567 Vindruvvecklaren—Windthorst 568 Vindruvvecklaren, Co'nchylis (Grapholitha) ambigue'lla, har ljusgula framvingar, i mitten med ett brett, mörkviolett, i blygrått infattat tvärband; vingbredd 12 mm. V. svärmar i vinbergen på våren och lägger sina ägg på knopparna, vilka förtäras av larverna. Denna första generation är känd av alla vinodlare under namn av »Heuwurm». De i juli framkommande fjärilarna lägga äggen på de omogna druvorna, vilka förtäras av larverna av andra generationen, som kallas »Sauerwurm» och på hösten förpuppas på skyddade platser. V. är näst efter vinlusen vinodlingens farligaste fiende. I Moseldalen uppskattades skadan 1897 till 30 mill. Rmk, och 1891 uppgick i Frankrike skadegörelsen till 100 mill. frcs. I s. Europa spelar v. en mindre roll, enär den där mera effektivt hålles i schack av parasitinsekter. V. har spritt sig till Mindre Asien, Indien och Japan. Den bekämpas genom besprutningar med nikotinhaltiga vätskor. I. T-dh. Windscheid [vi'ntfait], Bernhard, tysk rättslärd (1817—92), bl. a. prof, i romersk rätt 1857 i München, 1871 i Heidelberg och 1874 i Leipzig. W. var 1874—83 led av den kommitté, som utarbetade förslag till den nya tyska civillagboken (Bürgerliches Gesetzbuch). Bland hans skrifter må nämnas »Lehrbuch des Pandektenrechts» (3 bd, 1862—67; 9 ;e uppl. utg. 1906 av Th. Kipp), en framställning av den på romersk grund vilande s. k. pandekt-rätten i Tyskland före Bürgerliches Gesetzbuch (se Romersk rätt, sp. 1037) M. F-r.* Vindskala, meteor., se Beau forts vindskala och Vind, sp. 555—556. Vindskida (vinsked i Västmannalagens bi-hang), takskoning av bräder på husgavlar till skydd mot vind och väta. V. användas ännu allmänt på träbyggnader på landet. Från uppländska (sten)kyrkor äro flera v. kända, som på grund av sin ornamentik kunna hänföras till medeltiden. O. J-e.* Windsor [<wi'nzo], off. New W., stad i Berkshire, s. England, på högra stranden av Thames; 20.284 inv. (1931). W. var fordom beryktat för sina många krogar. Windsor castle är på grund av sin ståtliga grupp av gamla byggnader och sina många historiska minnen ett av de intressantaste kungliga palatsen i världen. Det har i många årh. varit de engelska regenter-nas förnämsta residens. Redan i tidig medeltid fanns ett fäste vid W.; huvuddelen av detta kvarstår ännu och utgör den runda vall, omkr. 38 m i diam., på vilken Runda tornet vilar. Det första fullständiga Runda tornet byggdes 1272 men ombyggdes av Edvard III (1327—77), som bestämde, att det nya tornet skulle vara samlingsplats för den nyinrättade Strumpebandsörden: flaggtornet tillbyggdes på Georg IV :s tid (1820—30). På slottets nedre, v. gård, mittemot ingången, ligger S:t Georgskapellet, där strumpebands-riddare upptas och ordenskapitel hållas, byggt i sengotisk stil under Edvard IV (1461 —83), fullb. under Henrik VIII (1509—47) och senare restaurerat. Där ligga Henrik IV. Edvard IV. Henrik VIII, hans tredje gemål, Jane Seymour, Karl I m. fl. begravna. På ö. sidan tillstöter Albert chapel, urspr. byggt av Henrik III (1216—72) åt Edvard Bekännaren. Det började ombyggas av Henrik VII (1485—1501). Kapellet förblev ofullbordat ända till senare tid, då drottning Viktoria lät smycka detsamma. Där gravsattes Edvard VII (1910). Omkring den övre gården ligger det egentliga palatset, ombyggt under Georg IV (1820—30). På n. sidan ligga stats- och audiensrummen, på den ö. den kungliga privatvåningen. Bland slottets salar och rum märkes den 60 m långa och 10 m breda S:t Georgssalen, vars tak är prytt med strumpebandsriddares vapensköldar ända från 1350 och väggar med porträtt av engelska konungar från Jakob I till Georg IV. Biblioteket, som grundlädes av Elisabet (1558—1603), innehåller bl. a. en rikhaltig samling teckningar av Lionardo da Vinci, Michelangelo, Rafael, Holbein, Dürer m. fl. På n. och ö. sidorna om W. ligger den mindre parken, Home park, med flera kung liga villor, bl. a. Frogmore lodge, i vars mau soleum prinsen-gemålen Albert och drottning Viktoria vila, samt längre mot s. den vackra parken, som delvis skäres av avenyn Long walk och slutar med den 1746 anlagda vattenkonsten Virginia water. — Monogr. av W. H. St. John Hope (2 bd, 1913). (E. L-k.) Windsor [cm'nzo], stad i prov. Ontario, Kanada, vid floden Detroit, mittemot staden Detroit i U. S. A., till vilken W. kan anses vara en förstad; 63.108 inv. (1931). Järnvägsknut: kvarnar, konservfabriker, saltberedning och maskinindustri. Windsor [cni'nzø], dynastinamu, se Storbritannien, sp. 603. Vindspel, dets. som handvind el. handspel, se Spel. Vindstilla, meteor., se Atlantiska oceanen, sp. 416, Hästlatituderna och Stiltje. Vindstyrka, meteor., se Vind. Windthorst [vi'nthårst], L u d w i g, tysk jurist och politiker (1812—91). W. fungerade 1851—53 och 1862—65 som stats- och justitieminister i Hannover och förblev därefter hela sitt liv en trogen anhängare av det welfiska konungahuset. Ilans partikula-ristiska, stortyska sympatier i förening med hans lågande nit för den katolska kyrkan stämde honom fientligt mot Bis-marek. Han blev också som medlem av Nordtyska förbundets och senare Tyska rikets riksdag, där han var centrumpartiets ledare, en av kanslerns bittraste och oförsonligaste motståndare, farlig icke minst på grund av sin skicklighet som debattör. W :s stora inflytande tvang efter hand Bismarck efter kulturkampens avveckling att vid olika tillfällen söka katolikernas stöd. Hans underhandlingar med W. mars 1890 i syfte att skapa en konservativ-kle-rikal riksdagsmajoritet strandade på Vilhelm II :s motstånd och påskyndade Bismarcks fall — Biogr. av E. Hüsgen (1911). R. Sv-m