- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Tredje upplagan. 21. Supplement. A - Eötvös /
45-46

(1929) [MARC] - Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - *Afrika - Upptäcktshistoria - Nyare litteratur - Afrikaans (Kapholländska) - *Afrikanska fornlämningar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

45

Afrikaans—Afrikanska fornlämningar

46

Upptäcktshistoria. Stora delar av A.,
särskilt Nord- och Sydafrika, äro numera
noggrant kända och kartlagda; inom övriga
delar fortskrider detaljutforskningen,
ökenområdena äro alltjämt föremål för
upptäcktsresor. I Sahara ha bl. a. O. Olufsen (1923—24)
och Bruneau de Laborie (1924—25) gjort
viktiga färder. I Libyska öknen ha flera
betydelsefulla expeditioner företagits, bl. a. av
Hassanein bej (1923), Bruneau de Laborie
(s. å.), prins Kemal ed-din Hussein (1923—26),
Desio (1931), Bagnold (1933), Caporiacco (s. å.)
och Monterini (1934). Franska, resp,
italienska militärexpeditioner bidraga i hög grad
till ökad kännedom om dessa trakter. Bland
övriga upptäcktsfärder märkas bl. a. den
tyska expeditionen 1925—26 till Rudolfsjön
och Kaffa, L. M. Nesbitts resa i
Danakil-landet 1928, Cliffords automobilfärd genom
Kalahari s. å. samt Griauls
Dakar—Djibouti-expedition 1931—33. Bland nyare svenska
expeditioner märkas bl. a. G. Mobergs färd
genom Sahara från Tunisien till Nigeria 1925,
E. Nilssons resor i Östafrika 1927—28 och
1932—33 (även i Abessinien) samt G. Bolinders
i Sierra Leone och Nigeria 1931. S. F.

Nyare litt.: H. Le R. Shantz och C. F. Marbut,
»The vegetation and soils of Africa» (1923);
M. Delafosse, »Civilisations négro-africaines»
(1925); Ch. de la Roncière, »La découverte de
1’Afrique au moyen äge» (3 bd, 1923—24);
E. Krenkel, »Geologie A:s» (2 bd, 1925—28);
G. Hardy, »Géographie de la France
exté-rieure» (1928); F. Jaeger, »A.» (3:e uppl. s. å.;
i Sievers’ och Meyers »Allgemeine
Länder-kunde»); H. Müller-Miny, »Möderne Industrie
im tropischen A.» (s. å.); J. Sicard, »Le monde
musulmane dans les possessions frangaises»
(s. å.); L. Frobenius, »Monumenta africana»
(1929) och »Kulturgesehichte A:s» (1933); O.
Martens och O. Karstedt, »A. Ein Handbuch
für Wirtschaft und Reise» (1930; 2:a uppl.
1931); J. Brummelkamp, »Sociale geografie
van A.» (2 bd, 1929—30); E.-L. Guernier,
»L’Afrique, champ d’expansion de FEurope»
(1933); W. Fitzgerald, »Africa, a social,
eco-nomic and political geography» (1934). Jfr
även bibliogr. i tidskr. Africa, utg. av
International institute of african languages and
culture 1928 ff. Om A:s historia jfr följ,
litt.: S. Gsell, »Histoire ancienne de
1’Afrique du Nord» (8 bd, 1914—28); T. R.
S. Broughton, »The romanisation of Africa
Proconsularis» (1929); Ch. A. Julien, »Histoire
de 1’Afrique du Nord» (1931); F.
Charles-Roux, »France et Afrique du Nord avant
1830» (1932); M. Robert, »L’Afrique centrale»
(1934); A. F. Hattersley, »South Africa 1652
—1933» (1933); R. I. Lovell, »The struggle
for South Africa 1875—1899» (1934); »The
Milner papers. South Africa 1897—1899», utg.
av C. Headlam (1931). S. F.;B. H-d.

Afrikaans [-kä’ns], även K a ph oll än
d-ska, Sydafrikas holländska dialekt. Sedan 1652
ha holländarna utbrett sitt (språkliga) välde

norrut från Kapstaden, men deras språk i
Afrika blev redan under 1700-talet lokalt
särpräglat och ännu mera, sedan Kaplandet blivit
brittiskt 1802. All litteratur (mest religiös)
trycktes dock på europeisk holländska, tills
en »målrörelse», ledd av S. J. du Toit,
framträdde på 1870-talet (eerste afrikaanse
taalbeweging), som följdes av en andra, politiskt
inställd (twede afrikaanse taalbeweging), som
krävde och fick likställighet med engelskan
(efter 1902). Språket a. skiljer sig från
holländskan genom förenklad grammatik och
lokala uttal, ändelser och betydelser men är
fullt begripligt för en holländskkunnig. A. är
sedan 1914 obligatoriskt i skolor och sedan
1926 jämte engelskan riksspråk i
Sydafrikanska unionen.

Genom instiftande av De zuid-afrikaanse
akademie voor taal, letteren en kunst 1909
inleddes en rik litterär blomstring på språket.
Lyrikerna Jan F. E. Celliers (f. 1865), J. D.
du Toit (»Totius»; f. 1877), D. F. Malherbe
(f. 1881) och C. L. Leipoldt (f. 1880), som tagit
intryck av flamländska skalder, ha
grundlagt det nya skriftspråket. Av den yngre
generationen skalder böra nämnas Th.
Was-senaar (f. 1892), H. A. Fagan (f. 1889), F.
van den Heever (f. 1894) och J. R. L. van
Bruggen (f. 1895). Romanförfattare äro J.
H. H. de Waal (f. 1871), bröderna Joubert
Reitz (1880—1919) och Deneys Reitz (f. 1882;
av den senare finnes på sv. »Med döden i
hälarna», 1933), G. Tomlinson (f. 1889), L.
Maré (f. 1889) samt A. A. Pienaar (f. 1894),
som är en urskogsskildrare av rang. De
senaste framgångarna ha inhöstats av A. H.
Jonker och Helen Blackmore (fru Bernard
Lewis).

Litt.: G. Besselaar, »Zuid-Afrika in de
let-terkunde» (1914); Lydia van Niekerk, »Eerste
afrikaanse taalbeweging» (1916); P. C.
Schoo-nees, »Afrikaanse prosabundel» (1922); M.
Nathan, »South african literature» (1925); D.
B. Bosman, »Oor di ontstaan van A.» (1923);
E. C. Pienaar, »Digters uit Suid-Afrika» (1929)
och »Taal en poesie van die twede afrikaanse
taalbeweging» (1931). G. L-t.

*Afrikanska fornlämningar. Under tre
expeditioner till Keniakolonien (1926—32) har
den engelske arkeologen och geologen Leakey
gjort mycket viktiga fynd av paleolitiska
människor och deras redskap. På grund av
geologiska förhållanden samt i samma
avlagringar funna fossila djur och stenredskap
anser Leakey, att de äldsta av honom funna
skelettresterna även äro de äldsta funna
representanterna för Ilomo sapiens, härrörande
från äldre diluvial tid eller av approximativt
samma ålder som Piltdown-, Java- och
Peking-människorna (jfr Människan, sp. 628,
Europas raser, sp. 1190 f., och
Pithec-anthropus). Hans fynd likna också mera
vår tids människor än de sistnämnda. Stort
uppseende väckte Leakeys upptäckt, att dessa
skelettrester ej visa släktskap med de nutida

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Aug 18 19:41:52 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfea/0039.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free