Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - *Afganistan - Undervisning - Arkeologi - Författning och förvaltning - Försvarsväsen - Historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
39
Afganistan (Arkeologi—Historia)
40
utbildningsanstalter m. m. Många afganska
studenter skickas för utbildning till Europa.
En läroanstalt av universitetstyp grundades
1932.
Arkeologi. Enl. en 1922 sluten
överenskommelse har Frankrike i A. företrädesrätt till
utgrävningar. Dylika ha framgångsrikt bf
drivits av arkeologerna A. Foucher, Godard
J. Hackin, Barthoux m. fl. i Bamian och
trakten kring Jalalabad. Vackra fynd av bl. a.
grekisk-buddistisk konst (Gandharakulturen)
ha gjorts och förvaras dels i Musée Guimet i
Paris, dels i Kabuls eget museum, där f. ö.
intressanta samlingar av avgudabilder från
Kafiristan m. m. sammanförts.
Författning och förvaltning. A. är numera
en konstitutionell monarki, där
konungamakten har ett starkt inflytande. Konungen
bestämmer om krig och fred, bekräftar
lagarna, tillsätter och avsätter ministrarna, har
överbefälet över armén och överinseendet över
rättsväsendet. Den centrala förvaltningen
omfattar olika dep. med ministrar i spetsen.
Parlamentet består av ett statens råd om
högst 40 medl., utsedda på livstid av
konungen, samt av en nationalförsamling om 120
folkvalda medl. Dessutom förekommer en vid
särskilda tillfällen av konungen
sammankallad Lo jirga (stor församling). Landet styres
i enlighet med islams lagar.
I administrativt hänseende indelas A. i 5
större provinser: Kabul, Kandahar, Herat,
Mazar-i-Sherif, Kataghan-Badaksjan, samt 4
mindre: Jalalabad, Khost, Farrah, Maimana.
I spetsen för de större provinserna står en
guvernör med titeln naib-ul-hukumä och i
spetsen för de mindre en hakim-i-aala. P. M.
För svar sväsendet befinner sig under
omorganisation. Landet är indelat i
militärområden, vilkas befälhavare på frivillighetens
väg anställa en viss manskapsstyrka.
Anställningstiden är två år. — Armén
omfattar 7 blandade divisioner (3—5 inf.-reg:ten,
1—2 kav.-reg:ten, 1 art.-reg:te m. m.), 4
inf.-divisioner (3 inf.-reg:ten, 1—2 skvadroner
m. m.), 1 blandat inf.-reg:te (infanteri jämte
artilleri m. m.), 1 kav.-brigad (2 kav.-reg:ten)
samt 1 art.-division (3 art.-reg:ten). Hela
fredsstyrkan uppges vara omkr. 62,000 man.
— Polis styrkans numerär är omkr.
9,500 man. C. A. E.
Flygvapnet. Under senaste revolution
och inbördeskrig har materielen förstörts.
Reorganisation av flygvapnet pågår, och
antalet vid vapnet anställda uppgår till 400
man. — örlogsflotta saknas. ö-g.
Historia. Freden med Indien i Rawalpindi
8 aug. 1919, varvid A. fick sin fullständiga
inre och yttre självständighet erkänd och
avstod från indiska regeringens årliga subsidier,
höjde emir Aman-ullahs prestige både i A.
och i hela den islamitiska världen. A.
inledde nu förbindelser med en rad
främmande stater. Samma år (1921) som
fördraget med Storbritannien ingicks (se bd 1, sp.
212), erkändes A:s nyvunna ställning av
Moskva. En non-aggressionspakt avslöts
mellan A. och Sovjetryssland 1926. Vänskapen
med Turkiet beseglades genom fördrag 1921
och 1928. Förbindelserna med Persien
reglerades i avtal 1923 och 1927. Diplomatiska
förbindelser upprättades även med Italien,
Tyskland och Frankrike. Slutligen inträdde
A. 1934 i N. F.
Genom att sålunda officiellt träda i
förbindelse med Europa och genom att öppna sitt
hemlighetsfulla rike för västerlänningar gav
Aman-ullah upptakten till det omfattande
inre reformarbete, som han föresatt sig att
genomföra. Han hävdade näml., att A., som
utsattes för två stormakters starka tryck,
måste acceptera europeiska metoder för att
kunna hävda sig utåt. Obekymrad om sitt
folks efterblivenhet och glömsk av landets
månghundraåriga isolering, igångsatte han
delvis mycket radikala reformer. Till de mera
uppseendeväckande nymodigheterna räknades
öppnandet av flickskolor, uppmaningen till
kvinnorna att avlägga slöjan, påbudet att
bära europeiska kläder, avskaffandet av
poly-garnien för statens tjänstemän m. m. Ehuru
Aman-ullah nedlade ett förtjänstfullt arbete
på folkupplysningens höjande och landets
ekonomiska utveckling, växte sig oppositionen
allt starkare mot hans nydaningsprogram, i
synnerhet i den mån detta kolliderade med
islams föreskrifter. Missnöjet, som redan 1924
ledde till stamuppror, tilltog i styrka, sedan
Aman-ullah återkommit från en 1927—28
företagen resa till Europa, där han hämtat
nya impulser för sina reformer. Icke minst
reagerade prästerskapet, mollahs (mullaherna),
mot konungens vittgående initiativ, enär det
därav befarade ett successivt undergrävande
av sin egen synnerligen starka ställning.
Med exemplen från Turkiet och Persien för
ögonen upptog Aman-ullah kampen mot
mollahs men glömde därvid att tillräckligt
omhulda den enda maktfaktor, som hade kunnat
tillförsäkra honom framgång: armén. Då han
därtill alltmera förlorade kontakten med sitt
eget folk och över huvud med verkligheten,
var hans öde beseglat. Ett nytt, 1928
utbrutet stamuppror kuvades nödtorftigt.
Det avgörande slaget kom emellertid från en
rövarhövding i närheten av Kabul, Habib-ullah,
med tillnamnet Badsja Sakao, som tvang
Aman-ullah att abdikera till förmån för sin
äldre broder och slutligen själv gjorde sig
till herre i huvudstaden. Efter att från
Kandahar förgäves ha sökt återtaga makten
måste Aman-ullah fly till Europa.
Usurpa-torn Habib-ullahs regentskap blev dock av
kort varaktighet. Fullt inbördeskrig utbröt
i A., och utlänningarna i Kabul fördes
genom engelska flygmaskiner till Indien. Den
tidigare överbefälhavaren över afganska
armén, Nadir kan, lyckades bemäktiga sig
Kabul och tillfångataga Habib-ullah, som
tills, m. sina medhjälpare blev skjuten. Nadir
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
