Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Cocteau, Jean - Code (överenskommelse) - *Codex - Codex juris canonici - Codium - COdominanter - Coelacanthus - Coelho Netto, Henrique Maximiliano - Coello, Alonso Sánchez - Coelogyne - Co-enzym el. Co-ferment
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
865
Code—Co-enzym
866
1892). C. började redan i tonåren utge
diktsamlingar och grunda litterära tidskrifter,
genom vilka han snart blev känd och erkänd
hövding för den unga generation, som
världskriget berövat alla
illusioner och normala
kontakter med
tillvaron. Av kubistiskt
måleri (Picasso) och
expressionistisk
musik, rysk balett och
amerikansk jazz,
mekanisk sport och
primitiv clownkomik
(bröderna Fratellini)
lät han inspirera sig
till en ny estetik,
framlagd i aforistiska
småskrifter och närmast uttryckt i en rad
danspoem eller »plastiska farser»: »Parade»
(1917), »Le bæuf sur le toit» (1920), »Les
mariées de la Tour Eiffel» (1921) m. fl.,
alla uppförda av R. de Marés Svenska
baletten under medverkan av artister,
tillhörande samma generation. Som poet
utgår han från Rimbaud och Apollinaire, och
åtm. i »Plain-chant» (1923) når han
starka uttryck för den inre brustenheten; ett
fylligt urval »Poésies 1916—23» utgav han
1924. En excentrisk och rotlös, på orgiastisk
livsnjutning inställd efterkrigsungdom
skildrar han i nyckfullt improviserade, halvt
självbiografiska romaner: »Le Potomak» (1919),
»Le grand écart» (1923), »Thomas ITmposteur»
(1924) och »Les enfants terribles» (1929).
Efter sin »omvändelse» till katolicismen
— ett patetiskt »Lettre å Jacques
Mari-tain» (1926) kungjorde denna — har han
huvudsaki. ägnat sig åt originella
teater-och filmexperiment: med »surrealistisk»
frihet har han sålunda omtolkat Shakespeares
»Roméo et Juliette» (1924) och Sofokles’
»Antigone» (1927), slutligen Oidipussagan i
»La machine infernale» (1934). Drömspelet
»Orphée» (1927) har däremot ingenting med
den klassiska legenden att skaffa. Comédie
frangaise har uppfört den rent realistiska
enaktaren »La voix humaine» (1930;
»Människorösten», radiospel 1931); här har han i
form av en lång telefonmonolog gestaltat ett
mänskligt gripande kärleksöde. — Se P.
Do-minique, »Quatre hommes entre vingt» (1924),
L. Dubech, »Les chefs de file de la jeune
géné-ration» (1925), och Kj. Strömberg, »Franskt,
spanskt och ungerskt» (1929). Kj. S-g.
Code [käud], mellan amerikanske
presidenten och företrädare för viss industri eller
annan näringsgren träffad överenskommelse
om avkortning av arbetstiden för den enskilde
anställde, om minimilöner, förbud mot
barnarbete o. s. v. Se Amerikas förenta
stater, suppl., sp. 157—158; jfr Karin Kock,
»Roosevelts program ur konjunktursynpunkt»
(1934). K. H. A.
*Codex. 2. Genom O. v. Friesens och A.
Grapes forskningar, framlagda i »Om Codex
argenteus, dess tid, hem och öden» (1928),
har på ett fullt bindande sätt ådagalagts, att
Codex argenteus skrivits i ett norditalienskt
skriptorium under Teoderik den stores
regering och att den möjl. utförts för konungens
egen räkning. Den äldre åsikten, att
skriften varit ett s. k. encaustum (jfr E n k a
u-s t i k), är därmed slutgiltigt vederlagd.
Handskriften utgavs 1927 i fototypisk uppl. av
Uppsala univ. till firande av dess
450-årsjubi-leum. — Se Handskrift, bild 2. O. W-n.
3. C. a u r e u s. Litt.: E. H. Zimmermann,
»Vorkarolingische Miniaturen» (4 vol. +
text-bd, 1916).
11. C. Sinaiticus. De 43 blad, som
Tischendorf först hittade, förvaras i Leipzig.
Resten förvärvades 1933 av British museum.
Cödex jüris cano’nici, se Kanonisk rätt.
Co’dium, grönalgsläkte, se pl. G r ö n a
1-g e r, bild 9.
Codomina’nter, se Växtgeografi, sp.
1059.
Coelaca’nthus, se Crossopterygii.
Coelho Ne’tto [k<oä’ljo-], Henrique
Maximiliano, brasiliansk författare (1864—1934),
länge den brasilianska litteraturens grand old
man. C. torde varit en av samtidens
produktivaste författare; han skrev
över 120 verk. Ett av de
bästa är novellsamlingen
»Sertäo» (1896) med
motiv från den brasilianska
obygden. Andra av C:s
bästa novellsamlingar äro
»Romanceiro» (1898),
»Treva» (1905), skildringar
från lantlivet och
negervärlden, »Jardim das
Oli-veiras» (3:e uppl. 1921)
m. fl. Bäst bland C:s
många romaner är »Rei
negro» (1914), en målande skildring av
negerlivet, där den kyske svartingen Macambira
skarpt kontrasterar mot de vitas liderlighet
och blir en hämnare för sin förtryckta ras.
Vidare märkas »Miragem» (1895), »Inverno
em flor» (1897), »A conquista» (1899),
»Tur-bilhäo» (3:e uppl. 1925) m. fl. C. skrev även
ett stort antal teaterpjäser, utg. i 6 bd 1907—
28. Huvudsaki. nyromantiker, excellerade C.
i skräckstämningar och drogs gärna till det
bisarra. Hans produktion var mycket ojämn,
och man har träffande liknat den vid den
brasilianska urskogen. C. var en stor
ordkonstnär och framstående nydanare av ord. K. A .H.
Coello [kåä’ljå], Alonso Sänchez, spansk
målare (d. 1590), lärjunge till Antonis Moor,
särskilt verksam som porträttmålare. Se
Spansk konst, sp. 183 och bild 8.
Cöèlogyne, se Orkidéer, med bild 7 och
8 på färgpl.
Co-enzym [-sy’m] el. Co-f er men t (se
Enzym, sp. 900), en organisk substans, som
har förmågan att göra något speciellt enzyro
XXI. 28
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
