Ångermanland (Etnografi—Historia) 1299 det sannolikt, att den slutliga sockenbildningen icke ägt rum förrän efter 1200-talets slut. Under 1400-talet byggdes många ocb stora kyrkor både i Ådalen och i norra Å. I enlighet med tidens smak äro de enkla salbyggnader. Märkligast var den för länge sedan förstörda kyrkan i Nordingrå, en två-skeppig salkyrka, täckt av ribbvalv, som buros av en pelarrad i mitten. Under 1400-talets senare del och början av 1500-talet slogos valv i kyrkorna. Stjärnvalvsformerna äro här rikare utbildade än i det övriga Sverige, och pilasterkapitälen ha en egenartad dekoration, bestående av en el. flera rader av små urtagningar, vilket tyder på att en särskild byggnadsskola verkat i Å. under denna tid. Under nyare tiden upplever arkitekturen ingen blomstring förrän under nyklassicismens period. Till klassicismens senare utveckling hör Härnösands domkyrka (invigd 1846) med en kolonnprydd västfasad. Bland inventarierna från den äldre medeltiden märkas några gotländska funtar från 1200-talet, av vilka den i Nora kyrka är ett verk av en efterföljare till stenmästaren Sigraf. Till detta årh. höra också ett par madonnor i Vibyggerå och Ådals-Liden samt bilden av en sittande biskop i Anundsjö. Den senare medeltidens skulptur representeras av altarskåpet i Nordingrå, ett Brysselarbete från 1500-talets början. I Ytterlännäs och Torsåker ha omfattande serier av senmedeltida målningar bevarats, utförda av den i Uppland och Norrland verksamme mästaren Eghil, vars namn man känner genom en signatur i Ytterlännäs kyrkas korvalv. Under 1600- och 1700-talet tillkommo flera inredningar, altaruppsatser och predikstolar. Såväl den äldre som den yngre, italienskt färgade barocken är väl representerad, den senare t. ex. av den praktfulla predikstolen från Dals kyrka, utförd av Magnus Gran 1739. H. C-l. Etnografi. Å:s folkkultur har fått sin form av de förhållandevis goda ekonomiska omständigheter, som frambragts av landskapets bördiga jordmån och goda livsbetingelser i övrigt. Särskilt kan högkonjunkturen vid 1700-talets slut och 1800-talets början ännu spåras i olika sidor av den folkliga odlingen. Byggnader och heminredning bära i stor utsträckning former, som hänvisa till detta tidevarv. De ångermanländska bönderna ha i icke ringa utsträckning för hithörande konstslöjd begagnat sig av mycket förfarna hantverkare, delvis skolade hos städernas yrkesmän. Bland dessa märkes särskilt träsnidaren Per Vest-man, som fick sin utbildning under arkitekten Olof Tempelman vid dekoreringen av so-lennitetssalen i Härnösands gymnasium. Vest-man har utfört ett flertal ännu bevarade möbler och förstukvistar m. m.; han torde vara en av de mest framstående folkliga konstutövarna i Sverige. Men också jordbrukets redskap och metoder ha fått sin utformning och bära ännu sin prägel av rationali-seringssträvandena under 1700-talets andra hälft, som upptogos av de rika ångermanländska bönderna. Tröskvagnen ävensom olika anordningar för sädens torkning i ria etc. ha denna karaktär. — Vid kusten har förekommit ett omfattande fiske, särskilt av ström 1300 ming, ett fiske, som under äldre tid i stor utsträckning bedrevs gemensamt under ålderdomliga sociala former. Bland karakteristiska näringsfång i övrigt märkes en betydande och redan i gammal tid berömd odling och beredning av lin. G. Brg. Förhistoria. Såsom de äldsta fynden från Å. betraktas de till närmare ett 10-tal uppgående trindyxorna, vilka anses börja uppträda omkr. 3000 f. Kr. övriga vapen och redskap från stenåldern, vilka uppgå till över 2,000, anses till övervägande del samtida med Sydsveriges gånggrifts- och hällkisttid (2500 —1700 f. Kr.) och äro vanl. förfärdigade av inhemska bergarter, ss. skiffer, kvarts och kvartsit. Boplatser från denna tid, som nu äro kända till ett antal av flera hundra, kanta vattendragen i det inre, särskilt talrikt stränderna av Hotingsjön. Dessutom finnas de i kustområdet på en höjd av 55—60 m ö. h., vilken nivå sannolikt antyder den samtida strandlinjen. I denna jägar- och fiskarcivilisation märkas en del främmande inslag. Från Finland—nordligaste Sverige komma trol. en del grovt slagna redskap, Rovanie-mihackor, från samma håll trol. även lerkärl med godset förstärkt genom uppblandning med asbest. Mot slutet av stenåldern visar kustlandet avsevärda inflytelser även från Sydsveriges åkerbrukskultur: stridsyxor, bl. a. dubbeleggade och båtformiga, samt hålmejs-lar och dolkar av flinta. Lägsta säkra nivå för stenåldersfynd i Å. är 26 m ö. h. — Av Norrlands bronsåldersfynd komma på Å:s del fyra. De utgöras av holkyxor från Tjärn och Billsta i Själevad, en dolkklinga från Björkå i överlännäs samt en pil- el. spjutspets från Båsnäset i Bodum. Denna tid tillhöra även, i varje fall till större delar, de märkliga hällristningarna vid Nämforsen, bestående bl. a. av djurbilder samt skepp av liknande typ som på Sydsveriges ristningar. Möjl. skola till bronsåldern även hänföras några av de omkr. 500 gravrösena. Romersk järnålder och äldre folkvandringstid (Kr. f.—600 e. Kr.) företrädas av ett mindre guldfynd (fingerring, pärlor, ten) från Hornön i Nora socken samt eldslagningsstenar av kvartsit. Början av folkvandringstiden tillhöra de undersökta gravarna invid sjukhuset i Härnösand. Från slutet av vikingatiden har Å. fem betydande silverskatter, alla från trakten kring älvens nedre lopp, mest arabiska och engelska mynt; fyndet från Djuped i Styrnäs med 1,600 mynt innehåller dock även obearbetad metall i tenar och plattor. Bland Å:s fasta fornminnen från järnåldern saknas ännu runstenar; rösen och högar finnas däremot i sammanlagt över ett 1000-tal. De senare, som övervägande torde tillhöra vikingatiden, följa ej älven längre upp än till Rödsta i Resele. I Faxälvens dalgång nå de till Hamra i Långsele men dyka åter upp kring Hotingsjön. På Långön har här undersökts ett vackert gravfält med ett dussintal högar från 1000-talet. G. E-m. Historia. Å. (urspr. An ger manna land, nlat. Angermannia) har sitt namn av den anger, fjord, havsvik, som utgjordes av den stora älvens nedre lopp. Den ordnade bebyggelsen kring denna har hög ålder; ortnamnen förete inslag från hednisk tid, och de nordligaste