Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Antireligiös propaganda - Antirullningstankar - Anti-saloon league of America, The - *Antisemitism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•209
Antirullningstankar—Antisemitism
210
angriper man det kristna förkunnandet av
kärleken såsom det allvarligaste hindret för
klasskampen.
Även i Sverige har kommunistisk
gudlös-hetspropaganda under senaste år bedrivits,
huvudsakl. i sammanhang med den politiska
agitationen. På enstaka platser — framför
allt i Norrland -— finnas lokala
sammanslutningar med antireligiös syftning. Tidningen
Den Gudlöse är propagandans organ.
Agitation bland barn har bedrivits i söndagsskolor,
där det religiösa inflytandet över barnen från
hem, skola och kyrka bekämpats.
De kristna kyrkorna och samfunden ha
mött den antireligiösa propagandan med s. k.
apologetisk verksamhet. Denna har
väsentligen inriktats på ett klargörande av den
kristna trosåskådningens innehåll på sådana
punkter, vilka blivit föremål för angrepp. I
flera kristna länder är denna verksamhet
enhetligt organiserad. Sålunda finnas i
Tyskland, Österrike, Holland och Frankrike s. k.
apologetiska centraler, vilka genom
tidningar, småskrifter, föredrag och
upplysningskur-ser söka motverka den antireligiösa rörelsen.
G. S-t.
Antirullningstankar, numera bruklig
benämning på rullningstankar (se d. o.).
Anti-saloon league of America, The [öi
ä’nti-solön li’g ev ome’riko], gr. i Washington
18 dec. 1895, är Förenta staternas ledande
politiska förbudsorganisation. H. G-n.
*Antisemitism har på senare år inom vissa
delar av Europa vunnit ny aktualitet och
styrka. Delvis sammanhänger detta med den
utvandring av östjudar, som i samband med
världskriget i stor utsträckning ägde rum
till Mellaneuropa och som där skapade ett
mycket svårlöst försörjningsproblem, då de
nya judiska elementen till mycket stor del
voro utfattiga. Uppmärksamheten kom
ytterligare att riktas på judarna på grund av den
roll en del personer, tillhörande detta folk,
med rätt eller orätt ansågos ha spelat
politiskt och ekonomiskt under och efter
freds-krisen. Flera av denna periods mest
framträdande politiker i Tyskland, Österrike,
Ungern och Ryssland voro judar, och inom stora
delar av mellanklasskikten kände man stark
förbittring mot storkapitalismen, bakom
vilken man trodde sig se judar.
Sina mest iögonenfallande former har a.
efter världsfreden tagit i Tyskland. Redan
den rättegång, som följde efter mordet 1922
på den judiske tyske utrikesministern Walter
Rathenau, blottade djupgående antisemitiska
stämningar inom vissa nationella kretsar, och
vid mitten av 1920-talet vunno vissa
anti-judiskt betonade politiska partier alltmer i
styrka. Redan dessförinnan hade en starkt
antisemitiskt färgad rörelse uppstått i det
nationalsocialistiska partiet under Hitlers
ledning. Dennes förkunnelse var i första hand
nationalistisk, och han vände sig därför i sin
agitation mot alla, som han menade ha bidragit
till Tysklands politiska förnedring och
ekonomiska nödläge, framför allt marxister och
judar. I nationalsocialismens program f un nos
därför också vissa mot judarna riktade
punkter, som måste verka tilldragande särskilt på
mellanklasskikten. Det hette bl. a. däri, att
ingen får bli statsborgare, som ej är av »tyskt
blod»; judar ställas under främlingsrätt; de
stora varuhusen (som till stor del voro
judiska) skola kommunaliseras; i tyska
tidningar få ej icke-tyskar skriva.
Hitler och hans män hämtade sina
argument mot judarna från skilda håll. Ett av
dessa var den redan tidigare framförda
ras-lära, som vissa tyska rasbiologer med Hans
Günther (se d. o.) i spetsen på nytt gjorde
sig till talesmän för. Enl. denne
(»Ras-senkunde des deutschen Volkes») utgör det
mycket starkt rasblandade judiska folket
ett mindervärdigt element, som det tyska
folket måste hålla på avstånd, medan det bör
söka stärka den nordiska rasens andel i
kommande generationer. Även historiska och
kulturfilosofiska författares mer eller mindre
tydligt utsagda åsikter, t. ex. i Oswald
Speng-lers »Untergang des Abendlandes», ha tagits
till utgångspunkt för judarnas bekämpande.
Som Hitlers och nationalsocialismens främste
inspiratör inom detta område kan nämnas A.
Rosenberg (se d. o., suppl.), vilken fungerat
som nationalsocialismens
»livsåskådningsmi-nister». Man framhävde också starkt, att det
procentuellt i förhållande till hela folket täml.
fåtaliga judiska elementet nästan uteslutande
vore en överklassbefolkning, som med
framgång eftersträvat de ekonomiskt, kulturellt
och politiskt inflytelserikaste ledarposterna
men som skydde de s. k. produktiva yrkena.
Ino.m pressen, konsten, bankmannavärlden,
advokat- och läkaryrkena voro flerstädes
judarna dominerande, och den enl.
nationalistisk uppfattning direkt antipatriotiska
politiken under och efter världsfreden
förmenades vara inspirerad och ledd av tysk-judiska
politiker. Den ledande vid den republikanska
författningens utarbetande var t. ex. juden
Hugo Preuss. Sådana namn som Rosa
Luxemburg, Kurt Eisner och Maximilian Härden
nämndes naturligtvis gärna i detta
sammanhang. Även pekade man på en del
korrup-tionsskandaler, i vilka judar, mest inflyttade
östjudar, blevo invecklade.
Sedan Hitler och nationalsocialismen 1933
övertagit makten i Tyskland, vidtogs en rad
åtgärder mot judarna. Judiska domare,
advokater och sjukhusläkare avlägsnades på
olika sätt under våren 1933, och genom de
s. k. arierparagraferna (se d. o., suppl.)
avskedades en mängd judar, halvjudar och
kvartsjudar ur förvaltningen. Liknande
åtgärder ha vidtagits beträffande universitet,
teater etc. För icke-ariska studenter och
skolbarn infördes numerus clausus (se d. o.):
de fingo icke i någon fakultet, resp, skola
utgöra mer än l1/2 % av antalet
stude
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
