Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vindruvvecklaren - Windscheid, Bernhard - Vindskala - Vindskida - Windsor (New Windsor, Windsor castle) - Windsor (Ontario) - Windsor, dynasti - Vindspel - Vindstilla - Vindstyrka - Windthorst, Ludwig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
567
Vindruvvecklaren—Windthorst
568
Vindruvvecklaren, Co’nchylis (Grapholitha)
ambigue’lla, har ljusgula framvingar, i mitten
med ett brett, mörkviolett, i blygrått infattat
tvärband; vingbredd 12 mm. V. svärmar i
vinbergen på våren och lägger sina ägg på
knopparna, vilka förtäras av larverna. Denna
första generation är känd av alla vinodlare
under namn av »Heuwurm». De i juli
framkommande fjärilarna lägga äggen på de
omogna druvorna, vilka förtäras av larverna av
andra generationen, som kallas »Sauerwurm»
och på hösten förpuppas på skyddade platser.
V. är näst efter vinlusen vinodlingens
farligaste fiende. I Moseldalen uppskattades
skadan 1897 till 30 mill. Rmk, och 1891
uppgick i Frankrike skadegörelsen till 100 mill.
frcs. I s. Europa spelar v. en mindre roll,
enär den där mera effektivt hålles i schack
av parasitinsekter. V. har spritt sig till
Mindre Asien, Indien och Japan. Den bekämpas
genom besprutningar med nikotinhaltiga
vätskor. I. T-dh.
Windscheid [vi’ntfait], Bernhard, tysk
rättslärd (1817—92), bl. a. prof, i romersk
rätt 1857 i München, 1871 i Heidelberg och
1874 i Leipzig. W. var 1874—83 led av den
kommitté, som utarbetade förslag till den nya
tyska civillagboken (Bürgerliches Gesetzbuch).
Bland hans skrifter må nämnas »Lehrbuch des
Pandektenrechts» (3 bd, 1862—67; 9 ;e uppl.
utg. 1906 av Th. Kipp), en framställning av
den på romersk grund vilande s. k.
pandekt-rätten i Tyskland före Bürgerliches
Gesetzbuch (se Romersk rätt, sp. 1037) M. F-r.*
Vindskala, meteor., se Beau forts
vindskala och Vind, sp. 555—556.
Vindskida (vinsked i Västmannalagens
bi-hang), takskoning av bräder på husgavlar
till skydd mot vind och väta. V. användas
ännu allmänt på träbyggnader på landet.
Från uppländska (sten)kyrkor äro flera v.
kända, som på grund av sin ornamentik
kunna hänföras till medeltiden. O. J-e.*
Windsor [<wi’nzo], off. New W., stad i
Berkshire, s. England, på högra stranden av
Thames; 20.284 inv. (1931). W. var fordom
beryktat för sina många krogar.
Windsor castle är på grund av sin
ståtliga grupp av gamla byggnader och sina
många historiska minnen ett av de
intressantaste kungliga palatsen i världen. Det
har i många årh. varit de engelska
regenter-nas förnämsta residens. Redan i tidig
medeltid fanns ett fäste vid W.; huvuddelen av
detta kvarstår ännu och utgör den runda
vall, omkr. 38 m i diam., på vilken Runda
tornet vilar. Det första fullständiga Runda
tornet byggdes 1272 men ombyggdes av
Edvard III (1327—77), som bestämde, att det
nya tornet skulle vara samlingsplats för den
nyinrättade Strumpebandsörden: flaggtornet
tillbyggdes på Georg IV :s tid (1820—30). På
slottets nedre, v. gård, mittemot ingången,
ligger S:t Georgskapellet, där
strumpebands-riddare upptas och ordenskapitel hållas,
byggt i sengotisk stil under Edvard IV (1461
—83), fullb. under Henrik VIII (1509—47)
och senare restaurerat. Där ligga Henrik
IV. Edvard IV. Henrik VIII, hans tredje
gemål, Jane Seymour, Karl I m. fl. begravna.
På ö. sidan tillstöter Albert chapel, urspr.
byggt av Henrik III (1216—72) åt Edvard
Bekännaren. Det började ombyggas av
Henrik VII (1485—1501). Kapellet förblev
ofullbordat ända till senare tid, då drottning
Viktoria lät smycka detsamma. Där
gravsattes Edvard VII (1910). Omkring den övre
gården ligger det egentliga palatset, ombyggt
under Georg IV (1820—30). På n. sidan
ligga stats- och audiensrummen, på den ö.
den kungliga privatvåningen. Bland slottets
salar och rum märkes den 60 m långa och
10 m breda S:t Georgssalen, vars tak är
prytt med strumpebandsriddares
vapensköldar ända från 1350 och väggar med porträtt
av engelska konungar från Jakob I till
Georg IV. Biblioteket, som grundlädes av
Elisabet (1558—1603), innehåller bl. a. en
rikhaltig samling teckningar av Lionardo da
Vinci, Michelangelo, Rafael, Holbein, Dürer
m. fl. På n. och ö. sidorna om W. ligger den
mindre parken, Home park, med flera kung
liga villor, bl. a. Frogmore lodge, i vars mau
soleum prinsen-gemålen Albert och drottning
Viktoria vila, samt längre mot s. den vackra
parken, som delvis skäres av avenyn Long
walk och slutar med den 1746 anlagda
vattenkonsten Virginia water. — Monogr. av W. H.
St. John Hope (2 bd, 1913). (E. L-k.)
Windsor [cm’nzo], stad i prov. Ontario,
Kanada, vid floden Detroit, mittemot staden
Detroit i U. S. A., till vilken W. kan anses
vara en förstad; 63.108 inv. (1931).
Järnvägsknut: kvarnar, konservfabriker, saltberedning
och maskinindustri.
Windsor [cni’nzø], dynastinamu, se
Storbritannien, sp. 603.
Vindspel, dets. som handvind el. handspel,
se Spel.
Vindstilla, meteor., se Atlantiska
oceanen, sp. 416, Hästlatituderna och
Stiltje.
Vindstyrka, meteor., se Vind.
Windthorst [vi’nthårst], L u d w i g, tysk
jurist och politiker (1812—91). W. fungerade
1851—53 och 1862—65 som stats- och
justitieminister i Hannover och förblev därefter
hela sitt liv en
trogen anhängare av det
welfiska
konungahuset. Ilans
partikula-ristiska, stortyska
sympatier i förening
med hans lågande nit
för den katolska
kyrkan stämde honom
fientligt mot
Bis-marek. Han blev
också som medlem av
Nordtyska förbundets
och senare Tyska
rikets riksdag, där han
var centrumpartiets ledare, en av kanslerns
bittraste och oförsonligaste motståndare,
farlig icke minst på grund av sin skicklighet
som debattör. W :s stora inflytande tvang
efter hand Bismarck efter kulturkampens
avveckling att vid olika tillfällen söka
katolikernas stöd. Hans underhandlingar med W.
mars 1890 i syfte att skapa en
konservativ-kle-rikal riksdagsmajoritet strandade på Vilhelm
II :s motstånd och påskyndade Bismarcks fall
— Biogr. av E. Hüsgen (1911). R. Sv-m
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
