Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Torell, Otto Martin - Torells land - Torén, Carl Axel - Torero - Torestorp - Toresund - Toreutik - Torfæus, Thormod - Torgau - Torgils Knutsson - Torgny Torgnysson lagman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
461
Torells land—Torgny Torgnysson lagman
462
verkade han för dennas utbildning till en
vetenskaplig institution av erkänd rang. T. var
särskilt livligt intresserad av geologiens
tillgodogörande för det praktiska livet, jordbruk,
bergshantering m. m., och hade, redan innan
han blev verkets chef, låtit utföra arbeten, som
bidrogo till grundläggande av den skånska
cementindustrien. För stenindustriens
utveckling hade han ett synnerligen stort intresse
och verkade ytterst förtjänstfullt för denna.
— Litt.: Minnesteckning av L. Holmström
i Geol. Fören:s Förhandi., 23, 1901; A. G.
Nathorst, »O. T.» (i Ymer, 20, 1900). — T:s
porträtt återges på vidst. pl. A. G. N. (N. Zn.)
Torells land, sydligaste delen av
Västspets-bergen (se kartan vid Spetsbergen).
Torén, Carl Axel, teolog (1813—1904).
Blev fil. dr i Uppsala 1836, teol. lic. 1852,
prof, i pastoralteologi 1853, teol. dr 1860 och
var förste teol. prof, och domprost 1865—89.
T. var en sällsynt
varmhjärtad kristen
personlighet och
gjorde starkt intryck som
predikant. Religiöst
sett lutade han mest
åt den lågkyrkliga,
evangeliska
riktningen Vid en utrikes
resa 1848—49 hade
särskilt skotska
frikyrkan gjort intryck på
honom. På regeringens
uppdrag studerade T.
1861—62
religionsun
dervisningen i flera länder. Sedan 1853 satt han
i bibelkommissionen och var 1867—78
mestadels tjänstledig för detta arbete. Provövers,
av N. T. utkommo 1873 och 1877, av G. T.
1878 men blevo icke antagna. Vid 1868 års
kyrkomöte väckte han förslag om ny katekes
samt om att svenska kyrkan skulle som sådan
upptaga hednamission. Det förra förslaget
förverkligades 1878, det senare 1874. 1883—89
satt T. som ordf, i en psalmbokskommitté,
vars förslag dock ej vann anklang. Av hans
psalmer märkes »Hemlandstoner mäktigt
ljuda» (n:r 662 i »Nya psalmer»). 1903
ägnade honom teol. fakulteten i Uppsala en
festskrift. T:s självbiogr. utkom 1892. K. B. W-n.
Torero [tårä’rå], sp., se Tjurfäktning.
Torestorp, socken i Älvsborgs län, Marks
härad, närmast ö. om sjöarna Tolken och
öresjön; 62,48 kvkm, 1,080 inv. (1933). Sjörikt
platåområde med odlade dalgångar. 618 har
åker, 2,966 har skogsmark. Ingår i T:s,
öxa-bäcks och Älekulla pastorat i Göteborgs stift,
Marks och Bollebygds kontrakt.
Toresund, socken i Södermanlands län,
Selebo härad, vid Mälaren, n. om Mariefred;
73,74 kvkm, 1,277 inv. (1933). Slättbygd,
uppdelad av skogiga bergpartier. 2,406 har åker,
3,768 har skogsmark. Egendomar: Herresta,
Rävsnäs (se dessa ord), Vaxäng m. fl. Pastorat
i Strängnäs stift, Domprosteriet.
Toréutlk, konsten att framställa upphöjda
bilder, företrädesvis i metall.
Torfæus, T h o r m o d, isländsk
historieskrivare (1636—1719). Studerade i Köpenhamn,
blev 1682 historiograf för Norge. Hans främsta
verk är »Historia rerum Norvegicarum» (1711).
T:s »isländska hypotes» — de isländska
Slottet Hartenfels i Torgau.
källornas danska kungarad contra Saxos —
åstadkom livlig diskussion. — Jfr Ellen
Jör-gensens monogr. om dansk historieskrivning
(1931). B. H-d.
Torgau [tä’rgåu], stad i preuss. reg.-omr.
Merseburg, prov. Sachsen, på Elbes vänstra
strand; 12,650 inv. (1925). En under
reformationstiden betydande stad. Slottet Hartenfels
är en av Tysklands största
renässansbyggnader. — IT. utarbetades 1530 de s. k.
Tor gaua r t ikl ar na (se
Augsburg-ska bekännelsen). 1637 var J. Banér
innesluten i ett befäst läger vid T. (se B
a-n é r, sp. 824). — Jfr E. Henze, »Geschichte
der ehemaligen Kur- und Residenzstadt T.»
(1925).
Torgils Knutsson, dets. som Tyrgils
Knutsson (se d. o.).
Torgny Torgnysson lagman (isl. Porgnyr
Porgnysson) var enl. Snorre i »Heimskringla»
lagman i Tiundaland på Olof Skötkonungs
och Olav den heliges tid (början av
1000-talet). Snorres skildring av T. torde dock ej
ha historiskt värde, t. o. m. T:s historiska
existens måste anses obestyrkt. Enligt Snorre
rådde mellan konungarna Olof och Olav
fiendskap. Då Västergötlands jarl Ragnvald och
Olav Haraldssons sändebud på Uppsalatinget
1018 sökte förmå Olof Skötkonung till
förlikning med Norges konung samt till
bekräftelse härpå för Olav Haraldssons räkning
an-höllo om svenska konungadottern Ingegerds
hand, blev Olof Skötkonung ytterst uppbragt
och avslog anbuden. Ragnvald jarl
understöddes då av T., som höll ett kraftfullt tal.
Olof traktade efter Norge, vilket ingen
sveakonung förr eftersträvat. Detta misshagade
allmogen, som gärna skulle följa konungen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
