Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - *Adam av Bremen - Adametz, Leopold - Adamowich, Ludwig - Adams, Frank Dawson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
21
Adametz—Adams, F. D.
22
del på muntliga upplysningar från Bremen
och Danmark. Konung Sven Estridsson har
försett A. med åtskilligt stoff, likaså biskop
Adalvard d. y. av Sigtuna. A:s
sammanhängande skildring av Nordens och
Ham-burg-Bremenkyrkans historia från 800-talet
fram till 1072 går i de två första böckerna
till 1043. Den tredje ägnas ärkebiskop
Adalbert (se d. o.), vilken skildras som en
blandning av gott och ont: de goda sidorna
dominera enl. A. fram till 1065, men med hans
stora upphöjelse s. å. börja de onda att
framträda. I Hamburg-Bremenkyrkans historia
motsvaras det första skedet av glänsande
utveckling, det senare av förfall och ruin. Vid
karaktärsteckningen av Adalbert och
skildringen av händelseförloppet förfaller A. ej
— som de flesta medeltidshistoriker — till
schablon. Men den kronologiska följden i
tredje boken är oklar, över huvud har A.
ofta satt in händelser i oriktigt historiskt
sammanhang och gjort felkonstruktioner över
sina källor.
A:s verk är den första fortlöpande
framställningen av Nordens historia; han har
först insatt de i Norden timade händelserna
i ett allmänt historiskt sammanhang. Hans
ledstjärna har varit hans kärlek till
Ham-burg-Bremenkyrkan. Denna kärlek förmår
honom att överdriva sin kyrkas betydelse i
Nordens politiska liv och i missionsarbetet
och till att ensidigt färglägga personer och
händelser. Den påverkar honom också som
forskare: den förmår honom att söka nya
källor, och den historiska konstruktionen
bestämmes ofta av hans ställning som kyrklig
partiman.
1 fjärde boken ger A. en skildring av
Nordens och östersjöområdets geografi. Även
häri är han nyskapare, i det att han ger en
geografisk totalskildring av Norden och
infogar denna i den äldre medeltidens urspr.
från antiken övertagna kartbild.
Etnografiska o. a. detaljer, som A. lämnar om Norden,
öka värdet av hans skrift.
De första danska krönikorna —
Roskilde-krönikan och Saxos »Gesta Da norum» —
bygga sin skildring av vikingatiden till stor
del på A:s uppgifter. Också de isländska
sagaförfattarna begagna flitigt dessa; deras
skildringar ha på vissa punkter uppkommit
genom i crescendo gående kombineringar av
och konstruktioner på grundval av
skaldedikter och notiser hos A. Även den äldsta på
svenska skrivna rikshistorien — den
prosaiska krönikan — anför ett parti ur A:s verk.
I den nyare tidens historieskrivning
spelade däremot A:s verk länge ingen mera
betydande roll, undanskjutet som det var av
Saxos och islänningarnas mer livfulla
skrifter; ganska sent har man principiellt
tillerkänt honom vitsord gentemot de yngre
nordiska författarna. Med beaktande av de
brister, som vidlåda hans historiska
konstruktion, har under allra senaste tiden krav
rests, att man vid fastställandet av
historiska sammanhang skall söka nå bakom A.,
d. v. s. mestadels till de av honom anförda
källorna.
A:s verk utgavs f. ggn (ofullständigt) av
A. Vedel (1579), därefter av E. Lindenbrog
(1595); da. övers, av C. Henricbsen (1930).
Det föreligger nu i en mönsterupplaga av
B. Schmeidler (1917), vilken har visat, att de
tre versioner av A:s verk, som föreligga, gå
tillbaka till dennes koncept. I två versioner
finnas randanteckningar, s. k. scholier, som
delvis härröra från A., delvis från senare
bearbetare.
Litt.: A. A. Björnbo i Aarböger for Nordisk
Oldkyndighed 1909; L. Weibull, »Kritiska
studier i Nordens historia omkring år 1000»
(1911); B. Schmeidler, »Hamburg-Bremen
und Nordost-Europa» (1918); G. Carlsson i
Kyrkohist. Ärsskr. 1923; J. Steenstrup i da.
Hist. Tidsskr. 1929; S. Bolin, »Om Nordens
äldsta historieforskning» (1931); E. Arup och
L. Weibull i Scandia 1931; S. Bolin i
Vet.-soc:s i Lund Ärsbok 1930, 1931 och Scandia
1932; A. Otto och B. Schmeidler i Neues
Archiv der Gesellschaft für Ältere Deutsche
Geschichtskunde 1932 och 1933. S. B-n.
A’dametz, Leopold, österrikisk
avelsbio-log (f. 1861), prof, vid lantbrukshögskolan i
Krakau 1891—98 och vid lantbrukshögskolan
i Wien 1898—1933. A. började sin
vetenskapliga verksamhet som mikrobiolog men
övergick senare till ärftlighetsforskning på
husdjursområdet. Han var en av de första,
som tillämpade den moderna ärftlighetsteorien
på den vetenskapliga och praktiska
husdjurs-skötseln. Bland A:s vetenskapliga arbeten
märkas bl. a. »Bakteriologische
Untersuchung-en über den Reifungsprozess des
Emmen-thaler-Käses» (1888), »Untersuchungen über
die MendeFsche Vererbung der wichtigsten
Rassenmerkmale der Karakulschafe» (1917),
»Herkunft und Wanderungen der Hamiten
erschlossen aus ihren Haustierrassen» (1920)
samt »Lehrbuch der allgemeinen Tierzucht»
(1926). Th. Bn.
Ada’mowich, L u d w i g, österrikisk
stats-rättslärd (f. 1890), prof, i Prag 1927, i Graz
1928 och i Wien 1934. A. har tagit
framträdande del i arbetet på 1934 års österrikiska
författning och är sedan nov. s. å. led. av
statsrådet och förbundsdagen. W. F.
Adams [ä’domz], Frank D a w s o n,
kanadensisk geolog (f. 1859), prof, i geologi vid
Mc Gilluniv. i Montreal 1894—1931. A. har
varit en av de ledande forskarna inom
nordamerikansk urbergsgeologi. Till hans
viktigaste arbeten om Kanadas urberg höra de
över den s. k. Grenvilleserien och det (tills,
m. A. E. Barlow) 1910 utg. verket »The
geo-logy of the Haliburton and Bancroft areas,
province of Ontario» (Canada Department of
Mines, Geological Survey Branch, Memoir 6).
Av stor betydelse äro även hans tills, m.
olika medarb. utförda experimentella studier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
