Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Du Bois, William Edward Burghardt - *Duca, I. - Ducasse (Roger-Ducasse), Jean Jules Amable - *Ducić, J. - *Dudley, W. H. Ward - Dudok, Willem Marinus - *Due, F. G. H. - *Duell - Duesberg-Baranowsky, Nora - Duesterberg, Theodor - Dufresne, Charles - Dufy, Raoul - *Duhamel, G.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1041
Duca—Duhamel
1042
grundläggare av tidskr. The Crisis (1910), som
han alltjämt redigerar, och initiativtagare till
de panafrikanska kongresserna (den första
hölls 1919). Han har energiskt hävdat
negrernas rätt till full
social och pölitisk
jämställdhet med de
vita. Av D:s böcker
må nämnas »The
souls of the black
folk» (1903), essäerna
»Darkwater» (1920),
biografien »John
Brown» (1910), »The
negro» (1915), »The
gift of black folk»
(1924), »Black
recon-struction» (1935) samt
romanerna »The quest of the silver fleece»
(1911) och »The dark princess» (1928). D.
redigerade 1897—1911 The Atlanta University
Studies of the Negro Problem. R-n B.
*Duca, I., blev som chef för liberala partiet
efter V. Brätianu ministerpresident nov. 1933,
upplöste den fascistiska organisationen
Järn-gardet och mördades 29 dec. s. å.
Ducasse [dyka’s] (Roger-D.), Jean
Jules Amable, fransk kompositör och
pedagog (f. 1875). Studerade vid
Pariskon-servatoriet komposition för Fauré. Sedan 1909
har D. varit sånginspektör för skolorna i
Paris och blev 1935 Dukas’ efterträdare som
kompositionsprof. vid konservatoriet där. Som
kompositör har D. påverkats av Faurés
klassicistiska stil men också visat impressionistiska
tendenser, ss. i orkesterverket »Nocturne de
printemps» (uppf. i Konsertföreningen i
Stockholm 1923). Bland hans övriga verk märkas
den med körsång beledsagade pantomimen
»Orphée» (uppf. i Petersburg 1913, i Paris
1926), »Suite frangaise» för orkester, den
symfoniska dikten »Au jardin de Marguerite»
(med soli och kör), kammarmusik, sånger,
pianostycken samt musikpedagogiska verk.
— Biogr. av L. Ceillier (1920). H. G-t.
*Ducic, J., är sedan 1933 jugoslavisk
minister i Rom. D:s saml. verk utges 1929 ff.
♦Dudley. W. H. Ward, earl av D., dog 1932.
Dudok [dy’dåk], Willem Marinus.
holländsk ingenjör och arkitekt (f. 1884), blev
1915 stadsarkitekt i Hilversum, där hans
skol-, bad- och slakthus m. fl. anläggningar
ge staden en högst modern karaktär.
Särskilt D:s stadshus (färdigt 1930) där hör till
det mest betydande inom Hollands nyaste
tegelarkitektur. »D. tänker i betong men
bygger i tegel». E. L-k.
*Due, F. G. H. Jfr C. F. Palmstierna,
»Sverige, Ryssland och England 1833—1855» (1932).
♦Duell. I Tyskland har frågan om de med
jämförelsevis ofarliga vapen utkämpade
studentduellernas tillåtlighet under senare tid
varit föremål för mycken uppmärksamhet.
Enl. den gällande strafflagens ej fullt tydliga
stadganden ansågos de av högsta instans för
straffbara, men underordnade myndigheters
praxis gick oftast i motsatt riktning. Vissa
av 1920-talets strafflagsförslag lämnade
utrymme för strafflöshet, men ett
riksdagsutskott föreslog 1929 undantagslös straffbarhet.
Efter det nationalsocialistiska genombrottet
bestämdes 1933 på administrativ väg, att
något ingripande mot de sedvanliga s. k.
men-surerna ej skall äga rum. — Litt.: G. E. T.evi,
»H duello giudiziario» (1932). R. B-l.
Duesberg-Barano’wsky [dö’-], Nora,
österrikisk violinist (f. 1895). Studerade violin bl. a.
för Sevcik i Wien. Efter konsertresor på
kontinenten och i England bosatte hon sig 1920
i Sverige och är sedan 1923 svensk
medborgare. D. har varit solist i Konsertföreningen
i Stockholm (1920, 1929 och 1934) och har
tills, m. sin make, pianisten och tonsättaren
Wasili Baran o w sky (f. 1890), givit
kammarmusikaftnar i Lund och företagit
turnéer i de nordiska länderna. H. G-t.
Duesterberg [dy’starbärk], The od or, tysk
militär och politiker (f. 1875), blev officer
1894, kom till generalstaben och deltog bl. a.
i fredsunderhandlingarna i Bukarest. Efter
världskriget tog han avsked som
överstelöjtnant. Ilan inträdde i Stahlhelm, vars andre
Bundesführer han var 1924—33. Vid det
första presidentvalet 1932 var D. de
tysknationellas och Stahlhelms kandidat. Senare
har D., då hans judiska härstamning kom i
dagen, måst lämna politiken. R. C-n.
Dufresne [dyfrå’nj, Charles, fransk
målare och gravör (f. 1876), målar landskap med
människor och djur samt
figurkompositioner i en dämpad, ofta exotiskt het färgskala.
D. förenklar och stiliserar formen i
expressionistisk riktning. Nationalmuseum i Stockholm
äger D:s »Lasarus’ uppväckande». E. L-k.
Dufy [dyfi’], Raoul, fransk målare och
bokillustratör (f. 1877), målar i ljust
blommande, snabbt pålagda olje- och
akvarellfärger minnesbilder av franska städer och
italiensk landsbygd, av hamnar och
kapplöp-ningsfält. Smaken för det ytligt dekorativa
röjer frändskap med Matisseskolan. D. har
illustrerat flera franska diktverk, tecknat
dräkter och mönster till tyger och tapeter
etc. och intar inom konstindustri och
målarkonst en uppmärksammad ställning. E. L-k.
*Duhamel, G., har fullbordat den maskerat
självbiografiska Salavincykeln — t. v. hans
huvudverk — med de tre romanerna »Journal
de Salavin» (1927), »Le clüb des Lyonnais»
(1929) och »Tel qu’en lui-mème» (1931) samt
påbörjat en ny, lika betydande
tidspsyko-logisk familjekrönika under samlingstiteln
»Chroniques des Pasquier», varav utkommit
»Le notaire du Havre» (1933), »Le jardin des
betes sauvages» (s. å.; sv. övers. 1934) och
»Vue de la terre promise» (1934). Ät folkens
försoning och det intellektuella samarbetet
har han ägnat flera essäsamlingar:
»Géogra-phie cordiale de 1’Europe» (1931), »Querelles
de famille» (1932) o. a. Från studieresor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
