursprungliga
13 staterna i U. S. A., en av Sydatlantiska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
