175 Vaxstickor—Webb, B. 176 märkt av vaxartade, saftrika, glest ställda skivor och vitt sporpulver. De flesta arterna äro ätliga, bl. a. ängsvaxskivling, H. pra-tensis, och scharlakansröd v., II. puniceus (se färgpl. vid art. Svampar), samt frost-v ax s k i v 1 i n g, II. hypotheius, vai s slem-miga, olivbruna fruktkroppar framkomma först sedan starkare nattfroster inträffat. Oduglig på grund av sin beska smak är besk v., H. erubescens, som på vitaktig botten är rödsprängd el. rödprickig. Th. Lfs. Vaxstickor, se Tändstickor, sp. 974. Vaxtaft, se Vaxduk. Vaxtavlor (lat. ta'bulae el. cérae), i antiken skrivtavlor av trä, bestrukna med vax. Man skrev i vaxet med en stilus av metall, vars andra ända var plattad och användes att utplåna det skrivna. Jfr Diptykon. Vaxön, se Vaxholm 1. Way [vaj], Johan, målare (1792—1873). Deltog som underlöjtnant i krigen 1813 och 1814 samt studerade sedermera miniatyrmålning i Belgien och glasmåleri i England och Frankrike. W:s målningar äro utarbetade med ängslig noggrannhet, glatta och kalla. 1831 blev W. ritmästare vid Uppsala univ. med professors titel. Han utförde (till 1841) glasmålningarna i Gustavianska gravkoret i domkyrkan. 1845 blev han miniatyrmålare vid Konstakad. i Stockholm. Fantasiporträtt och kopior ägas av Uppsala univ., ett porträtt i miniatyr (J. F. Julin) finns i Konstakad., ett porträtt i olja (J. Chr. Toll) på Gripsholm. L-k.) Wayang [coa'jan], jav., »skugga», se J a-vanska språket och litteraturen. Waziristän, berglandskap i Främre Indien, inom North-west Frontier province, uppfylles till stor del av Solimanbergens nordliga kedjor. W. bebos av den krigiska, till namnet muhammedanska stammen w a z i r i, som energiskt motsatt sig alla brittiska försök i form av straffexpeditioner att införa ordnade förhållanden. Vazov [va'zåf], Ivan, bulgarisk författare (1850—1921). Deltog i den bulgariska emigrantrörelsen före befrielsekriget, var sedan skollärare, landsflyktig under Stambolovs regim och 1897 en tid undervisningsminister. V. bidrog mäktigt till den bulgariska litteraturens höjande och räknades som sin tids nationalskald. Bäst var han måhända som lyriker med patriotiska strids-sånger under befrielsekampen och kriget mot Serbien, naturstämningar, ballader och erotiska dikter. I noveller och romaner hämtade han motiv ur Bulgariens historia och samtida liv; europeiskt känd blev romanen »Pod igoto» (1888; sv. övers., »Under oket», 1893), en skildring från den bulgariska resningen. Som dramatiker (»Borislav», 1910; dramatiserade berättelser) vann V. stor popularitet. Han var i övrigt verksam på alla områden av litteratur, skrev satirer, legender, reseskildringar och litterära essäer. A. A-1. V-borrning, arkeol., se Knapp. V-bottenbåtar, se Motorbåt, sp. 376. W. C., förk. för eng. water-closet, vatten -klosett. W. C. T. U., se Nykterhetsrörelsen, sp. 11. V. D. M., förk. för lat. ve'rbi divini minister, Guds ords tjänare, präst(vigd). Weald [coild], The W., se D o w n s. Wealdenformationen [toiTdon ], ofta endast W e a 1 d e n, en i n. Europa förekommande sötvattensbildning, inlagrad mellan den övre marina juran och den nedre marina kritan, representerande delar av bägge, som uppkallats efter The Weald (se Storbritannien, sp. 587). W. räknas numera till kritsystemet, och dess bildningar kunna från s. England, ön Wight, över Nordtyskland följas ända fram till Polen. W. består av sandstenar och leror, ställvis stenkolsförande, och innehåller av fossil framför allt sötvattensmollusker, ss. Cyrena, Unio och Paludina. I kolfältet vid Bernissart i Belgien har man funnit talrika skelett av den stora Iguanodon bernissaerten-sis (se D i n o s a u r i e r, sp. 949—950 och bilder). Bland de till w. hörande sandstenarna märkes den finkorniga D eis te rsan ds t e-n e n i närheten av Hannover i Deisterbergen, som har fått stor användning som byggnads-sten (bl. a. i Kolnerdomen). K. A. G. Wear [o>i'o], flod i eng. grevsk. Durham, uppstår i Penninska bergen, utmynnar i Nordsjön vid Sunderland; längd 104 km. Nedre W. är av vikt som transportled för stenkol. Weatherboards [&>e'öobådz], eng., se S å-g a t v i r k e, sp. 1153. Webb [coeb], sir Aston, engelsk arkitekt (1849—1930), skapade en ny fasad till Buc-kingham palace, fullbordade Victoria and Albert museum, Royal college of Science m. m. Webb [<yeb], Beatrice, f. Potter, sedan 1929 lady Passfield (se Webb, S.), engelsk socialpolitiker (f. 1858). Lärjunge till H. Spencer, utgav W. 1891 den uppmärksammade »The cooperative movement in Great Britain», medverkade i Ch. Booths undersökningar och arbeten om arbetarklassens levnadsförhållanden, »Life and labour of the people» (1891— 1903), och utarbetade den första teorien för fackföreningsrörelsen. 1892 gifte hon sig med S. W. (se nedan). W. har bl. a. skrivit om fackföreningslagstiftning, lagstadgade minimilöner och kvinnornas krav på »lika lön för lika arbete», »The case for the factory acts» (1901), »The case for the national minimum» (1913), »The wages of men and women, should they be equal?» (1919), »Methods of social study» (1932). Led. av 1905 års fattigvårdslagstiftningskommitté, författade hon minoritetens utlåtande 1907, som kom att behärska den offentliga debatten i frågan. Självbiogr. 1926. E. F. K. S-n.